Om Unliversiteternes Jurisdiktion. (Insändt.) I anledning af klagomål deröfver, att Upsala stads styrelse, såsom delad mellan tvenne auktoriteter, den Akademiska och den borgliga, icke kunde handhafvas med nog drift och ordning, hade Kongl. Majit i nåder tillförordnat en kommite, för att utlata sig öfver de jemkningar, som kunde anses nödige i de Akademiska konstitutionerna. Det är väl nära 20 är sedan denna kommite afslutade sitt uppdrag; men dess utlåtande kan ännu läsas i de då tryckta handlingarne och saknar ej intresse för den närrarande tiden. Uilåtandet är undertecknadt af dåvarande Stats-rådet Grefve Fleming, Stats-rådet Grefve Mörner, Presidenten Friherre af Wetterstedt, Justitie-rådet Blom, Landshöfdingen och tillförordnade Stats-sekreteraren von Rosenstein, Landshöfdingen och t. f. Öfverståthållaren Friherre Edelereutz, Stats-sekreteraren Frih. Ehrenborgh samt Expeditionssekreteraren och ledamoten i lag-kommitän Richert. Kortare och klarare begrepp om nniversiteters ursprung i allmänhet och om Upsala universitets historia isynnerhet kan man svårligen få, än i denna kommites utlåtande. Öfverallt i den historiska undersökningen framlyser, att Akademierne blifvit ansedde för andeliga stiftelser, hvarför ock deras privilegier blefvo bekräftade under presterskapets af 1673 och 1723. I kommitens utlåtande framställdes alla de stadganden, hvarpå den Akademiska jurisdiktionen hvilar, för att sätta läsaren i tillfälle att se, hvarom frågan verkligen var, och med hvad skäl kommiten föreslog, att den Akademiska jurisdiktionen borde försvinna. Medeltiden, då Akademierne uppkommo, hade en grundkarakter: korporations-systemet. De, som drefvo ett gemensamt yrke, slöto sig tillsamman oeh bildade en liten stat inom sig. Till denna stats fullkomliga individualisering fordrades en egen jurisdiktion. Privilegier och jurisdiktion träffas tillsamman hos alla korporationer, vare sig hierarkiska, militära eller merkantila. Högskolorne blefvo en blandning af hierarkisk och civil korporation. Påfven tillegnade sig högsta makten öfver dem. Universiteterne kommo sälunda att stå under andelig domstol. Men då reformationen krossat presträldet och den godsägande, öfver allt spridda, hierarkiska korporationen, nöjde man sig med att tillsätta protestantiske lärare vid universiteterne; deras korporationsform syntes ej farlig och de behöllo sin jurisdiktion. Allt jemt ansägos de för andeliga stiftelser. Carl den IX, som restituerade det förfallna Upsala, ansåg dem såsom sådane. Likaså Carl XI, Lunds Akademis stiftare. Hvarje efterträdare på thronen, som icke ville synas mindre nitisk att befordra vetenskaperne, skyndade att taga unirersiteterne med deras privilegier i sitt hägn och skydd. Den egna jurisdiktionen var äfven nödvändig på en tid, dä hvarje korporation, för att vara skyddad mot inträng och orättvisa från andra, mäste hafva sina domare ibland sig. I våra dagar och under värt nuvarande statsskick behöfves intet särskildt privilegium , för att njuta statens skydd: motsatta korporationers afund kan ej befaras , och om (heter det i kommitens utlåtande) man någon gäng tycker. sig skönja ett spår af den gamla misshälligheten, är det icke annat än ett uttryck af den vedervilja, hvuraf en hvar. som ålskar det hela, nödvändigt mäste intagas, då någon söndrar sig d-rifrån. och. misskännande den tid, hvari han lefver, vill framställa ett föräldradl privilegium till sköld för sin egoism ). Sedan kommitän ådagalagt. att universiteterne för sin säkerhet och sitt bestånd icke behöfva egen jurisdiktion, möter kommiten det vanliga inkastet, att det nåra förhållandet mellan lärare och studerande skulle upplösas. om de senare underkastades annan dom, än de förras fadersvälde. Petta är den ömma punkt, som värfvat så mången försvarare för universiteternes jurisdiktion. Men man har icke besinnat skillnaden mellan Akademisk disciplin och Akademisk jurisdiktion. Kommiten uppdrog denna skillnad och visade, att det blott är till den förra, som det så kallade fadersväldet borde få sträcka sig. Detta välde består i vaksamhet öfver ungdomens seder och lefnadssätt, och bör kunna rätta och bestraffa oseder och mindre förseelser, utan att ovilkorligt vara bundet vid de grunder, allmänna strafflagarne bestämma, eller vid den rättegångsform. som för allmänna domstolarne är stadgad.ss Lärarens anseende bör bibehållas och en nngdom: smärre förvillelser böra icke blifva föremål för offentligt åtal. Ett helt annat förhållande är det med den Akad. jurisdiktionen, denna nemning af forntidens korporationsoch privilegii-system. Begår en studerande ett brott. som ligger utom disciplinens område och måste dömas efter allmän lag. bör han äfven dömas af allmän domstol. Konsistorium kan ej göra nåd eller mildra lag: och, om så sker, rättas det af öfverdomstol. Det privilegierade forum gagnar således brottslingen till ingenting. Hvad åter beträffar den öfriga, universitetet tillhörande personalen, så måste hvarje förnuftig menniska inse, huru litet den Akademiska jurisdiktionen öfver dem ingår i uppfostringens väsende, och hurn påtagligen den endast är ett privileginm från den tid, då universitetets andeliga betydelse var i sin fulla verksamhet. Lika orimligt är, att lärare, i mål, som ej röra deras embeten, Skola dömas af lärare. Om deras göromål någon gång skulle afbrytas genom svaromål inför annan domstol, synes detta afbrott ej på längt ) Hvad hatva väl de urvexta skråoch korporations-systemernes kortsynte vänner och försvarare att säga härtill? Intet, eller ock blott löjliga ömkligheter. De un varande tids-förhällandena låta lika litet intvinga sig i medeltidens snäfva former, som den utbildade mannen i den tröja. hvilken han en gång burit såsom barn. Hvarje dylikt prokrustesartadt försök måste numera. till följe af sin natur. misslyckas. Obegripligt, att här dock gifras menniskor, som aldrig kunna lära sig att inse en så enkel sak! Eller måhända vilja de det icke? Så mycket sämre då för dem. Atticke kunna inse det rätta, kan ofta vara ett naturfel; att icke vilja det, är ett brott, och dess utöfvare en för det stora Hela moraliskt skadlig medlem, ii (AGOAUÖ .