sar, att Allmänheten åtminstone vet, hvad Styrelsen vill och äfven något når vad den kan uträtta. Det skulle tyckas som dessa enkla sanningar icke bordt undgå uppmärkamheten äfven under det nyfödda konstitutionella statsskicket iSverige. Men ivarföre har då aldrig något försök, under de sista decennierna, att här etalera en ministeriell press, i dess sanna politiska betydelse, blifvit gjordt? Uvarsöre har man snarare visat ett slags skygghet för en sådan inrättning? och i stället nära nog desavouerat hvarje oftentlig opinionsyttring äfven från sina egna organer, så framt den icke varit försedd med det: oficiella imprimatur? Denna fråga förtjenar att noggrannt begrundas, ty förhållandet är mer anmärkningsvärdt och verkligen beklagligare, än mången föreställer sig. År det måhända just för att undandraga sig den kontroll, det band på sitt nandlingssätt. hvilket en öppen och ärlig ministeriell press ovilkorligt medförer, som en sådan uteblifvit? Har man trott sig derigenom så mycket minIre behöfva generas af allmänt fastställda grundsatser, system och konseqvens — eller är det kanske för att kunna fullkomligt realisera den bekanta grundagstolkningen om regerandet allena, som man burit farhåga för en ministeriell press, hvilken naturligtvis icke skulle kunna framlågga, diskutera och försvava ett styrelsesystem , utan att den ministeriella viljan också skulle hafva en inflytelse på och en inverkande röst vid antagandet af dessa grundsatser samt de Kongl. Rådgifvarne skulle se sig tvungne att allvarligt och kraftfullt yrka rillämpningen deraf i bäde allmänna och enskilda fall, och icke blott tro sig insva fullgjort all rättfärdighet, genom att låta inskrifva sina pro forma reservationer i ett Statsråds-Protokoll, eller en förseglad Bok, såsom vår StatsPidning så naift kallat det. Men motivet, hvarföre man här i landet icke försökt eller kunnat uppråtta en verklig och värdig ministeriell press , mä nu hafva varit något af de ofvannämnde eller något annat — Läsaren torde ej hafva svärt att sjelf deröfver bestämma sitt votum — så är emellertid resultatet tydligt och icke nog ut beklaga: det ligger nemligen klart i styrelsens ställning till opinionen och beskaflenheten af dess anseende och inflytande deruppå. Lika såkert är ock, alt mångfaldiga okloka och för Styrelsen menliga styrelsentgärder icke kunnat ga rum. i fall Styrelsen egt en aktad press, som satt Reg. i nödvändighet att försvara och rättfärdiga de principer och det handlingssätt , hon iakttagit. Nu deremot hafva. under en följd af är, en sådan mängd af hvar emot annan i deras princip stridande och för Styrelsen depopulariserande åtgärder hopat sig. att man tryggt kan påstå, att etablerandet af en ansedd och aktad ministeriell press numera är omöjligt, i fall denna skulle ätaga sig att försvara äfven Styrelsens antecedentia: att en Tidning, hvars Red. är alldrig så litet mån om Allmänhetens bifall och sin egen existimation, måste i mer eller mindre män vara oppositions Tidning: och att oppositionen blifvit snart sagdt allherskande öfver opinionen, en allmänt rådande sinnesstämning , huru skiljaktiga de politiska hsigterna i princip kunna vara och från hvilka skiljda motiver oppositiopen än utgår. Så ser man t. ex. nu. att icke blott de fördömda liberala-, utan ock de till sina grundsatser mest acharnerade Aristokrater och Ultras, de äkta Tories, ja till och med de mest moderata af Landsortspressen, ehuru sins emellan i principer. söndrade, likväl hafva det gemensamt. att de i sjelfva verken befinna sig i opposition, om ock i uttrycket olika modifierad och till syftningen skiljaktig , likväl deruti öfverensstämmandeatt ingendera af dessa opinionsfraktioner vill inför allmänheten obetingadt framträda såsom Styrelsens Riddare eller ikläda sig dess färger. Sådan har Styrelsens vinst varit derpå, att den icke velat eller kunnat etablera en värdig ministeriell press; i en sädan ställning har hon derigenom slutligen försatt sig till publiciteten och opinionen. Följderna deraf kommer framtiden att visa: att de icke uteblifva är såkert. Ven lika mycket Styrelsen skulle hafva vunnit derpå, om den velat och kunnat etablera en värdig ministeriell press, om den i sina leder upptagit sådana män med öfverlägsenhet och karakter, som hade kunnat skapa, följa och försvara ett konseqvent Styrelsesystem, vissa bestämda och efter en gifven plan sig utvecklande grundsatser i det stora hela och tillämpade jemväl uti de enskilda fallen — lika mycket har hon, i vår tanka, förlorat genom den serrila press. Granskaren , Stockholms Tidning m. fl., som trädt i stället för en verkligt systematisk ministeriell press. Ty den dekonsideration, som i så rikt mått hvilat öfver nämnde Tidningar och deras Consorter. har ock återsallit på den eller dem, i hvilkas intresse de drifrit sin rörelse. Och hvad hafva väl dessa Tidningar gjort för Styrelsen ? Hrad har deras bestämmelse synts vara i Allmänhetens ögon? En annan Tidning (Freja) har i en ganska qvick Art. för några N:r sedan gifvit dem namnet RBökgubbar, ett epithet som företrädesvis blifvit tillagdt den förnämste och äldste bland Bröderna, vår gode Granskare. Onekligen är denna benämning ganska träffande; ty hvari har deras ministerialism, deras försvar för Regeringens handlingar och system bestått? Jo, dels uti evinnerliga rökoffer, det plattaste smicker åt Regentens personlighet, (hvilken dermed. under ett konstitutionelt samhällsskick och allraminst af en ministeriel Widning, så litet som möjligt bör sammanblandas) dels uti ett lika oförtrutet nedsmutsande af oppositionen och dess Tidningar. För dessa rökgubbartt har det icke varit fråga om någon princip, eller något system ; de ha varit lika färdiga att i dag påstå att korpen är svart som i morgon att den är hvit: och den skada denna servila press och de personligheter, hvilka representerat densamma och sålunda framstått såsom Styrelsens och Thronens stödåstadkommit för Styrelsens anseende hos opinionen, är i samma män svär att beräkna, som det numera är omöjligt att bestämma qvantiteten af det gagn. som kunnat hafva resulterat både för Regeringen och allmänheten af en värdig och öppen ministeriell press, representerad af män med talanger och kunskaper samt en allmänt erkåndt redbar och aktningsvärd karakter.