THEATER. SCHWEITZERFAMILOEN är en af de få operor, der innehållet går lika mycket till hjertat som musiken; der komponisten blott behöft följa känslans och naturens renaste utgjutelser, för att lyckas. Kärlek och trånad efter hemmet utgöra hufvaddragen i denna lika enkla som sköna tafla, och vi hade det nöjet, att se den spelas och höra den sjungas så oklanderligt. som billiga fordringar kunna önska. Rolerna voro på det lämpligaste vis fördelade, och de talanger, H:r Heusser samlat omkring sig, alla på sin plats. M:lle Widemann som Emelina, inlade lika mycket sanning som känslofullhet i sitt partie, och oaktadt någon opasslighet, stundom märkbar i sången, var det hela en af våra bästa njutningar under sällskapets nuvarande sejour. Skulle vi tillåta oss nägon anmärkning, vore det den, att hon vid första anblicken af Jacob något mera kunnat öfverlemna sig åt ögonblickets hänförelse, ehuru hon dittills ständigt sökt att dölja sin djupa lidelse under qvinlighetens slöja, och af skonsamhet för sina föräldrar. Hon framkallades vid pjesens slut af denna aftons icke stora men valda publik, och tackade för utmärkelsen med ett fintligt bibehållande af rolen. Richard (H:r Bost), sjöng, som all