Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1837, sida 1

THEATER. i RINGKARLEN I NOTRE DAME. Historiskt Skådespel i 6 akter af den bekanta Fru Rirch-Pfeiffer efter Victor Hugos ännu bekantare roman, uppfördes af H:r Heussers sällskap den 10 dennes. Genom H:r Djurström hafva vi redan lärt känna några af denna författarinnas arbeten, och äfven detta har hennes vanliga förtjenster och fel. Det är rikt, nästan för rikt på handling, uppfylldt af sköna, väl beräknade scener, men äfven stundom alltför Starka och blott för en större theater beräknade essekter. Det fransyska ursprunget igenkännes på de sasaväckande uppträden. som karakterisera dess nvare litteratur, men författarinnan förstår måsterligt. att ordna och förena det interessantaste och mest invecklade af romanens tenne delar till ett kortare helt — och likväl blir detta längre, än man önskar ett spektakelnöje, isynnerhet som de trenne senare akterna ojemförligt mindre fängsla uppmärksamheten, ån de första, hvilka äro fulla af skönheter. dem hufvudpersonerna för denna afton återgåfvo till vär sanna tillfredsställelse. Herr Heusser hade ganska riktigt fördelat det på så många händer styckade stycket, och lyckats. att deri icke hegå något misstag. — Främst står Esmeraldu, (Fru Nachly)som ådagalagt, hvad vi förut yttrat, att man kan vänta allt af henne, utom i ett sångpartie. Hennes spel var oöfverträffligt: oskuld. söderlänsk natur, lågande känsla, djupt och tillika mildt lidande. — allt framställde hon med samma sanning. samma outtömliga kraft och liflighet. Scenerna med Phöbus, med sin förföljare och slutligen med den återfunna modren voro lika mänga bevis för hen