Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1837, sida 1

0jJ — 2— till Me m, för att der intaga sitt i Motala mechaniska verkstad förfärdigade maschineri om 90 hästars kräft. — I Carlshamn har ätven ett ångfartyg, beståmdt att gå mellan Malmö, Köpenhamn och Lybeck, nyligen lupit af stapeln. — DONNA Något om Benådningsrättens utöfning. Under denna rubrik meddelar Dagligt Allehanda i Stockholm nedanstående uppsats, hvilken vi anse oss böra reproducera. Till ytterligare stöd för det, som man med densammas oftentliggörande tyckes hafva syktat, hade det varit högeligen önskvärdt att Dagligt Allehandas Redaktion framlagt några flere fakta på de olika benädnings-procedurer, som, noder loppet af några år, lemnat icke så ovigtiga bidrag till vår kriminal-historia. Detta hade varit så mycket lättare, som Högsta Domstolens arkif är. att så såga. när som helst, för de i hufvudstaden utkommande tidningarne att tillga. Emedlertid får man för denna gängen vara nöjd med hvad man fatt och afbida en fullständigare uppsats i samma vigtiga ämne. — Dagligt Allehandas artikel lyder som följer: -En bland de rättigheter som i alla Länder tillhöra Högsta Makten är Benådningsrätten i brottmål. Äfven Sveriges grundlag har åt Konungen bibehållit denna rätt. Den kan dock icke utöfvas såsom en Konungens enskilda handling. IIögste Domstolen skall öfver nådfrågan höras och beslutet skall fattas i Stats-Rådet. Det är således en Regeringshandling. Också tror man sig hafva i dylika frågor, mer än i många andra, rönt inflytandet af de mer eller mindre upplysta råd, som vid ärendets framståällning blifvit meddeldta, och man har ofta blott efter den personal, hvaraf Konseljen bestätt. trott sig kunna sluta till, huruvida en nadamökning skulle varda bifallen eller icke. Sålunda har man, efter f. d. Justitie-Rådet Gretve Hårds inträde i Konseljen, förnummit en förut ovanlig stränghet, och man har härledt detta från Herr Grefvens i Högste Domstolen kända grundsats att nästan alltid opponera sig emot Nad samt kräfva straffets fullbordan intill yttersta skärfven. Denna grundsats vittnar dock, efter värt omdöme, icke om den högre åsigt af lagstiftningen som en Ledamot af Konungens Högsta, vare sig Domare eller Styrelse , myndighet synes böra ega och tillämpa. Med en lag, som är öfver 100 år gammal, stiftad under inflytandet af helt andra seder och samhällsförhållanden, är behofvet af förändring eller moditikation i dess straftbestämmelser satt utom all fråga; och då man icke vill förändra lagen, så återstår intet annat för att jemna missförhållandena, än benådningsrätten — och denna är således. som sagdt är, serdeles i ett land med en bristfällig och föräldrad Criminel lagstiftning, och der Juryinrättningen saknas, af yttersta vigt. Af det sätt hvarpå denna rätt utöfvas bör man också kunna sluta till måttet af den insigt i Rättslåran och Lagstiftningsvetenskapen , det studinm ötver Samhällets grund och ändamål, hvilka väl böra fordras af dem som i dylika frågor gifva Regenten rad. En hvar vet, att likasom mörkrets och okunnighetens tidehvarf varit brännmärkta af grymma och onaturliga strafslagar. så fordrar civilisationen mera menskliga straff, och en af dennas mest i ögonen fallande resultater år sträfvandet att söka förbättra mer genom inre ån yttre medel. Att detta system, ännu i sin linda. icke hos oss företedt de välgörande följder, man föreställt sig — bevisar blott, dels att ingen man med tillräckliga insigter, nog skarpsinne och ihärdig, kraftfull vilja funnits att ställa i spetsen för verkställigheten, dels att man här temligen bakvändt tillämpat systemet och trott sig kunna införa det nästan alldeles isoleradt och med bibehållande af hela den gamla brottmålslagstiftningen och procedyren samt för det nyas upprätthållande utfärdat författningar och reglementariska stadganden, hvilka oftare torde motarbetat, än de fråmjat ändamålet. Men detta var egentligen en digression. Vi äterkomma dertill, att tidens omisskännliga lynne, civilisationens ovilkorliga kraf är rättvisa, förenad med mildhet. och vi leda oss derifrån till den slutsats, att de Rådgifvare som , i afs. på utöfningen af benådningsrätten, icke uppfatta denna sida af tiden. deras inflytelse är skadligt både för Landet och Regenten. Till dessa reflexioner hemtar man anledning från åtskilliga företeelser under tiden sedan Herr Grefve Hård förflyttades till taburetten. Det har neml. under denna tid händt, hvad som vål gränsar nära nog till det otroliga i våra tider, att en yngling . dömd för det han slagit Sin moder, fått gå till döden, utan att något lif blifvit genom hans förvållande spildt — oaktadt den af honom förolämpade modren (som sjelf genom Sonens onaturligt vanvårdade uppföstran och egna dåliga exempel varit orsaken till hans vildhet) fällt förbön för honom och oaktadt han under sin beredelsetid visat en karaktersförbättring och en lärgirighet, som gaf allt hopp att han i framtiden kunde blifva en nyttig Medborgare. Personer. som i brådskillnad och utan spår af dertill förut fattat uppsåt , kommit att vålla någons död, hafva likaledes på den sednare tiden icke niutit förskoning från dödsstraffet. En person. som stas; uu Vr