En i Engelska tidningar meddelad privatskrifvelse förmåler, att fullkomlig amnesti? för allt. hvad som skett, blifvit från högre ort de sju professorerne erbjuden, så vida de för framtiden ville ställa sig Regeringens befallningar till efterråttelse. En så beskaffad amnesti blef dock, som man lätteligen kan föreställa sig, icke emottagen. Tvertom förklarade de sju lärde enhälligt, att de under intet vilkor kunde förmås återkalla sina i den bekanta patent-protesten uttalade åsigter. En så mycket sämre roll spela fyra andra professorer, HH:rr Gieseler, Bauer, Conradi, Herbart och akademiens prorektor Bergmann. Desse begåfvo sig nemligen för någon tid sedan till det i trakten af Göttingen liggande kungliga jagtslottet Rot henkiirehen, der de för Konung Ernst höllo ett i det vanliga lycksökar-maneret förlattadt tal, hvilket kort derefter stod att låsa i Hannoversche Zeitung. Derutinnan lära de äfven, föratt, som man plär säga, igöra sig gröna, hafva tillåt t sig några uttryck om den ofta omförmälte protesten, hvilka af deras andra hemmavarande kolleger blifvit till den grad ogillade, att smickrarne sett sig nödsakade, att, i flere af Tysklands mest låsta tidningar, protestera mot sanningsenligheten af den i Hannoversche Zeitung införda ordalydelsen af deras i Rothenkirchen hållna oration. Utom mycket annat, finner således läsaren häraf, att det icke allena är Herr Sjöberg och Herr Hartmansdorff, som befatta sig med författandet af protester och kontraprotester här i verlden.