man ej rätt visste, hvad den skulle föreställa, men isynnerhet är det oförsvarligi, att göra Kansleren Oxenstjerna till en Grefde Franzuu, hvilket stora misstag genom hela stycket fortsattes. Vi kunna nästan med visshet påstå, att Th. Hell icke gjort sig skyldig till denna namnförvexling, utan har troligen H:r Heusser ej haft det egentliga originalet till hands. Också hade H:r Bost, enligt vår tanke, med sitt sonora, tydliga uttal. varit den, som bordt representera honom. Äfven H:r Steinbeck var alldeles malplacerad såsom föremålet för den unga Drottningens svärmeri, ty med all aktning för hans, merendels så nöjaktiga talang. kan han omöjligen lämpa sin figur till en så ungdomlig rol. kI:rr Naehly och Wagner, som så sällan synas, skulle så gerna vara sedda vid flere tilltällen, hvilket vi atskilliga gånger tro oss hafva anmärkt. Äfvensk hade Fru Nachly säkert gjort en helt annan person af Emma, än det stod i Fru Emils förmåga. Om vi således undantaga Christina sjelf, hvilken Fru fleusser spelte med värdighet, lif och behag, så lemnade allt det öfriga så kallt och intrycket så matt, att det verkligen interessanta stycket med flere effektfulla situationer, gjorde alldeles ingen effekt. Herr Heusser har en ganska god dramatisk personal, och likväl hafva. nästan alla de dramatiska representationerna lidit af samma brist i sujetternas begagnande. Den lilla rörande vaudevillen lånade sitt största behag af den 6-äriga Emelie Heusser, som, jemte H:r Wagners lifliga spel i sitt eljest obetydliga parti. upphjelpte det något längtrådiga deraf. De båda karrikaturerne, Hir Hanstein och Fru Schulz, voro ganska bra; men Förpaktaren, II:r Damm, och Janicky, H:r Spahn, uppfyllde icke ändamålet att röra och intaga ghöraren genom ett djupt lidande och en lika djup menniskokärlek. Vi hade hellre sett den temligen öfverflödiga Magistern, II:r Steinbeck, i någon af dessa roler. Mellan båda pjeserna sjöng H:r Schmuckert en aria ur Zampa, med mycket bifall. Spektaklet var denna afton föga besökt. EE6 TN ET TE SA TA An Sn nan an