os, i den lätta pappers-äldera. PAPPER! är nu tidens lösen. Vi hafra papperskonstitutioner, pappers-lagar, pappers-mynt, pappers-adel, papperspatroner, pappers-äktenskap, pappers-kragar, pappers-män, pappers-löften, pappers eder, pappers-thratrar, och, om Herr Bremsers i Munch en uppfinning lyckas, inom kort ätven pappershus. Grundmurade, varaktiga sten byggnader stå mu, likasom sten monumenter, öfverhufvud i fullkomlig motsägelse med vår lätta. ytliga papperstid; ofvannämnde uppfinning lofvar således att blifva en af de vigligaste, det nittonde seklet har att uppvisa. Hvilken gudomlig tidsenlighet vore det också icke, skväl i arkitektoniskt och plastiskt som flere andra afscenden, om man hädanefter uppförde både tempel och synagogor, kloster och jungfruburar, rådhus och dårhus, kaserner och slagtarhus, rikssalar och spelklubbar, skadespelshus och menagerier, riddarhus och gäldstugor, tullhus och ankarsmedjor. länebanker och fattighus Åc. Åc. af papper; om man, åt vissa utmärkta regenter, stora statsministrar och andra högtuppsatte mån, såsom ett välförtjent hyllande och erkännande af deras ovanliga förtjenster, af samma ypperliga och moderna materia uppreste minnes-tempel. ärestoder och andra dylika monumenter, samt om atsked på grått papper, underteknade af Redbarheten och Snillet, hädanefter just berättigade sina innchafvare till de största utmärkelser och bedersbevisningar! Äfven i rhetoriskt afseende borde man iakttaga en dylik tidsenlighet. Hvar och en vet att våra vältalare ofta begagna sig af troper och metaforer, och ju närmare de genom dem uttryckta liknelserne öfverensstämma med verkliga förhållandet, desto bättre och gedignare anses de vara. Så t. ex. kalla de det tidehvarf då, enligt mythen, Saturuus regerade på jorden: det gyllene; och på samma sått bör man äfren i figurativ bemårkelse kunna kalla det tidehvarf, då papperet bar största anseendet på vär planet: det Iumpna. Detta skall genast bevisas. Papperets hufvudsakligaste beståndsdel är, som hvar man vet, lampor, och om man nu, enligt rhetorikens reglor, kämner en del i stället for det hela (pars pro tolc) så hegagnar man sig naturligtvis af uttrycket hump or i stället för uttrycket papper. Om man således bildvis ville tala om vår pappers-tid, så kallade man den i stället: lump-tiden, eller. hvad som är detsamma, den lumpna tiden. Likasom man nu bildspråksvis kallar reglerne från Saturni tidehvarf: gyllene, så kan man äfven hildspräksvis kalla reglerne från papperstidehvarfset: lum pu a. Enligt detta rhetoriska sätt att gå tillväga hafva vi således många lumpna författningar, lumpna institutioner, lumpna throntal, lumpna försäkringar, lumpna styrelser Åe. c., hvilkas bögsta och största värde är det att de äro enlige med vår lumpna tid. ( Fortsättning följer.)