Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1837, sida 1

RR NR RASTER Insändt.) Sedan sama med illskefull tunga märkt flera personer härstådes med det hedervärda namnet: Angifvare till de uti Handlanden Erikssons ntom staden belägne packhus. verkställde beslag. har äfven undertecknad insändare af denna artikel inom tadlets och förtalets kretsar blifvit hedrad med denna anspråkslösa benämning. Mången skulle kanhända anse det öfverflödigt att inför en allmänhet befria sig från dylik titel, hvilken. åtminstone efter svensk lag, anses mera som en förtjenstz men insändaren kan ej tillegna sig en merit, hvars till han är alldeles ovärdig, och som han ej förtjent. ntan lemnar den gerna till den årone tillkommer. Ehuru det är högst smärtande blifva oskyldigt misskänd och misstänkt, skulle inskndaren dock ej bevärdigadt ett så sanningslöst rykte en enda rad, hel-t tiden nog utvisar den sanskyldioe. om någon sådan finnes; och en hvar hederligt tänkande 1) dessutom nog inser frän hvem dessa rykten hatva sitt ursprung? Som sagt! ingen ting skulle härom ordats, såvida ej detta rykte äfven blifvit utspridt på andra orter: men som detta skedt. anser jag det vara en pligt. såväl mot mig sjelf som andra, att tysta munnen på de belackare. Utspridatne hafva haft all möda ospard, att RÅ andra orter äfven utbasuna dvlika rykten, och derigenom troget hållit deras för ej lång tid gifna löften tillbaka att städse i framtiden motarheta nå alla vis insändarens bemödanden att sträfva sig fram 2). Att vederbörande hålla ord, 1) Deua kan naturligtvis endast hafva afseende på hederliet tänkandet: personer inom det samhälle, af hvilket insändaren sjelf är en medlem. , Red:s anmärkning. 2) För denna beskyllning borde insändaren hafva framlagt säkra fakta. Samtiden kunde då hafva fått lära känna och förakta de personer, som, på blotta misstankar, söka störta en medmenniska. Redis anmärkning.