GÖTHEBORG; d. 7 November. För att sluta af hvad man i utländska tidningar låst rörande Tyrolersångarne, bröderne Leo, har den musikälskande Publiken härstädes å nyo en eller ett par njutningsrika aftnar att förvänta, alldenstund dessa, från Andreas Hofers hemland bördiga, natursångare i dessa dagar anländt till vår goda stad, der de ämna, att, å Bloms stora sal, Thorsdagen den 9:de dennes; gifva en vokal-koncert. Då vi sjelfve ännu icke varit i tillfälle att höra något af deras musikaliska produktioner, kunna vi naturligtvis icke afgifva något testimonium deröfver; men anse oss dock , genom utdrag af till hands varande utländska blad, böra gifva våra läsare ett begrepp om, hvad de af dessa det vildsköna berglandets söner i musikaliskt afseende hafva att hoppas. MuinzerZeitung för den 5 Sept. 1835: Flere musikvänner och konstkännare hafva bevistat den af bröderne Leo förliden gårdags-afton gifna koncert och anse sig förpligtade att gifva dem det vittnesbörd , att de, af alla de Tyrolersängare, hvilka vi hittills haft tillfälle att höra, bäst uppfyllt sitt i denna gren af tonkonsten åtagna värf. möchentlicke Nachrichten von und fär Hamburg ; den 15 Juni 1836: Referenten hade nyligen tillfälle, att, i en vald sällskapskrets, höra Tyrolersångarne, bröderne Leo. Utan att egentligen vara någon konstkännare, vågar dock referenten att räkna sig bland musikälskarne och anser sig derföre icke böra lemna oanmärkt det angenäma intryck, dessa syskons sång gjort så väl på honom som på flere andra icke musikaliskt bildade persouer. Djupt och oemotståndligt tränga deras hemlands-toner — man vet ej rätt hvarföre — till hvarje åhörares hjerta, och man skulle nästan kunna säga att man mera känner, än hör desamme. Redan länge och mer än ofta hafva vi här i Hamburg hört sådane sänger som: MWenn der Schnee von der Alma vecka gehts — Wo die Nachtigall sing und der Fink a so schlägt m. fl.-och dock fjettra oss med ett oförklarligt behag dessa ljufva melodier, när de blifva så föredragne, som af bröderne Leo. Tager man nu tillika i betraktande de verkligen plastiske, i en sällsam men dock intressant klädedrägt uppträdande gestalterne; deras okonstlade, anspråkslösa väsen; deras veka, men dock uttrycksfulla dialekt, och den värma, hvarmed de ständigt föredraga allt, som rör deras älskade fådernesland; så finner lätteligen hvar och en, att några timmar, tillbragte i deras sällskap, icke kunna blifva annat än underhållande och nöjsamme — — — Wagrisch-Fehmarnsche Blätter för den I7:de Sept. 1886: Oldenburg. Sistlidne Onsdags-afton beredde de i England, Holland och Tyskland högst fördelaktigt vitsordade Tyrolske natursångarne, bröderne Leo, härvarande musikälskande Publikum en den mest angenäma , melodiska njutning. Samma odelade bifall, som de, under ett flere månaders långt vistande i Hamburg samt i städerne Itzehoe. Eutin, Segeberg, NeuStadt m. fl.. haft den tillfredsställelsen att skörda, blef äfven här deras lott. Nawmr och konst äro hos dem i hög grad utbildade. Deras musik och sång. deras anspråkslösa och hjertliga sätt att vara hafva i lika grad förvärfrat dem aktning och beundran. Måtte de öfverallt omfattas med den välvilja de i hvarje hänseende förtjena 1 Aarhunus Stiftstidende för den l:ste Juli 1837 : De Tyrolske natursångarne hade härstädes i går afton fullt hus, och deras sköna hemlands-sånger vnnno ett odeladt bifall. Anthon Leo är perlan i detta femklöfrerblad. Han sjunger en förträfflig bas. spelar cithrinka, qvittrar, drillar och klagar som en näktergal Ke. Mamsell Crescentias bravourparti är: das Echo im Gepirge. hvilket hon, dold bakom bröderne, utför så träffande och naturliet, att man tror sig höra henne långt borta i andra ändan af staden. Alla äro de klädde i deras nationaldrägt — — — — — —. Aalborg Stiftstidende og Adresse-Avis för d. 21:nde Juli 1837. Hos hvar och en, den der intresserar sig för ett folk, som bevarat sin nationalitet och sina från fädren ärfda dygder: trohet mot regenten, tapperhet i strid för fåderneslandet, anspråkslöshet och ärlighet i umgänget, måste sällskapet Leos uppträdande i den i går gifna aftonunderhållningen hafva väckt ett fördelaktigt begrepp om berglandet Tyrolens innebyggare. Unga, kraftfulla menniskor, utan allt tillkonstladt väsende, stå de som representanter för ett folk, hvars Spartanska hjeltemod ännu i våra dagar ådragit det hela Europas uppmärksamhet och varit ett föremål för dess deltagande och beundran. Hvilken prågel bära ej också deras nationalsånger? Kan man väl läsa något hjertligare, enklare och naivare än de känslor, som uttala sig i dessa naturmenniskors dikter? Kan man väl, inom vokalmusikens område, höra någonting skönare än deras okonstlade föredrag? För att, så som de, kunna återgifva echot. måste man, från sin tidigaste barndom, hafva uppvuxit med detsamma. Det enthusiastiska bifall hvarmed den talrika församlingen belönade dessa sångare, vittnade också om åhörarnes fullkomliga tillfredsstållelse, och ger anledning att förmoda. det de ännu en gång till skola med nöje höra Tyrolens melodiska sånger sig föredragas. Vi hoppas att framdeles få det nöjet undertekna alla dessa berömliga vitsord. Till dess låta vi. öfvertygade om giltigheten af satsen: en god sak talar för sig sjelf, de sångidkande fremlingarnes egna handlingar blifva deras förespråkare hos den resp. Allmänheten. Rörande åtskillige. af Rikets Ständers nu församlade Revisorer gjorde anmärkningar, innehåller Tidningen Spegeln följande korta, men dock sakrika, sammandrag : . I afseende på Riksstatens andra, hufvudtitel år anmärkt att den vid 1835 års slut finnes öfverskriden med 121,598 R:dr 10 sk. B:co; i anledning