Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1837, sida 1

Några Ord om Styrelsepressen i Sverige. (Forts. från föreg. N:o och slut.) Men har pressen i allmänhet, såsom följd af vederbörandes sått att behandla henne, icke kunnat tillvinna sig det höga moraliska anseende, hvilket är den enda säkra garantien mot missbruken; har detta förhållande småningom vant Publiken att hos den periodiska pressen företrädesvis söka ett flygtigt, lättsinnigt tidsfördrif, i stället för en nyttig och lärorik syselsättning, att der finna anslagne vissa sympathier af harm, missnöje och förakt. i stållet tör en klart tänkt, rättvist och lugnt genomförd undersökning af det allmänna tillstandet. af samhällets brister och Styrelsens misstag. samt medlen att afhjelpa de förra och få de sednare rättade — har sålunda denna Styrelsens politik för Samhället i det hela medfört beklagansvärda resultater: så är det dock Styrelsen sjelf, som närmast och mest deraf tråffas. Och i detta fall är det de som passerat för hennes egna organer, som i synnerhet gjort henne ondt. Detta torde företrådesvis komma att visa sig, för Styrelsen. om hon någon gång skulle inse angelägenheten af en verkligt ministeriell Tidning. sedan hon erfarit hur illa hennes talan blifvit förd af de s. k. Rökgubbarne och hur hon nu på alla sidor mötes af opposition och missnöje i allmänna tänkesättet. Hvart skall hon väl då vånda sig? Kanske skulle hon kunna förmå nägon man med snille, kunskaper och existimation en Geyer. Hans Järta, Agardh att ställa sig i spetsen för en sådan tidning? Visst icke; tv dessa män må uti idcen vara aldrig så devouerades: på styrelsens sida; de må så lifligt som helst nitälska för monarkiens och royautens anseende och ogilla försöken att nedsätta detta — men att upptråda till styrelsens försvar i tillämpningen af dess system, att inför samtiden skrifva dess historia, med skyldighet att rättfärdiga dess handlingssått — det betvifle vi, att de kunde eller ville ataga sig, och utan en sådan råttfärdiggörelse vore åter en ministeriell press, under nuvarande styrelse, omöjlig; Icke nog härmed: låt äfven en ny styrelse eller ministär uppstå, som icke är besvärad af den gamlas antecedentia; låt dess första omsorg blifva, hvad den otvifvelaktigt borde blifva, att bilda sig en organ inför offentligheten af sitt system och sina opinioner. Uti hvilken ställning skulle äfven den befinna sig? Månne icke den servila illuminationspress, som i en mängd år existerat och som allmänheten förvexlat med en ministeriell press, så i opinionen nedsatt och på förhand stegrat fördomen mot all styrelsepress, mot hvarje skriftsställare på regeringens sida, att allmänheten skulle vara färdig att ställa äfven den nya styrelsens offentliga organer å karakterns vägnar, i paritet med de korysker, som varit skyddade af den föregående? Ja, i trots af det ådlaste ströfrande, de största talanger, skulle det såkert erfordras åratal för att utplåna denna fördom samt åt den ministeriella pressen vinna ett på allmänhetens aktning grundadt inflytande — något hvarpå den, ärligt och conseqvent behandlad, i ett väl organiseradt samhälle skulle ega lika rättmätiga anspråk som opposisitionspressen. Sådant är det arf den servila styrelsepressen lemnat åt framtiden.