PEPPARKORN. ) A. Kosmopolitiskt-aphoristiskt Hvarjehanda. II. Ju fattigare en tid är på verkligen redbara förtjenster, desto rikare plågar den merändels vara på titlar, band och riddarestjernor. Hvaröfver ån var tid må hafva skäl att beklaga sig, öfver fattigdom i detta sednare afseende kan den visserligen icke knota: ty Gud skall veta att på dylika leksaker lida dess stora småbarn allsingen brist. Att de dock, för att af dem, som makten hafva, kunna erhålla dylikt lull-lull, maste vara förbålt snälla, medgörliga och beskedliga, det förstås af sig sjelft. och ingen ting kan vara naturligare än en dylik fordran. Likaså naturligt är det också, att de stora barnen, alldenstimd de icke hafva sinne och håg för något bättre, vilja pyuta ut sig med dylikt krims-krams, kallas nådige IIerrar. Sc. Ne: men att de äfven. så spensliga och vingelfotade de än äro, vilja brösta sig af sina anor, eller. med andra ord, tro sig vara vuxne sädane jätterustningar som dem, hvilka en långt för detta hädangängen tids väldiga gestalter buro — se det är löjligt: ja: hvad värre är, det år ömkligt. IHvarmed vilja väl först och främst dessa dvergar fylla de toma hjelmarne. inom hvilka fordom så stora och vidtsamnande planer uttänktes och mognade? Med sina patenterade kälhufvuden måhända! IIvarmed sedermera dessa jätteharnesk, under hvilka så månget ädelt och frisinnadt hjerta klappade? Tilläfrentyrs med galtar ur den Epikureiska hjorden ). Hrarmed föra sådana svärd som Cids, Sichingene, Bayards. William IVallaces och Magnus Stenbocks 2 — Måhända med dessa Silkeslena händer, som endast äro vane vid att handtera kort. betsel och spatservärjor?! med dessa armar, som på sin höjd kunna hindra en i dansen snafvande hjerterdam från att falla?! med dessa muskler, åt hvilka ridoch jagtpiskan gifvit den enda styrka och spånstighet, de ega?! Nej: nej: det duger intet! Icke alla fankens invecklade logarithmer kunna lösas med mechaniska hjelpmedel å la Babbage: icke alla kraftyttringar verkställas genom ångmasedliner: icke alla medskapade, förnuftiga varelser bringas att böja sina knän för toma belåten. — I Sparta (om vi ej missminna oss) var fordom ett gammalt bruk att årligen gissla pojkar på Pelops graf, och ännu skulle en dylik efter var tids fordringar lämpad gissling, anställd vid någon af våra store förfäders grafvar. icke vara utan ett helsosamt inflytande på sådane pojk-mån, som, derföre att slumpen, utan all deras förskyllan eller värdighet, Iatit dem födas i adeligt stand, tro sig vara lika mycket upphöjde öfver andra menniskor, som desse, enligt försyvens eviga lagar, äro upphöjde öfver infusiousdjuret och ephemeren. 0 de dårarne! Veta de då icke att det endast är egna stora handlingar, icke börd, icke förfädrens förtjenst, icke ett al en krönt dödlig underskrifvet diplom som adlar mannen ? Inse de då icke att de företräden och utmärkelser. det så kallade adelskapet medför, de facto upphöra i samma ögonblick, som den, hvilken genom utmärkta förtjenster mot sitt fädernesland förvärfvat sig desamma, upphör att lefva, och att bördsadelskapet i sjelfva verket är lika med noll, då den, på hvilken det öfrergätt, icke gör sig förtjent af de privilegier, som det de jure medför? Likasom en blott titel förhåller sig till sjelfva embetet, så förhåller sig äfven det endast ärfda adelskapet till det, som förvärfvats genom stora och medborgerliga dygder. Dessa förutan är det ett intet, eller på sin höjd en ljudande malm och en klingande bjellra på den långa, adeliga — narrkapan. 12. Ett af hufvudmotiverne till de fleste revolutioner är Regeringarnes ångsliga och småaktiga misstroende till sina undersåtare. Hrarje på en redlig, lagbunden och tidsenlig författning grundad Styrelse. som vet med sig. att alla dess stråfvanden endast afse folkets sanna Ivcka, låter aldrig förmårka något sådant, och detta är äfven ganska naturligt ; ty den vet ju att den icke kan vara annat än älskad. Deremot måste hvarje Regering, som icke vet med sig ett sådant handlingssätt, frukta att folket skall komma det orätta i dess styrelse på spåren — och mera behöfves icke för att bringa henne att vidtaga sådane åtgärder, som hon tror vara mest gagneliga till att dölja felen; men som i sjelfva verket endast tjena till att så mycket snarare afslöja dem. Inskränker Regeringen t. ex. yttranderätten, så är ingen ting naturligare än att man nypkastar det spörsmålet: hvad som kunnat vara ersaken dertill? Svaras det: den har blifvit missbrukad-, så följer åter frågan: på hvad sått? och denna blir alltid svårare, om ej rent af omöjlig. att besvara. All fri pttrande-rätt måste, för att kunna bestå med en god samhällsordning, vara baserad på råttsenliga principer. Till dessa 2) Portssätfo från Nen 97