Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1837, sida 1

m-gJ.ni — — i fråga att skada menniskor, det har insändaren flera gånger erfarit, och för få dagar sedan — känbart nog — Detta skall dock på intet sätt hindra honom att alskudda sig otörtjenta tillmälen; samt att aflägga sin pligtskyldiga tacksambet för deras goda vilja att städse hafva honom i gunst i g å tanka, ock skall han. allt efter som deras välvilja mer och mer tilltager, i något allmänt blad aflägga sin reverentiam. Sanningslöå-heten af dessa nämnde utspridde rykten, inser en hvar redligt tänkande lätt 3)! — är det ej måjligt vara bekant och umgås med en tulltjen-teman utan att förtjena namnet angifvare, medhallare m. m., då far saken en annan riktning, och fins då visst ingen som bättre förtjenar dylika qualifikationer, än utspridaren sjelf, hvilken man ofta sedt helt sörtroligt arm i arm promenera med en viss Tulltjensteman. Dock ej efter de verkställde beslagen!!!! — Hvilka motiver skulle väl kunnat leda mig eller någon annan att agera angifvare och dylikt? Egennytta? Med utspridaren helt nära beslägtad. men af insändaren är den ej känd. Och bar insändaren aldrig vid något tillfälle visadt att den varit driffjäder till någon af honom verkställd handling. Hat och UHämd? Insändaren hatar ingen, ej en gång utspridaren af dessa rykten. ej en gång dem, som glättigt drucko skålar vid noticen om den motgäng, som för ej läng tid tillbaka timade insändaren. Insänd. hatar ingen af dem, men lemnar dem det förakt som dylika handlingar sörtjena. Hämd! sä läg! Nej! den måste endast kunna utövas af utspridaren sjelf, sävida ordspräket är sannt: den hvars hjerta ondt år, tänker argt om sin nåstast Den hämd insändaren önskar taga på upphofsmännen till dessa rykten samt till de törnen sem djupt sargadt honom, på dess nybörjade medborgarebana, är att i dager lågga deras skandalösa hat och förföljelse met en menniska. som aldrig förorättadt någon af dem 4), Framtiden skall ännu mera utvisa hurn lågt de havdlat, som utan minsta skål, tnisstänksamt utbasunat dylika rykten. Det insändaren lidit härigenom, kan ej så lätt ersättas, och var honom kärare, än all den storhet och förmöpenhet, utspridarne möjligtvis kunna äga Ingen hederlig menniska är i stånd att ut-prida dylika lögner om medmenniskor! Nej! en hederlig menniska vill hafva fakta dessförinnan. Misstänksamt uthasunar den ej grundlösa rykten om sin nöste; det kunna endast små korttänkta själar, adjungerade af perukstockar i rödt sält. Skulle vtspridarne nu: ej finna sig befogade utt lägga ned gevår, samt upphöra med sina basunatser, vågar man ätminstone hoppas. det de hafva den hederskänsla att förändra plan och position — Hoc est: ej. som hittills skedt, ansalla med bakoch förtalets skarpa och spetsiga dolk, som oftast särar menligare än lönnmördarens, utan i det stället inkomma med en replik uti: följande nummer af denna tidning, naturligtvis med replikförfattarens nämn. Man vore då i tillfälle att komma i öppen fejd med sin antagonist. samt att sedermera i ett rymligare och allmännare blad bjuda till anföra nägra fakta af den ädla patriotism. samt de vackra handlingar hvarpå visst tolk stödja sina anspråk, och hvarigenom de tro sig berättigade att förtrycka och förfölja en hvar, som ej slafviskt nog rullar sig i stoftet för dem, och som är klarsynt nog inse. det en samlad betydlig sörn ögenhet, åtföljd endast af dumhet. inbillskhet, egennytta, samt en bildning, hvarpå mången båtsman vid Kongl. Maj:ts och Kronans flotta äger större anspråk, just ej äro egenskaper, som göra dem synnerligen berättigade till anseende af nvftie och aktningsvårda medlemmar af ett samfund. Efter hvad insändaren kan påminna sig, tillerkänner Tullagen angifvare till i be-lag tagit gods hälften af värdet. Ponera: Insändaren är angifvare! honom tilfölle det en betydlig summa Godt Herrar Virfuoser på lögn och sqvallerbasun: bland eder finnes nog den som har lust göra en conp. Topp jag öfverlater till den förstbjudande alla de anspråk jag som angifvare, medhållare m. m. till oftanämnde beslag ägt, äger. samt kommer att äga, med alla dess fördelar, motoch efterdelar, för en summa af 3 R:dr B:ko, motsvarande arfvodet för denna artikel. : Insändaren medgifver gerna, det denna artikel kunnat vara mera moderat skrifven, mänget skarpt uttryck utelemnadt, och ändamålet dock vunnits. Denna anmärkning gör visst mången lä-are. — Insändaren är dock viss på, att en hvar, som oskyldigt erhållit dylika tillv glen samt lidit så mången förföljelse derför som insändaren redan lidit, ej kunnat skrifva med synnerlig kall blod. När man blir så förföljd. så förorättad. kokar mången vång blodet öfver, helst i unga åren. Afven inser insändaren nog, 3) Ätven för detta ställe gäller hvad som blifvit sagdt i första noten. : 4) Vi appmara insändaren att ej låta detta stadna vid blotta hotelsen. Ingen ting är lumpnare än förföljelsebegäret och allralumpnakt är det, då det endast grundar sig pa ett löst rykte eller en blott misstanka. Att personer, som låta leda sig deraf, brännmärkas inför allmänna opinionens domstol, är ej mer än rätt; men fakta för ett dylikt handlingssätt måste kunna framläggas; kan man ej det, står man ungefär i samma predikament, som de, hvilka man anklagat, och det behjertande, ens sak annars skullo hafva vunnit, förvandlar sig då till hamn MA Mmahgndu nårat Gunu värre. I Bbl