Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1837, sida 1

DEN STORE OEÄANDE patrioten. Att ganska ofta mången stor förtjenst, mången verklig sterlandsvän, tillfölje af tider och omständighetert hela sin lifstid måste vandra i det plebejiska mörkret. utan att ens en enda gång hugnas af en stråle från den patriciska nådasolen, är så allmänt kändt, att appställandet af något bevis derföre vore lika så öfrerflödigt som smickrare och intrigörer i hofsalarne. Merändels drager dock förtjensten sitt kors med tålamod och hjelper sig fram på sin nattliga stråt med den fackla, som Sanningen, en gång då den öfvergaf jorden, qvarlemnade. och som var tänd rid den eviga Upplysningens ureld. Leda af dess sken, bekymrar han sig föga om en sol, hvars strälar icke åro för alla, och han hinner dock, stundom, ehuru under otaliga mödor och bekymmer, tyst och obemärkt sitt föresatta mål. I detta sitt sätt att gå dygd. mången sann so