under ett halft rus, i förbigående och fullkomligen tillfälligt fråntagit en på landsvågen vandrande piga ett knyte, hvars innehåll han sikväl aterställt på några Riksdaler när, hvarmed ban förplägat sig , men dem han jemväl erbjudit sig ersätta, hav ej eller af Regeringsmaktens nåd fått sitt dödsstraff förmildradt till mindre Ån 10 års arbete på fästning o. 8. v. Vi ha nu endast fästat oss vid nägra få exempel i frågan om sådane brott, som gått å lif, ty de utgöra naturligtvis de vigtigaste af dem, som äro föremål för nåd — och vi öfverlemne ät en hvar, att, i anledning af de angifne exemplen , anställa sina betraktelser och afgöra, huruvida han såsom Lagstiftare skulle anse likartade tillfälliga brott påkalla vare sig utöfningen af den i sig sjelf orimligaste af all ramhällsmakt, den att tilliutetgöra en förnuftig varelses menskliga existens — eller ens den ytterliga stränghet, hvarom det sist citerade exemplet vittnar. — För vår del skulle vi ätminstone anse Önskligt, att Konungens Rådgifvare i dessa ärenden från en mindre sträng synpnukt betraktade sådane förbrytelser , hvilka hvarken synas vittna om en inre ondska eller ett obotligt moraliskt förderf, ej eller synas vara för samhållsordningen af den vädliga beskaffenhet. att Lagens bokstafliga stränghet bellöfver utkräfras, och hvilkas hårda bestraffuing slutligen, psycologiskt betraktadt, synes till stor del förfela ett af straffets förnämsta moraliska ändamal, neml. att hos andra förekomma enabanda brott — ett ändamål, hvilket svårligen lärer kunna på denna väg vinnas, då dessa (brotten neml.) begångna utan förut sattad afsigt att skada, måste anses hafra förnämligast härledt sig från okunnighet, låättsinne, tillfllig och Öögonblicklig vrede eller annan passion samt således i viss grad kunna anses ouppsätliga: hvartill kommer att Folket under den nya regimen länge vant gig att se de för dylika lagbrott bestämda alltför hårda strafilagarne genom benadningsrätten mildrade och att erfarenheten icke synes bafra ötvertygat om något slags behof att, med en stigande upplysning, Ofverga till ett motsatt skärpningssystem. )T aa som dock ännu mer än en etränghet efter lagens bokstaf torde väcka en obehaglig sensation, år en af tillfälligheter beroende utöfning af benädningsråtten , d. v. s. inconsequensen deri; och de Rådgifvare, hvilka understödja denna, förtjena således, i vär tanka, ända allvarligare klander, än de alltför strångn. Ty till hvilka jemförelser och sammanställningar lemnar sådant ej anledning, når man t. ex. midt under en, som man skulle tro, vedertagen stränghetsprincip ser ett sidant undantag , som den Amnesti för Herr Krook och hans sällskap. hvarmed årsdagen af H. M. Konungens utkorande till Sveriges blifvande Regent m. m. illustrerades; ja vi påstå, att denna Regeringshendling skulle hafva våckt ett oangenämt intryck, äfven under en motsatt princip, ty från hvilken rynpunkt som belst taget, skall man alltid finna svart att för förbrytelser, under de omständigheter tillkomna och jiercradt untöfrade som Lurendrejarligans i Ystad, samt. relativt, så lindrigt bestraffade . träfsa någon den ringaste sträng at deltagande hos ett laglydigt och bildadt folk. Och då alla ause den dömde förtjent af sitt öde, så må han väl ock lida det, helst når man besinnar, att Fängelser och CorrektionsInrättningar fortfarande innesluta en hel bop personer af de så kallade sämre folkklasserna. dömda för lurendrejeribrott, (hvilket de oftast tagit på sig för att-fria Herrarne) utan dermed förenadt våld mot lagarnes vaktare eller upprigling af en hel Stads påbel, såsom vid uppträdet i Ystad. Männe man ämnar att äfven till alla dessa utsträcka Amnestiin? Grundade anspråk derpå kunna de i sanning ega, och vi motse, att åtminstone försök göras i denna väg. Det blir interessant att erfara, hur Regeriugen då kommer att handla. Emellertid upprepa vi hvad eu unnan Tidning ( Spegeln ) i sitt sista Nummer ,. blend arnat, i detta ämue yitrat: Lurendrejarligan torde sjelf, å sin sida, icke eller underlåta att föra i räkning till framtida efterrätteke, hurn de nu lössläppta brottslingarne kommit ifrån en bland de oförsynlaste bragder i yrket vida bättre, än de kunna hoppas att slippa ifrån ett sknpelf bysättningaulslag, i fall de sakna tillräcklig smugglarrikedom till undanrödjande af dess verkan.t