Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1837, sida 1

Vid Generalvisitationen i Wika (1831) blefvo både jag och Comminister J. Lindborg af H:r Doktorn och Biskopen anbefallde, att, på embetets vägnar, göra H:r Öfverste Hertzenhjelm tjenliga föreställningar i förenämnde mäl. Under samma tid var H:r Doktorn och Biskopen till Rankhyttg. Vid återresan derifrån for han förbi Ramnäsholm. utan att besöka H:r Ofversto Hertzenhjelm, Torde hända att ett sådant besök hade kunnat vara förmonligt för Fru Öfverstinnan. På befallning reste jag till Ramnäsbolm; men, vid min ankomst, på estermiddagen, hade H:r Ölversten förut på båt farit öfver till Strand. Efter en lång väntan på hans återkomst nödgades jag med oförrättadt ärende åter begifva mig hem. : Vid min hemkomst, skref Jag följande Bref till Herr Öfversten: Välborne II:r Öfverste, Riddare af Srärds-Orden! Under H:r Dokfsorns och Biskopens sejour här i Wika. har han blifvit underrättad om Fru Öfrerstinnan Hertzenhjelms beklagliga tillstånd och dess högst ovärdiga behandling af H:r Öfversten. Han hade hört,det Fru Ofverstinnan under förlidet års stränga vinter icke kunde elda i sina rum; att fönsterna icke kunde låtas igen; att hon icke hade några kläder och att hon måste vara belåten med samma tarfliga spis, som tjenstfolket.s Utaf H:r Doktorn och Biskopen fick jag det obehagliga uppdraget, att göra H:r Öfversten de ömmaste föreställningar om detta F:r Öfverstens ovärdiga förfarande emot sin maka. H:r Ofversten är för mycket upplyst att i denna del emottaga några föreställningar af mig, då jag är öfvertygad, det H:r Öfversten fullkomligt kånner ägta makars heliga pligter emot hvarandra; och med anledning häraf, får jag, säväl i religionens som i mensklighetens namn, anhålla, det H:r Ötversten snart måtte föga någon verksam anstalt om Fru Öfverstinnans ömmare behandlande. Om Fru Örverstinnan tillika är svag ; måtte det vål vara en christelig makas pligt, att lemna henne en ännu ömmare omvårdnad. Med vördnad Åc. dmjukaste tjenare Wika den 9 Okt. 1831. J. C. Köppen Härpå fick jag detta svar: j H:r Kyrkoherden Mag. Köppen! Den 15 Okt. 1831. Tit. I det omskrefna ämnet kan jag ej svara en detail, utan ber Tit. göra mig den äran af ett personligt besök, då Tit. sjelf bäst in loco kan göra gig underrättad om förhållandet. — Jag är så sjuklig, att jag ej vidare kan anföra i ett så högst oväntadt åreude. Med estime Tit. Ödmjuke tjenare i A. Hertzenhjelm. På begåäran reste jag åter till Ramnäsholm, för att efter löfte Åsjelf bäst in loco kunna göra mig underrättad om förhållandet. Vid min ankomst dit, itererade jag hvad iag skrifteligen anfört i målet, med tjenliga tillägg af de ömmaste föreställningar om H:r Öfverstens oförsvarliga hårdhet emot sin olyckliga Fru; hrartill han svarade: min hustru får allt hvad hon behöfver; men man får ej gifva en tokig menniska allt, hvad hon vill hafva. Jag bestormade åter vid detta svar H:r Öfverstens hårda hjerta med religionens heliga befallningar, dem han väl känner ; men jag talade för döfva öron. Således utråttade jag ingen ting i det hela med min resa; men jag har dock derigenom fallgjort min pligt såsom Pastor. De gångor jag varit till Ramnäsholm har jag aldrig haft den åran att så se, mycket mindre tala med Fru Öfverstinnan. Hon var otillgänglig för sina egna omgisningar, ännu mera för någon obekant. Man bör i sanning undra hvarföre min företrädare, framledne Prosten Hanngren, som var svåger till Fru Öfverstinnans bror, Löjtnant Hjort af Ornäs, icke fogat något verksamt hinder emot H:r Öfverstens redan då långe bekanta hårdhet emot sin Fru, äfvensom hennes redan då länge bekanta svaghet. Då jag ej fått några officiella underrättelser, hvarken af grannar eller uppsyningsmån, om H:r Öfverste Hertzenhjelms ovårdiga behandling emot Sim Fru; tror jag, det en Pastor aldrig bör vara någon delator och blott på lösa rykten, som oftast kunna vara sanningslösa, söka sak med en förmodad brottslig, I förevarande mål måtte det väl egenteligen hafva tillhört Kronobetjeningen, som äfven långe hört samma rykten, att långt för detta undersökt sanningen deraf och lemnat del af förloppet till höga vederbörande. Ä ; Om sådant längesedan skedt: torde Fru Öfverstinnan Hertzenhjelms döda kropp, efter ett rysligt lidande här i tiden, åtminstone kunnat få ligga ostörd i grafven. : ; Wika den 27 April 1837. 7. C. Föppen. Till Högl. Justitie Canalers-Embetet. Allraödmjnkaste Memorial! Genom Högv. Domkapitlet i Westerås har jag blifvit anbefalld att inför HBOI Tuoctltien TDA SR afgifva förklaring öfver det Prestbetvg jag af