Götheborg sjelfve togo notis om spannmåls-handelns bedrifvande genom skärgårdsboarne. Utan att hafva varit ögonvittne till denna rörelse, kan man svarligen göra sig ett begrepp om det oförskämda sätt, på hvilket den bedritves; den kan icke ens benämnas lurendrejeri, ty dermed förstår man ett sätt att i smyg förbigåa tulltjenstemännens uppmärksamhet; men detta är här icke fallet: hela fiottiljer af skärgårdsbåtar. lastade med spannmål, inLommo i vår hamn och uilossade sina laster just vid kajen utanför tullkammaren, i åsyn af tullbetjeningen, som, i kraft af gällande författningar, endast måste vara tyste åskådare. Köpmännen, som kände märkena på såckarne och visste af erfarenhet , att hvarje säck innehöll en Dansk tunna, togo den ofta utan uppmätning och betalte spannmålen efter å Svensk tunna bestämdt pris, med afdrag af skillnaden mellan Danskt och Svenskt mått. Då inga skärgårdsboar lågo i hamnen , visste man genast att berätta det så och så många båtar, i dag 8, i morgon 12, voro afgångne att hemta spannmål, och man kunde oftast på dagen beräkna deras återkomst. För turen åtgick vanligtvis icke öfver 4 dygn, och båtarne medförde, efter storlek, 40. 50 å 60 tunnor och derutöfver hvardera. På detta sätt har spannmålshandeln bedrifvits af skärgårdsboar utan att tullbevakningen kunnat förekomma oskicket; ty dertill skulle erfordras en hel flotta af tulljagter, hvilka till en del borde siationeras på Danska kusten, och detta läter sig ju icke göra. Att en till denna höjd drifven spannmåls-import måste verka ofördelaktigt på den inhemska spannmälshandeln, är påtagligt, då man af ersarenhet känner, att spannmäls-prisen oftast i Danmark stå vida under prisen i Sverige, och skärgårdsboarne, som sjelfve förtjena tull, frakt, assurans, provisioner, nedoch uppbärning med flere omkostningar, äro väl belätne då de insegla desse. All anledning var att befara det dessa skärgårdsboar, med den pekuniära styrka, de redan hade, inom kort skulle mångdubbla sin olofliga rörelse, hvaraf följden hade blifvit. att de producenter, hvilka hade att söka Götheborg för en marknad, slutligen icke kunnat kalkulera på högre pris för sin fpannmäl, än de i Danmark gångbare, med tillägg af nägon half R:dr å unnan. Kan nu detta oskick förebyggas genom den beordrade kontrollen, så anse vi att euhvar villigt bör pålägga sig detta band. Vår enskilta öfvertygelse är ock, att den olofliga spannmåls-införseln härigenom blir till den grad hindrad, att den icke kan influera på prisen i Götheborg; ett talande bevis derpå hafva vi i den afstadnade bränvinssmugglingen; men ett annat spörsmål är, om ej den ifrågavarande författningeo burde så till vida ändras, att dess tillämpning, utan att förfela det åsyftade åndamålet, blefve lättare. Detta kunde, som oss synes, lämpligast ske på så sått, att det i törfattningen föreskrifua Certificat dorigine äfven finge attesteras af Nämndemän, Fjerdingsmän och Bymän, eller andre inom orten väl kande personer. Attesten skall nemligen ske under edelig förpligtelse. och man mäste förutsätta att dylika persouer lika väl känna vigten af eden som en Kronofogde eller Länsman. Större svärigheter möta för den å kusten etablerade uppköparen af landtmannaprodukter, men de äro ingalunda oÖöfvervinnerliga genom en förändrad redaktion af författningen, utan utt derigenom den med densamma äsystade verkan behöfver förfelas. Vi hafva nu, efter var öfvertygelse, betraktat saken ur en synpunkt, från hvilken den icke blifvit betraktat af Stockholms-pressen och anse oss äfven hafva visat att den öfverklagade författningen , på sätt vi anfört , kan blifva till så väsendtlig fördel för producenten, att thy åtföljande tvång af nonom bör törbises. Att den år till fördel för köpmännen, lärer ingen kunna bestrida. och ingen ting kan vara billigare ån att söka bibehålla dem, som skatta för en närings bedrifvande, vid de förmäner, som ligga till grund för denna skatt. Konsumenten är den ende, som kunde hafva skäl att klaga öfver den ifrågavarande författningen; men en konsument kan billigtvis icke, i ett land, hvars intrader till en stor del grunda sig på tull, fordra en fördel, som härrörer från tull-lagarnes öfverträdande. —