konsul Lindgren i Bahia, jemte prof på en mängd 1 sydamerika alsattilga effekter, såsom släggor, yxor, hackor, spadar, knifvar till sockerrörs afskärande, stål samt ätskilliga sorter spik; och äro dessa prof att bese uti Bergskollegii aktuarie-Kontor. i EE HH Hl Då Hir Heusser sistl. Fredag gaf LEONORE, hade han kunnat vara lyckligare bäde i valet af pjes och sujetter. Den förre är en temligen missförstådet behandling af Bärgers herrliga ballad, och endast ett ganska fulländadt sammanspel kan dölja styckets svagheter. Likväl, då det skulle gifvas, borde åtminstone rolerna icke hafva varit så malplacerade. Vi veta ej hvarsöre, sedan Fru Nachly som Esmeralda utvecklat sin tragiska talang med så mycket bifall, vi nåstan alldeles icke hafva återsett henne, och äro öfvertygade, att hon passat förträfligt till Leonore. Fru fleusser hade då. gifvit Grefvinnan Aurora med den hållning, liflighet och styrka, som denua rol erfordrar , då vi deremot nu helst med tystnad förbigå densamma. Dernäst var H:r Spahn, shsom Wilhelm, alldeles icke på sin plats. och är det aldrig i egenskap af älskare. Han har gifvit oss så flerfaldiga bevis. på sin användbarhet i mången annan genre, att han gerna kunde undgå. detta eldprof, och vi yttra öppet vär önskan, det denna rol mätte hafva lemnats åt II:r Nachly eler U:r Magner, hvars sigur, ålder, organ och hittills så sållan begagnade talang , längt bättre qnalificerat honom dertill. Den tacksammaste, bäst anlagda och utförda karakteren är underoskceren Wallheim, som H:r IIeusser sjelf åtagit sig, men efter vår öfvertygelse gaf alliför ungdomligt, och, om vi så få uttrycka oss, modernt. II:r Ilanstein skulle utan tvifvel bättre hafva egnat sig dertill, då H:r Steinbeck (Pastor Birger) redan på ett så värdigt sätt var upptagen. Han hade bäst uppfattat den strängt redlige mannens och derföre något blinda fadrens karakter, och bibehöll den alltigenom; hvarföre vi ej tveka, att denna afton tillerkänna honom söreträdet. Vi hafva redan ätskilliga gånger gjort H:r IIeusser uppmärksam derpåatt han, genom sina sujetters lämpligaste användande, fördubblar sin förmåga och publikens njutning. och kunna ej förbiga denna nya anledning, att anmärka de, enligt vår tanke, begångna misstagen, äfvensom vi alltid med nöje erkänna, når han å sin sida gjort allt, hvad man skäligen kan vänta sig. — — — I Söndags hafva vi med nöje återsett JOHAN AF PARIS, Som första gängen , genom sällskapets obekantskap med hvarandra, till en stor del niis-lyckades. H:v Schmunekert sjöng Johans parti ganska bra, och spelte honom ännu bättre. hvilket vi i synnerhet saknade hos II:r Fornen, då han uppträdde deruti: En stor vinst var II:r Steinbecks öfvertagande af Hofmarskalken i stället för II:r Growe, och publiken visar honom allt mera en befästad välvilja. Prinsessan gafs. liksom första gången, af M:lle Widemann med det bifall. hon vid alla tillfällen förvärfvar och rättvisar. Pagen Olivier, som blifvit lemnad ät Mille Greenberg, hade åäfren vunnit till figur och röst, ehuru vi alltid skola gifva Fru Nachlys spel företrädet. Hon hade deremot Lorez22as parti, hvarmed vi i allt afseende voro belåtne. Vi hänvisa i öfrigt till vår första recension af samma opera, och finna i allmänhet. genom sällskapets fortsatta sammanspel. för hvarje representation en bestämdare helhet derutinnan. — — — — moa, Insändt. Vid låsningen af Dagbladets recension öfver Herr Schmuckerts första gästroll som Fra Diavolo, har man med skäl förundrat sig öfver det mindre passande uttryck, hvarmed II:r Forner derutinnan afspisades. Att tillstå, det han slår sig försvarligt ut, är visserligen ej att göra honom rättvisa. Det är svårt att inse, hvarigenom II:r Forner ifrån början ådragit sig Dagbladets onåd; men ännu mera, hvarföre denna bibehåller sig. äfven sedan han vannit i publikens ynnest, som de begge sista gångerna särdeles lifligt yttrade sig. och då han ovedersägligt måtte bevisat äfven recensenten i Dagbladet, att han begagnar falsetten på det lyckligaste, så att de vanda öronen verkliRE Att arllunna datta vara Alltid horömvärdare. än att fram