Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1837, sida 1

Insändt. Till Kongl. Maj:ts hrigs-MHafrålt. ofrer den behandling. mig, tillfölje at tillförordnade Commendanten och Betilhafvaren öfver Kongl. Götha Artilleri-Regemente, Herr Majoren och Riddaren Ileyls befallning, öfvergått medelst extra judiciel bestrafining ar 6 dygns mörk arrest. får jag härmed i Högloft. Kongl. Krigs-Hoträtten anföra ödmjuka besvär: men dessförinnan torde det tillåtas mig uppdraga följande berättelse om anledningen och orsaken till denna mig ådömda hestraffning. Den S i denna månad. klockan omkring half till 11 på aftonen, utgick jag i sällskap med Styckjunkaren Blohm från ett hus. beläget å så kallade Lilla Berget här i Staden. I portgangen, hvarest fullkomligt mörker radde, kom jag att stöta emot en ingående person, hvarföre jag höfligt bad om förlåtelse. men fick till svar unt Sakramenskade tähund-, på hvilket ohöfliva och oanständiga svar jag afvaf ett ungefär lika beskaffadt genmälle. icke anande, att den person, mot hvilken det var rigtadt. var en militair. Efter denna korta diatrib utgick jag på gatan, dit jag följdes af nämnde person, som, sedan han upphunnit mig, tillsporde mig om jag var militair. samt sedan jag besvarat denna hans fråga med ja, vtterligare tillsporde mig, om jag vore underofficer eller hvad satant jag var. Som orden föllo, och deretter vidare yttrade, att jag på hans mustacher borde kunna se, att han vore officer. Härunder utkom ur porten till förberörde hus en annan person, som med den förstnämnde började ett samtal på franska språket, hvaraf jag uppfattade orden bete, coclion-, dem jag trodde rigtade at mig och aderfäre jäckande upprepade dem. Den sistutkomne personen uppgaf sig nu vara Herr Lientenanten Baron Hildebrand samt underrättade mig, att den person, med hvilken jag först Samtalat. vore Herr Lieutenanten Tegnär. hvarefter Herr Baronen uppmanade mig och min kamrat, Styckjunkaren Blohm, att uppgifva våra namn. hvilket och skedde, af Blohm genast. men af mig efter några ögonblicks förlopp. Härefter och sedan jag begärt om ursägt för hvad jag mot desse Herrar möjligtvis kunde hafva felat, hvilket jag måste tillstå, det jag hvarken då fann eller ännu kunnat finna. sökte jag aflägsna mig fran stället, då Herr Lieutenanten Tegner, i tämmelig hög ton, förebrådde mig rädsla och feghet och att jag derföre sökte undkomma. För att visa så väl Herr Lieutenanten som hans sällskap. att rädsla och feghet icke var motivet för mitt aflägsnande, qvarstannade jag och fick derpå ) Redan för länge sedan emottoge vi en artikel, som, i de skarpaste ordalag. satiriserade öfver de i ofvanstående besvärsskrift omfärmälte tilldragelser; trogne vär princip: att icke. utan skäl och bevis. blottställa en enskilt för Allmänhetens mer eller mindre oblida omdöme . vägrade vi då att vitva den en plats i vår tidning. Nu deremot. sedan ifrågavarande saken blifvit iklädd en faktisk form , anse vi oss, till följe af de principer, hvilka vi, i publicistiskt hänseende, föresatt oss att följa, lika så förpligtade, att at densamme gifva all den offentlighet. insändaren genom vår åtgärd trott sig kunna påräkna. Några reflexioner, rörande den af Herr Major Heyl mot kärande parten vidtagna åtgärd, anse vi icke, i det skick saken för närvarande befinner sig. vara af nöden. Vi skola emedlertid följa målets gång och, i sinom tid, samvetsgrannt redogöra för resultaterne at detsamina. Red:s tnmärkning.