GÖTHEBORG, d. 23 Maj. Några, den Öhbomska uppbördsbristen rörande, offentliga handlingar äro ännu icke att tillgå. Såsom närmaste följder af densamma komma nu, enligt en af härvarande Landshöfdinge-embete under d. IS:de dennes utfärdad kungörelse, rest-ransakningar att ofördröjligen anställas med samtlige uti Götheborgs fögderi boende skattskyldige personer. Desse rest-ransakningar afse ej allenast en undersökning af huruvida de uti restlängderne uppförde krouomedel verkligen innestå, utan äfven en undersökning af huruvida de skattskyldige hos Iläradsskrifvaren till annotation uppvisat Kronofogdens qvittenser å sådane krono-rentor och andra allmänna medel, som till honom emellan eller efter uppbördsstämmorna blifvit erlade. Hvar och en af de skattskyldige, på hvars debetsedel denna antekniug ieke förefinnes, kommer då att å nyo erlägga sin tribut till Staten. och, ty värr! lärer nog detta blifra förhållandet med de fleste inom fögderiet. För ganska manga af allmogen blir denna ånyobetalning i hög grad känbar och tryckande; synnerligast blir den det för de fattigare bland bönderne, hvilka nu redan en längre tid bortåt måst kämpa med en svår foderbrist, till hvars afhjelpande de ofta varit tvungne att tillgripa sin sista penning. Visserligen är det sannt att de skattskyldige icke hafva någon annan än sig sjelfve att skylla för sin förlust, alldenstund det a hvarje till dem utfärdad debetssedel uttryckligen befinnes anmärkt, att Kronofogdens qvittens bör, för att anses gällande, vara af häåradsskrifraren påteknadt; likväl måste det nog vara bra påkostande, att. för underlåtandet af en i sednare tider tillkommen formalitet. blifva ålagd betala eu afgift, till bevis på hvars erläggande man redan har ett af vederbörande tjensteman afgifvet qvitto i sina hånder. Dessutom: kommer icke, hvad den ifrågavarande efterräkningen beträffar, nåd att gå för rätt, så förlorar utan tvifeel Staten i moraliskt afseende vida mera, än hvad den i pekuniärt afseende kunde vinna: ty att en vid denna tiden af året företagen ny skatteindrifning skulle för alimogen medföra de mest bedröfliga följder, deremot torde det blisva svårt, om ej omöjligt, att göra någon på giltiga skål grundad invändning. Enligt hvad man för närvarande har sig bekant, uppgår den uppbördsbrist, hvari Tit. Ohbom råkat; till en summa af 10.623 R:ar 9 sk. 6 r:st. En af hufvudorsakerne till hans obestånd lärer vara den, att han, till betäckande ar sin företrädares balans. måst ackordvis utbetala 6000 R:dr Banko. Huru detta förhållande kan lagligen stå tillsammans med hvad Kongl. cirknlärbrefret af d. 22 Dec. 1831 stadgar, det blir en annan fråga. och en fråga. som, om lagen finge hafva sin gilla gäng. kunde för vissa personer blifva ganska kinkig att besvara, alldenstund bemälte Kongl. cirkulärbref uttryckligen stadgar, att, om Embetsman, som, på ett eller annat sätt. har befattning med förslags upprättande till desse (Kronofogde) tjenster, eller med deras tillsättning, beträdes att understödja, tillåta, eller icke, i allt hvad på honom kan ankomma, motverka och hindra tjensteköp dervid. skall han såsom för embetsfel straffas. Nu träffades ackordet med Öhbom rörande den då ledigrarande Kronofogdetjensten i Götheborgs fögderi. i framlidne Landshöfdinge Grefve Rosens tid och, som man säkert vet, med Landskamereraren Herr 0. H. Holmgrens vetskap : förslagets upprättande skedde likväl icke förr, än i Maj månad 1885, då redan General Edenhjelm blifvit landshöfding: frågas nu: på hvilken af dessa Embetsmän hör det ofvan anförda stadgandet tillämpas? Att det nuvarande Landshöfdingeembetet afretat det under förra Landshöfdingeembetet med Öhbom uppgjorda ackordet. derom bör väl icke ens det ringaste tvifvelsmål kunna uppstå: men huruvida det kunnat motverka dess antagande, se det är just det, hvad som skulle vara högst intressant att få låra känna. Att landshöfding Edenhjelm nu motverkar alt tillvägabringande af något ackord för den nya tjenstetillsättningen, är en rättvisa som man, till följe af hans eget handlingssätt, med upprigtig glädje ser sig i tillfälle att tillerkäånna honom. Hufvudsumman af Ghboms privata skulder känner man ännu icke med någon säkerhet. Att han, under sin korta tjenstetid, också förskingrat andra, enskilte personer tillhöriga, medel till ett betydligt belopp. har man all anledning att förmoda. Väl säges det att han äfren skall ega utestående fordringar; men desse lära. i jemförelse med skulderne, vara högst obetydlige. Af hvad som emedlertid kan finnas att tillgå uttager naturligtvis först Kronan sin rätt. Hvad de öfrige fordringsegarne beträffar, så lära de nog få i chorus instämma i hvad en bekant skald i fordna dagar sjöng, nemligen: ; I N.N, har jag mig lärt Republikens fina skala: Yr 2 . —