Hertzenhjelms högst ovärdiga förhållande emot sin numera afledna Fru, född Hjort at Ornäs; hvarföre jag nu får den nåden att efterkomma denna besallning. 10 -Att under min tjenstetid H:r Ötverste Hertzenhjelm aldrig beristat den allmänna gudstjensten, dertill torde hans mångåriga sjuklighet varit orsaken. . . 2:0 -Att H:r Öfversten under samma tid icke begått H. H. Nattvard. Jag har talt vid H:r Öfversten häroin samt förellällit honom hans gudlösa urAdlåtenhet i detta mål; men då jag fann med mina föreställningar, att hans sinne och samvete icke kände något behof af detta dyra nådetnedels saliga vederqvickelse, ansåg jag det icke vära öfverensståmmande med den höge Stiftarens lära, att truga honom till åtnjutande af den Hel: Nattvarden, den Jesus stiftat för sina vänner, hvilka, utan annan vidare pådrift ån Jesä befallning och af kärlek till honom, skola begå denna aminnelsemåltiiÖ. ö 3810 3ÄÅtt H:r Öfrerstens Christendomskunskap vore öfver mitt omdöme. Jag kände ej något annat vttryck, då det är allmänt bekant; att H:r Öfversten äger Kunskap i hvarjehanda, Afzen i Religionssaker, hvilket jag i samspråk med honom har tillräckligt etfariti men ätt denna hans kunskap ej blifvit verksam i det goda, torde få tillskrifvas hans oförbättrade hjerta: Så väl skrifteligen som, mumteligei har jag genom de ömmaste förestållningar sökt förehklla H:r Ötretsten dess rysvärda förhållande emot sin Fru; men då han alltid yttrat; det hän vore den förnämsta i orten, har han alltid ansett ihig säsom en ringa individ, af hvilken han ej trodde sig vara pligtig att emottaga några föreställningar. i Jag har derföre; geuom dessa mina åtgärder, icke kunnat göra inera för den goda saken, ån jag gjort, i synnerhet hos en man, som endast styres af högmod och egoissn, utan några känslor: Wika den 27 April 1837: i J. C. Köppen.st Det kominer nu ar på om läsaren i dessa så kallade förklaringar funnit de upplysningar, som han från detta hall hade allt skäl att vänta: Med oss ätminstode är icke förhållandet sådant. Orsakerne dertill skola vi. måhända; eh annan gång närmare utveckla. Emedlertid har icke, så vidt vi känna. på många år, någon tilldragelse väckt en så allmän sensatioti som denmal och det icke blott inom utan äfven utom fåderneslandet. Så: gom bervis på till hvilken höjd densamma gått, reproducera vi; efter det Njette Aftonbladet, nedanstående 6 verser ur en visti, hvilken, i anledning af Öfrerste Hertzenhjelins afskyvärda uppförande ihot sin hiistru; blifvit författad i Köpenhamn och nu sjunges på gatofna derstädes: Udvortes Ridder, Tyran i sit Hierte, Svenskeren nedrig behandled sin Vivi Tredive Aaringers grusoinme Smerte 2.: Var hendes Vei til det evige Liv: :;: 2 Vanvittig, uden al Hjälp og al Pleie; Nögen, i Kulde; og savnende Tröst, Hoster til Selskab og — Intet i Eie — 3: Vanvid var Held for det plagede Bryst: :;: -pöden var Frelse, den gav hende Freden; Liget end Rotterne Niermgen gav: i Heelt vår hos Manden ej död Kjzerligheden; :: Kotternes Levuinger kom dog i Grav. :: Siig mig, Herr Obers t! hrorledes vel smagte Viin dig og Kage i tredive KarMedens din Ond-kab Elendighed bragte :: Över din Viv med det graanende Haar? :: — jig mig, Herr R idder! vär Sörnen smuk rolig ; Naar du tilpas havde fyldet din Vom? Trak til din Viv ned i usleste Bolig : ikke den hevnende indvortes Dom? :: — — 2.— Oberst og Ridder! — Gjengjeldelsen kommer! — Mind : hellig var jo din Algteskabs Pagt! Vist skal Du staae for den evige Dommer, — :: Vist fölger dig älle Gödes Foragt! — :: . — —— — ——