Intagandet af ConstantinehFörst d. 26:te October om aftonen blefvo, i ett extra-nummer af Monitören, de till Regeringen ingångne rapporter, rörande intagandet af constantineh, synlige. De äro i hög grad ofullständige och motsägas af flere, så vål i Franska som Engelska tidningar meddelade, privata skrifvelser. Till ledning för framtida underrättelser torde dock nedanstående sammandrag ur de officielle dokumenterne vara af nöden: Den 5:te fattade hären posto omkring två timmars väg från Constantineh, vid stranden af floden Abu-Mers uz. Den 6:te, tidigt på morgonen, lägrade den sig på höjderne af Sata-Mansu rah och, längre fram på dagen, på höjderne vid Kudiat-Aty. Högsta befälet öfver belägrings-armeen uppdrogs åt Hertigen af Nemours; angreppet från Sata-Mansurah åt general Trezel med de begge första, och från Kudiat-Aty åt general Rulhicres med de begge andra brigaderne. På samma gång rekognoscerade generallöjtnanterne Vallöe och Fleury de punkter, der batterierne skulle uppkastas, och belägringsarbetena togo genast sin början. Deras fortskridande försvårades dock i hög grad genom inträskandet af de belägrades gamla bundsförvandt — ett häftigt och ihållande oväder. Bivouakerne liknade sumpar, i hvilka håstarne stodo ända till buken i vatten och gyttja, och kunde således icke gifva soldaterne något skydd. Efter utomordentliga ansträngningar lyckades det dock ändteligen artilleriet att uppföra och bestycka tre batterier på Sa ta-Mansura h och ett på Kudiat-Aty. Den 9:de öppnades elden mot staden och fortfor till den 10:nde. Den II:te skjöts bresch, som dock först blef praktikabel den 12:te, efter att batterierne under nattens mörker hade närmat sig murarne på 150 metres afstånd. Öfverallt gjorde fienden ett energiskt motständ, och dess batterier beskjöto med största häftighet de belägrande, hvilka dessutom hade att kämpa mot en jemn och väl rigtad handgevärseld från vallarne och hvarje till dem gränsande hus. Dessutom gjorde de belägrade dagliga utfall mot de punkter, der Fransmännen upprättat sina batterier. Sedan general Damremont den II:te October förgäfves uppfordrat fästningen att gifva sig, gafs, den 13:de om morgonen, befallning till stormning, hvilken äfven med största tapperhet utfördes. De belägrade försvarade sig, i vissa delar af staden, ytterst härdnackadt; men blefvo slutligen trungne att gifva sig på nåd och onåd. Sin förlust säger general Vallke vara ganska betydlig: men bestämmer den intet närmare. Bataljons-chefen Serigny och general-kapten Haket stupade på breschen. Sårade blefvo: general Perregaur, öfverstarne Combes och Lamoriciere, bataljonscheferne Dumas och Vieur samt kapten Richepanse. Flere andra befållafvare fingo kontusioner. hvilka dock icke afhöllo dem från tjenstgöring. En del af Constantinehs embetsmån och naotabiliteter hafva qvarstadnat. General Fallee har utfärdat en proklamation, hvari han uppmanar stadens inneråänare att förhålla sig stilla och bidraga till krigshårens förplägning. Säkerhet till lif och egendom hade redan af general Damremont blifvit dem lofvad. Achmed Bey har med sina anförvandter dragit sig in i öknen. Hans halif (ståthallare) har öfvergifvit honom och begärt att få återkomma till Constantineh. Hertigen af Nemours bebor Beyens palats. Innevånarne hafva blifvit afväpnade, och general Rulhieres utnämnd till öfverkommendant. Landets seder och religion skola respekteras. Tillträde till moskeerne har blifvit Franska soldaterne förbjudet. Större partier spannmål hafva blifvit funne i staden, och andra lifsförnödenheter hoppas man så tillhandla sig af de i dess granskap boende Arabiska stammarne, till hvilket ändamål man, vid den så kallade flodporten (Bab-el-Wad), låtit anlägga ett stort torg. Ingeniörkorpsen är dag och natt sysselsatt med att reparera de skador, vallar och murar under belägringen lidit. Öfrerallt på de förstnämnde har man, för att vara säker för öfverraskning, planterat kanoner och försett den vid hvar och en af dem anställde servicen med 20 skarpa skott. I staden är allt lugnt och förtroendet mellan innevånarne och Fransmännen tilltager med hvarje dag. Arabernes berättelser om Achmed Beys nuvarande ställning äro hvarandra ytterst motsägande. Somliga påstå, att han, på sin reträtt från Constantineh, blifvit af ett når fiendtliga stammar öfverfallen och beröfvad alla sina skatter; andra deremot vilja veta, att hah för närvarande befinner sig fyra dagsresor från nämude stad och i fullkomlig säkerhet med både folk och skatter.