HJHm3mmnmmniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip ss oo 7? till de oförklarlige, om man icke så väl hade lärt känna huru långt menniskorna kunna gå i sina småaktiga beräkningar. Af etthundrade , som draga ut för att angripa en annan. nation, skall man icke kunna räkna tio, som ej göra det af de mest lumpna. menniskosjälar mest orärdiga motiver — motiver som äro lika låga, lika föraktliga och lika klandervårda som ockrarens. Dessa, de må nu bestå i äregirighet eller vinningslystnad. qväfva helt och hållet i deras själar hvarje stor, till deras fäderneslands sanna bästa åsyftande tanke, och så böja de, liksom förut. godvilligt sina nackar under jernoket — en lott, som de i sanning åfven sörtjena. 9. Så länge Regeringarne icke kunna eller vilja inse att bästa sättet att afväyna de dem ständigt oroande publicistiska skarpskyttarne är, att, genom ett noggrant uppfyllande af sina pligter, göra sig älskade af folket; så länge skola desse, oaktadt allt det grotva artilleri man mot dem låter framrycka, icke knnna förmås att lemna stridsfältet. Tillbakakastade på ett ställe, återkomma de ännu manstarkare på ett annat och förnya den blodlösa men dock häftiga striden. Icke en gäng sjelfva indragningsmaktens förrädiska minor blifva i denna strid af nägon synnerlig nytta; ty antingen stöter minörn på en olämplig jordmån, eller mötes han af en kontramina. — Lättare ån den spetsfundigaste advokat. kringgår Vettet hvarje lag, som ej är baserad på förnustsoch, till följe deraf rätts-enliga principer. Sanningsenligheten af denna sats bevisar oss bäst och säkrast den dagliga erfarenheten. 10. Till ett folks och en stats sanna fördelar hörer äfven en väl organiserad, inga maktens godtyekligheter underkastad opposition. Pririlegierad klokhet finnes ingenstädes, och till och med den erigt skapande naturen skulle redan hafva råkat i förslappning och sjelfförstöring. om den icke, genom mot hvarandra i opposition stående krafters ständiga vexelkamp, uppehölles och, så att säga, återförnyades. Många af nutidens diplomater förstå doek, som vi redan förut nämnt, med: op positions revolution, och att desse icke vilja veta af någon motkraft, det är ganska naturligt. Att harmas på sådane lika kortsynsa som korttänkta varelser vore emedlertid rent af en dårskap. Man harmas icke på vanvettet; man skänker det sin medömkan, och detta bör äfven den upplyste skänka alla dylika, så väl på throner som taburetter residerande mullvads-själar. (Fortsättning följer.) JRR a 1 EA TRA a