Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1837, sida 1

SsSTYCKEGoODS. ÄArestoder på Polens ruiner. I. I de första dagarne af den i Warsch au utbrustna revolutionen, under det att flere Polska regementen ännu vacklade mellan sina pligter som soldater och sina pligter som Polackar. och ännu icke hade förklarat sig för folkets rättmätiga sak, ryckte en beväpnad folkhop. anförd af en gammal, afskedad öfverste, som förut med ära kämpat i Napoleons leder, mot ett af ofvanbemälte regementen och uppfordrade detsamma att öfvergå på sin sida. På denna uppmaning svarade de Polske krigarne sina anryekande landsmän med en salfva ur handgevären, hvilken dödade och sårade flere personer. Folkhopen. förbittrad öfver ett sådant bemötande, ville nu i fullt raseri störta sig på regementet; men den gamle, gråhårige anföraren höll sina landsmän tillbaka från verkstållandet af detta deras beslut. i det han ropade: Icke så bröder! Hvarje droppa Polskt blod är oss ju dyrbar, och äro icke de, som med väpnad hand anfallit oss, äfven Polackar? Gifven akt! äfven utan blodsutgjutelse skall jag vinna dem för oss och vår rättmätiga sak. Efter att så hafva talat, spände han i största hast af sig sin värja, bortlade sina pistoler, och bad sitt folk göra på samma sätt som han och bortlägga alla sina vapen. Detta skedde. och derpå förde den gamle krigaren sin värnlösa skara, under afsjungande af den välbekanta, fosterländska Kosziusko-marschen, Ingnt emot det densamma afbidande regementets fällda bajonetter. I samma ögonblick bortkastade detta, djupt fattadt af fäderneslandets heliga frihetstoner, sina gevär och störtade sig med af tårar fuktade ögon i sina bröders och landsmäns mot dem öppnade armar. 2. En gammal, nåstan åttiogrig enka, härstammande från en af Polens mest ansedda, men utarmade familjer, hvilken förut sett trenne sina söner, i kamp för fäderneslandets heliga frihet, stupa under FMosziuskas fanor och sedan den tiden lefvat. ensam med sin sorg och sin fattigdom. på ett gammalt. hennes familj tillhörigt stamslott, skref, kort efter de i Warschan d. 29:de November 1830 timade tilldragelser, till dåvarande diktatorn ett bref af ungefär följande innehåll: i Jag är gammal och fattig, Tre hoppfulla söner och hela min förmögenhet uppoffrade jag en gång för mitt säderneslands frihet. Nu, thv värr, har jag af allt, hvad jag ännu med glädje skulle vilja gifva till befråmjande af dess nytta och välgång, ingenting mera af värde, än dessa mina trenne ålskade söners af bly gjutna likkistor — dem skickar jag dig. Stoftet af de ädle, som de inneslutit, och som en. gångs. då ännu den inneboende själen ledde dess handlingar, uppofirade allt för Polens