Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1837, sida 1

Anknnnnnknknnnnnnnnnnnnnntttttt ) es nare åldern att noga begrunda det förflutna, för att, med sakkännedom, kunna styra det närvarande. Via hvarje bekymmersamt skifte, som inträfsat sedan eder politiska pånyttfödelse, hafve vi lugut betraktat den förflutna tiden, och de beslut vi fattat, hafva, oagtadt vår förmenta brist på tillgångar, visat afundsmännen till vår lyckliga ställning, hvad vi kunde och hvad vi vågade företaga. Hvad vi nu kunna verkställa, det är förbättrandet af våra lagar och inrättningar. Vägen till de högsta äreställen är öppen för alla, som göra sig deraf värdige, genom verksamhet, sparsamhet, kunskaper och aktning för andrus rätt. Vi äga alle samma ursprung; men samhällens första grundläggare voro krigare; — ty för att kunna skapa, måste man äga kraft. Våra lagar, vår Regeringsform, vära vanor, grundade på Nationens lugna förstånd, bestämma de pligter vi äga att uppfylla. I stället att låta styra Oss af tiden. hvars verkningar ofta likna stormens, som blott qvarlemna bittra minnen, böra vi söka att beherrska de politiska vindkasten. och taga till efterföljd den kloka beräkningen , hvarmed menniskokraften leder flodernas lopp och gör fruktbara de mest olåndiga trakter. Jag har förbundit Mig att försvara edra, likasom de öfriga Riks-ståndens och alla medborgares rättigheter. De sistnämnde böra icke förgätas af en styrelse, som, efter att hafva upphöjt landets styrka och anseende, endast eftersträfrar vidmakthållandet af en rättvis jemvigt, med bibehällande af den medborgerliga enigheten och det krigiska modet hos Fäderneslandets försvarare. Jag skall taga noga kännedom af de önskningar, J framställen. Jag sätter Min ära i att söka förlika alla intressen, som äro anförtrodda åt Min vård. Jag förnyar Eder Min försäkran om Min Kongl. Nåd och välvilja. Högst sanningsenligt yttrar sig det åttonde Aftonbladet, rörande detta af H. M. Konungen gifva svar: Dess rikedom på ämnen är förstort, att i en tidningsartikel tillbörligen kommenteras, och det synes äfven vara nog att fåsta uppmärksamheten på dem, som till näringsfriheten stå i närmaste sammanhang. Bland dessa sätta vi i främsta rummet reflexionen att vi äga alla samma ursprung. Denna sanning, väl icke ny, men ofta förbisedd och lika användbar mot bördsaristokratien. som mot byråkratien och skråaristokratien, då de med förakt mäta förtjenstens och arbetsamhetens anspråk efter ahn-lederna, hofgnnsten eller mästerbrefvet. Ett stort steg till jemkning i samhällsmedlemmarnes rättigheter är redan taget, sen det kommit så längt, att alla lägga handen på hjertat och ödmjukt bekänna: vi äga alla samma ursprung! Icke mindre står den satsen, att ?samhällens första grundläggare voro krigare, i ett ytterst nära sammanhang med förbättringen af våra nåringsförfattningar. — Det är väl sannt att denna sats, inskränkt tagen, icke torde anses äga fullkomlig tillämpning på uppkomsten af svenska samhället, men den bildar dock en i ögonen fallande kontrast mellan det som gifvit många samhällen deras uppkomst. och det som gifver dem deras bestånd. Kriget, styrkans rätt, d. v. s. kraften att skifta rättigheter med svärdet. har frambragt denna samhällsform. som sätter förtjensten nedom hörden och gunsten. skickligheten nedom skråprivilegiet. som tvingar menniskorna att förgåta likheten i ursprung och att bestrida hvarandra hvad alla äga lika, pligten att arbeta och rättigheten att få utöfva den efter förmåga. Freden åter är det förbehållet. att förbättra våra lagar och inrättningar, att borttaga det tvång styrkans rätt pålagt, och att skifta rättigheterna efter förmågan att utöfva de mot dem svarande pligterna. Då man tillförne hört så många inkast mot förbättringen i våra institutioner och våra lagar, och mot allt yrkande i denna väg beständigt fått till svar att man borde vänta på svenska folkets långsamt mognande öfvertygelse; hur öfverraskande är det icke att på en gång höra förkunnas att vi nu kunna verkställa förbättrandet af våra lagar och inrättningar, att vägen till de högsta äreställen är öppen för alla. som göra sig dertill värdige genom verksamhet, sparsamhet, kunskaper och aktning för andras rätt. — Den efterlängtade tidpunkt är således inne. som skall göra slut på krigstillståndet och låta börden och skråandan vika och öppna vägen för arbetsamheten, kunskaperna och medborgaresinnet. Vi tillägga: något skönare värf än det, att redligt. ändamålsenligt och inärdigt ?söka förlika alla intressen. gifves icke på jorden. Väl den, som såtter sin ära derntinnan! En sådan politisk trosbekännelse, uttalad af en Regent, mäste alltid vara glädjande för hans undersåtare; men till samtidens: Du sadet-: måste äfven komma efterverldens Du d3m14 — 3 annat fall medför det hvarken minne. ära, kärlek eller