Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1837, sida 1

—— —— — O-22 genast en ny rencontre med bemälte Herr Liecutenant. som i en hotal PRAO ställning framträdde och yttrade att om han eller jag varit civile -kulledet vankat stryk. Som vi bada voro civilt klädde och jag i denna mening tog det af Herr Lieutenanten yttrade ordet civil. sa tillsragade jag, för att hafva tillgång på vittnen i händelse något obehagligt uppträde emellan mig och förbemälte Herrar skulle inträsta. en bredvid staende Brandvaktskarl om sitt namn, hvilket denne och för mig uppgaf. Att en sädan tillfrågan skulle gifva anledning till någon förargelse, kunde jag på inter sätt föreställa mig, men att törargelde hos Herr Lieutenanten deraf väcktes, fann jag deraf, att han med fortfarande hetta förebradde mig brist på militärisk takt m. m., hvarvid ban visade på en i närheten staende, i unitorm klädd officer, som under hela uppträdet hallit sig på afständ, och yttrade att jag ej borde tro honom (Tegner) vara nagon fåhund, som ginge i sådant sällskap, hvarefter sistnämnde officer, som Jag fann vara Herr Lieutenanten Troil, genast aftog Epauletterne. Jag och Styckjunkaren Blohm aflägsnade oss nu och efterföljdes af Herr: Lieutenemten Tegner med sitt sällskap ned ät köpmansgatan till ungefär midt för Tyska kyrkan, der ett nytt uppehåll gjordes, dervid jag återigen hotades med stryk. I detsamma törbigick afiosning från högvakten, hvilken, jag anropade och af hvilken jag begärde skydd för min person, då Herr. Lieutenanten Mildebrand försäkrade mig. att jag icke hade något att frugta. hvarefter patrullen genast begaf sig bort. Jag och Blohm fortsatte härefter vär våg, men efterföljdes ytterligare af bemälte Herrar oslcerare till hörnet af Commendantshuset, hvarunder jag flera gånger hörde dem vttra: Ni skall nog få betalning. Arf denua berättelse, hvars Sanningsenlighet jag är öfvertygad icke skall af någou af törenämnde Herrar officerare kunna bestridas, täcktes KonglKrigs-Hofrätten inhämta. att om något emot Krigs-Lagarne stridande i tilltället förelupit. detta icke blitvit föranledt genom mitt uppförande, hivilket från uppträdets första början varit afpassadt efter hnmanitetens reglor, utan tvärtom genom Herr Lieutenanten Tegners. hvarigenom han otvitvelagtigt ådagalagt en oförsonlighet. den man under sådana omständigheter icke bordt kunna förvänta af en om sine skyldigheter och rättigheter sa noga underrättad mau som Herr Lieutenanten. Att conflicten oss emellan icke skulle föranleda till några vidare demonstrationer. utan att alit skulle öfrerlemnas åt glömskan, var. hvad jag med full säkerhet påräknatde, ehuru jag ingalunda frugtade eller ännu frugtar att underställa mitt handlingssätt den strängaste pröfning. men att jag härutinnan misstog mig. täcktes Kongl. Krigs-Hofrätten inhämta at de tilldragelser. som sedermera ägde rum och dem jag nu går att för Kongl. Krigs-Hofrätten framställa nemligen: i Lördagen den 9 Sept. eller dagen efter den. då ifrågavarande nppträde ägt rum. blaf jag befalld att inställa mig hos Herr Majoren och Riddaren S. IP. Lagerborg. som underrättade mig derom, att jag hos honom vore anmäld af forenämnde Herrar Offcerare till undergående af ansvar, för det jag föregängne afton skulle hafva uppfört mig opassande mot dem, hvarvid Herr Majoren och Riddaren. såsom Serdeles förseelse å min sida. anmärkte, att Jag skotat härma Herr Licutenanten Mildebrand då denne på franska språket tilltalade Herr Lieutenanten Tegnäräfvensom att jag frågat Brandvaktskarlen om dess m:amn samt anmodat aflösningen att arrestera bemälte Herrar. hvilka de än voro. öfver hvilka beskyllningar jag afgaf min förklaring. till alla delar öfverensstämmande med hvad här ofvan blifvit upptaget. hvarefter jag af Herr Majoren befalldes att påföljande dag vid middagstiden vid Högvakten mig infinna, hvilken befallning jag efterkom. och blef vid ankomsten till Högvakten af Herr Majoren och Riddaren R. Bildt tilsagd, det jag af tillförordnade Herr Regementsbefälhafvaren vore dömd till 6 dygns mörk arrest för mine förseelser mot redan nämnde Herrar Officerare. Jag tog mig härvid friheten fåsta Herr Majorens uppmärksamhet på det besynnerliga i den mot mig iagttagna procedur. ithy att jag blifvit dömd utan föreganget förhör och följden häraf blef. att Herr Majoren utverkade uppskof med hestrafrningens verkställighet och att Commendantsförhör utställdes till påföljde dag eller Måndagen den 11. då jag till ett sådant förhör mig inssällde: och voro härvid jemväl närvarande Herrar Läientenanterne Tegnår och Wildebrand äfvensom Styckjunkaren Blohm och den Constapel. som vid ifrågavarande tillfälle anförde aflösningen. Af Herr Majoren och Riddaren P. C. Beul. som i egenskap at tillförordnad Commendant skulle verkställa förhöret. begärde jag att Protocoll öfver förhöret måtte föras. hvilken anhållan likväl af Herr Majoren lemnades utan allt afseende, hvarföre förhöret pågick, derunder jag genom aflösningskonstapelns utsago tillsyllest vederlade tillmälet att å mine motparter hafva yrkat arrest. samt förklarade mig öfver de andre puncterne i angifvelsen. men intet balp. utan den öfver mig förut beslutade arrest blef af Herr Majoren: Heyl sastställd. Jag förklarade mitt missnöje öfver denna behandling, äfvensom mot det ådömda straffet, under anhållan om undersökning af förhållandet vid Krigsrätt, men äfven detta afslogs af Herr Majoren Heyl, som försäkrade att han toge allt ansvar på sig, och för mig åferstod alltså intet annat. än underkasta mig den ådömda bestraffningen. hvilken också ä mig verkställdes från den 11 till den 17 Sept. på sätt Herr Majoren och Divisions-Chefen K. Bildts. under den 25 i berörde månad utgifna, här ödmjukast fogade, bevis innehåller. Krigslagarne. stränga mot den underhafvande. som på något sätt förbryter sig mot en förman, äro det icke mindre emot den förman, som, egenmägtigt och med åsidosättande af alla former. tillfogar en underhafvande något. oförskyldt lidande: och det är derföre som jag nu i största ödmjukhet. hos Kongl. Krigsrätten anhåller om laglig undersökning vid vederbörlig Krigsrätt öfver ej mindre mitt uppförande. som ådragit mig den nu öfverklagade bestraffningen, på det jag må komma i tillfälle att ådagalägga min oskuld. än . O