en i ett utlänskt blad befintlig artikel, rörande tillståndet i Italien, medan ett landsortsblad, som ungefär vid samma tid skarpt apostroferade vår egen Regering, frikändes. — En annan lika vigtig fråga är: om, sådan vår Tryckfrihet nu befinnes, vid dess vårdande och beifrandet af öfverträdelserne deremot, ett visst system följes af vederbörande, eller några stadgade principer kunna upptäckas? Rörande detta förhållande, nödgas man, thy värr, hysa åtskilliga tvifvelsmål; anledningarne dertill ligga i alla de indragningar, som skett, alla de åtal, som, synnerligast under de sednare åren, anställts. Hvad indragningarne beträffar, så veta vi alla, huru vissa Tidningar, t. ex. Minerva, få säga hvad som helst, mot enskilte, eller mot det allmänna, ja mot Regeringen och vissa ledamöter deraf, utan att någonsin indragning ifrågakommer, då deremot andra Tidningar, hvilka icke stå i gunst, eller njuta någon särskild protektion, gång efter annan hemsökas af Herr Hofkansleren, utan att allmänheten ens kan ana, hvarutinnan det för allmänna säkerheten vådliga, eller det den personliga rätten förnärmande, eller de fortfarande smådelserne bestå. Vidkommande åtalen så låtom oss bland massan anföra ett enda exempel — — — Nu citerar författaren flere strofer ur den i Götheborgs nya Handelsoch Sjöfarts-tidning för d. 30 Nov. 1836 införde och sedermera för brott mot 12:te mom. 4:de 8:n Tryckfrihetsförordningen åklagade artikel, rörande det nu gällande befordringssystemet, uppdrager derpå en paralell emellan åtskilliga i den och i de ryktbara Skildringarne gjorde reflexioner, samt återkommer derefter till sin förut framställda fråga: villket system, som, vid beifrandet af mot Tryckfriketsförordningen begångna öfvertrådelser , följes uf vederbörande , och tror sig med trygghet kunna besvara densamma med: intet !t — Samma fråga, mutatis mutandis tillämpad på det stora, administrativa, HeJa, fruktar författaren skulle komma att på samma sätt besvaras ), och han anser det derföre böra underkastas en, icke, såsom nu ofta sker, blott partiell, utan ytterst noggrann och detaljerad granskning. För öfrigt innehåller den lilla brochuren, utom en mångd ganska träffande reflexioner, flere rätt lättlåsta skildringar af de nejder, författaren genomvandrat; de personer, med hvilka han under sin resa kommit i beröring. och de sinå äfventyr, han derunder upplefvat. Skånska slättbygden och dess innevånare tyckas icke hafva varit i hans smak. Fördelaktigare är hans omdöme om Halland, hvars allmoge han skildrar såsom ett beskedligt, arbetsamt och ärligt folk, hvilket, alldenstund åkerbruket icke gifver tillräcklig bergning, mäste söka densamma genom binäringar. Götheborg med sina reguliera gator, sina präktiga kanaler, som i räta vinklar skära hvarandra, och sina vackra husrader anser författaren vara Sveriges vackraste stad. Den ger en utländning, som först derstädes landstiger, ett icke ofördelaktigt begrepp om landet; men kommer honom också att på återresan erkänna, det den, som endast sett Götheborg, alldeles icke sett Sverige. Bland andra, den sköna elfstaden omgifvande, nejder säger sig författaren äfven hafva besökt Elfsborgs fästning och Nya Varfvet. På förstnämnde ställe skall en gång (förf. har icke kunnat erinra sig i hvilket tidehvarf, eller under hvilken kommendant) den patriotiska fråga hafva blifvit väckt, att, till besparing för Kronan, under en del af året permittera de derstådes förvarade fFångar; för hvilken ljusa id författaren anser den projekterande bordt i nåder hafva hugnats med en finansministers-portfölj eller någon annan dylik utmärkelse. Pa Nya Varfvet säger sig författaren hafva sett några private arbetare, som varit sysselsatte med att sönderborra åtskillige, för ett utmärkt godt pris af Kronan försälde, kanoner. Att dessa kanoner varit kasserade, säger sig förf. med säkerhet känna; men huruvida de varit det för verklig obrulcbarhet eller blott för olilchet med den sednaste modellen, det lemnar han helt och hället derhän. Emedlertid tror har, att lika litet som en fänrik far hafva snitten på sina frackskört annorlunda , än efter sista modellen, lika litet låter det sig nu mera göra att skjuta ihjäl fienden med andra vapen än dem, som äro gjorda efter en viss modell, och derutinnan har han äfven fullkomligen rätt. Nog vet man dock att sådant kunde gå för sig i fordna dagar; men nu? Gud tröste den mindre högt uppsatte krigare, som, inför högt högtupplyste förmän, ville förfäkta någon ting dylikt! Vid den tid, förf. passerade Strömstad, besöktes dervarande badinrättning af vårt unga Konungahus. Samma enkelhet, hjertlighet och anspråkslöshet, som utmärkt de höge medlemmarne af detsamma vid Medevi helsokälla. utmärkte den äfven i Strömstad. Det år skönt, säger författaren, att skåda denna familj; att i den se, icke purpurns och kronans glans, utan endast makarne, föräldrarne och barnen, samt tillika då kunna erkänna, att hvad Sverige eger högst, det är äfven det yppersta och ädlaste det eger. Man klagar öfver lyxen och söker botemedel deremot; — hvarifrån skall väl reformen utgå, om ej fran det tongifvande hofvet? Det är då väl, om man lärt sig inse, att en ädel furstes sanna storhet icke fördunklas derföre, att ingen pnrpurmantel höljer hans skullror, och att en furstinna kan vara sitt lands moder, om än inga sidenklädda tärnor nppbära hennes guldbroderade sanunetsslåp. Några vidlyftigare utdrag ur den lilla boken medhinna vi icke att göra. För en blott anmälan torde det, som härofvan blifvit reproduceradt, vara tillsyllest. Någon recension har det aldrig varit vår mening att skrifva. Hvad vi i all välmening skulle vilja råda författaren, vore, att, så vidt möjligt är, ur sina framdeles utkommande antekningar utgallra alla långa mellanmeningar, och, vid de konditionella satserne, något strängare än författaren gjort, iakttaga bruket af konjunktiven. Utsättandet af den dags datum, på hvilken antekningen blifvit gjord , skulle äfven , i vår tanka, både för författaren sjelf och hans låsare, medföra väsendtliga fördelar. För öfrigt hafva vi ingen ting att anmärka, utan tillönska författaren all lycka och välgång på sin, om vi ej bedraga oss nyligen beträdda, litterära bana! Måtte han blott städse ihogkomma att en dagbok, antingen den förvaras i en liten, oansenlig kappsäck, eller i en stor, prydligt arbetad chiffonier, alltid bör innehålla en trogen pro-memoria öfver händelserna både i hans inre och yttre verld, Rätt förd, kan en sådan skänka, så väl honom sjelf, som hans medmenniskor, ett med en sann och verklig nytta förenadt nöje, hvilket utan tvifvel dock är det som bäst uppfyller alla hjertats fordringar. t) Härutinnan äro vi icke af samma tankar som författaren. Något mera genom