GÖTHEBORG, d. 24 November. Den 6:te innevarande månad skedde invigningen af det monument öfver GUSTAF ADOLFH DEN STORE, som blifvit förfärdigadt i Berlin, och hvartill kostnaderne blifvit anskaffade genom enskilta bidrag, hvartill en i Lätzen stiftad Förening hade den 25 Nov. 1832 utfärdat en offentlig uppmaning. Om morgonen d. 6 dennes voro vägarne kring Lutzen i god tid betåckta med en myekenhet menniskor från alla kringliggande orter, som strömmade till att bevista högtidligheten. Kl. 9 på morgonen inträffade tåg af borgare från Weisenfels och Leipzig, med sina musikcorpser och sångare i spetsen. Flera hundrade studenter bade slutit sig till det sednare täget. Ett lika stort antal studenter hade kommit från Halle. Omkring kl. 10 hade de alla uppställt sig på torget, uti en fyrkant, midt uti hvilken högre. embetsmän från Merseburg, Naumburg och Leipzig, Rektorerne vid Universiteten i Leipzig och Halle samt en mängd Prester, Professorer och Lärde hade tagit plats. Efter afsjungandet af några psalmer satte sig alla tågen, under musik och klockringning, i rörelse. Midt ibland dem fördes en Svensk fana, som bagare-embetet i Leipzig erhållit till skänks efter slaget vid Lätzen. Den bars af en Svensk Officer, Premierlöjtnanten von Ehrenheim, som ankommit för att öfvervara festen. Tåget var så långt, att de främste väl redan voro utkomne vid det en half timmas våg aflägsna monumentet, innan de efterste hunnit utom stadsporten. Omkring monumentet, som var prydt med Svenska och Preussiska fanor, uppställde sig alla embetsmän och deputerade framför predikstolen, och omgafs denna krets af kommenderade husarer och gensdarmer ifrån Mers eburg. Efter någon sång steg Biskop Dräseke på predikstolen. I detsamma klarnade det och solen blef synlig. Det var ungefär vid samma klockslag som dimman skingrades d. 6 Nov. 1632 öfver Lutzens slagfält. Vid predikans slut aftäckies monumentet, under artillerisalfvor af dertill från Torgau ankomna kanoner. Monumentets utseende är förut i tidningarne beskrifvit. Sedan psalmen: ?Nu tackar Gud allt Folk blifvit sjungen, begaf sig taget åter tillbaka till staden. En högtidlig middagsmåltid för 150 personer, var anställd uti det så kallade Sch utzen hHaus, hvarvid Preussiske Regerings-Presidenten i M ers eburg, Herr von Meding, proponerade en skäl för H.M. Konungen af Preussen. Munterhet och glädje herrskade allmänt, och lifvades af de sinnrika skålar, som framställdes af Biskopen, af Superintendenten D:r Grossman, af KretsDirektorn v. Falkenstein och af Regerings-Assessorn Karo, hvilken sednare uppläste ett af honom författadt lyckligt poem an den alten Schwedenstein. Sintligen tackade den Svenske Officeren på det förbindligaste, för det varma deltagande som denna dag hade uttalat sig för hans sljeltekonung. och betygade Komiteen i Lutzen sin stora erkänsla för det hafda besväret, något som hela sällskapet redan bade gjort vid måltidens början. Efter uppstigandet frän bordet hade Studenterne från Leipzig samlat sig på torget och föranstaltat ett tåg med facklor. Detta begaf sig först till det hus der Biskopen bodde, och betygade honom sin tacksamhet för det vackra talet. som hade gjort stort intryck på de studerande från begge Universiteten. Derefter drogo de utom staden till Gustaf Adolfs monument, hvarest de till slut ännu en gång firade den stora hjeltens minne. Den fullkomligaste ordning radde vid detta tillfälle, och under hela dagens lopp tilldrog sig icke det ringaste, som hade kunnat strida mot den ädla karakteren af denna högtid. Följande utdrag af ett bref från Löjtnanten vid Kongl. Lif-Regementets Grenadierer. von Ehrenheim, till Hans Exellens Herr General-Adjutanten för Armen, dateradt Leipzig d. 7 November, lemnar några närmare detaljer. — — — Från Dresden, der jag för min hälsa måste tillbringa vintren. och edit jag i morgen återreser. anlände jag i går morgon till I. u tzen, för att deltaga i firandet af den Store GUSTAF ADOLFS minne, så kärt för hvarje Svensk! Från Stadens och kringliggande Kyrkor ljödo redan alla klockor, högtidligt förknnnande den festliga dagen. — Kl. y2 10 samlades alla tillstådesvarande Embetsmän och Ståndspersoner på Rådhuset, dit jag äfven begaf mig tillika med 2:ne Svenskar (Doktor Dickson och H:r Segerdahl från G Ö t h eborg). — En Deputation af Leipzigs Borgerskap öfverlemnade mig här en af Leipzigs Borgerskap sedan 30-åriga kriget förvarad Svensk fana, att af mig i processionen bäras. KI. 10 började tåget till Schwedenstein: I:o Preussisk Militär; 2:o Sachsisk Borgare-Milis: 3:o de Studerande från Leipzigs, Jenas och HallesUniversiteter; 4:o Lutzens Borgerskap; 5:o alla Andelige, jemte skol-ungdom af begge könen; 6:o undertecknad (med Svenska fanan) åtföljd af närvarande Svenskar; 7:o Leipzigs Borgerskap; S:o Ståndspersoner från Preussen och Sachsen, och 9:o Preussisk Militär. Under vägen sjöngs: Vår Gud är oss en väldig borg. Efter ankomsten till monumentet, och sedan en Psalm och en för tillfället författad sång blifvit afsjungna, tolkade den utmärkte Predikanten, Biskop Dräseke, i ett värdigt och själfullt tal den Store GUSTAF ADOLFS bedrifter, haus strid för Kristna tron och hans död: hvarefter monumentet aftäcktes under artilleri-salvor. Monumentet är herrligt. så väl till id, som utförande, Processionen, återkommen till staden. åtskiljdes, hvarefter middagsmåltid för flere hundrade personer intogs. Sedan skålar blifvit druckne för Preussens och Sachsens Regentbus och för GUSTAF ADOLFS minne, höll General-Super-Intendenten Grossman, från Leipzig, ett tal, hvaruti han lifligt och varmt tolkade Tyska folkets tacksamhet och tillgifvenhet för Hans Maj:t vår allernådigste Konung och för det Nådiga anslag Hans Maj:t anbefallt genom en 6-årig kollekt i alla Svenska kyrkor för Gustaf Adolfs-stiftelsen; ett trefaldt, lifligt och enstämmigt lebe hoch! för H. M. Konungen af Sverige och det Svenska Konungahuset följde detta tal. Amtshauptman von Miihlenfels talade hjertligt och varmt, i Tyska folkets namn, om deras kärlek och vänskap för Svenska folket; — hvarefter jag tog mig friheten, att i Hans Maj:t vår Allernådigste Konungs och mitt Fåderneslands namn tacka Preussiska och Sachsiska Nationerna för deras underdåniga, hjertliga och välvil