Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1837, sida 1

Nedanstående uppsats har blifvit Red. tillsånd med begåran om dess skyndsamma införande i vår tidning. Vi gå så mycket hellre denna insåndarens önskan till mötes, som den afser att sprida ljus öfver en håndelse, hvilken först af ett utländskt och sedermera, efter det, af flere bland våra inländska blad blifvit skildrad med de mörkaste färger. Bemälte uppsats meddelar nemligen, rörande Preussiska briggen Bellerophons den II:te sistl. Mars vid Svenska kusten timade skeppsbrott, flere vigtiga upplysningar, hvilka, om de befinnas Ööfverensstämmande med Skepparens edligt bekräftade sjöförklaring, ensamme äro nog att ådagalägga grundlösheten af de beskyllningar för låg egennytta och omensklighet, med hvilka Helsingörs Avis öfverhopat de lotsar, som räddade den vid olyckstillfållet ombord å Bellerophon varande besättningen. Uvad de, i det insända artikeln befintlige, allmänna reflexionerne angår, kunna vi på intet sått medgifva giltigheten af desamme. Insändaren har tydligen förblandat de handlingar, hvilka man verkställer af yttre, och dem, hvilka man verkställer af inre motiver. Skulle, som insåndaren tyckes vilja antaga, den materiella vedergållningen vara driffjedern till alla handlingar ; skulle den utgöra vilkoret för all verksamhet; då stode det mera illa till här i lifvet, än man hittills förmodat, och man kunde verkligen då hafva allt skäl i verlden att med Hamlet utropa: I himmel och på jord, Horatio, fins mer än er philosophi kan drömma om. Att förkunna en sådan lära vore emedlertid ungefär detsamma som att förkunna menniskohåtets ; men den från Religionen och moralen härflytande andemeniugen vill menniskokärlek, och denne är just motsatsen af menniskohat; — slutsatsen öfverlemne vi åt insändaren sjelf att göra. Vi skulle åfven, för den goda sakens skull. hafva önskat, att ofvannämnde uppsats innehällit flere fakta och färre invektiver; ty i sak gälla de förre allt och de sednare intet. Desse må nu emedlertid för insändarens egen räkning qvarstå. Tiden skall utvisa, huruvida hans i öfverskriften uttalade förhoppningar komma att realiseras. Blir segren hans, förmode vi dock, att den snarare bör tillskrifvas bevisen, ån utfallen. Att de inländska tidningar, hvilka reproducerat den af Nyare Helsingborgs-Posten från Helaingörs Avis öfversatte artikel, som gifvit anledning till detta gensvar, äfven upptaga de fakta, som i det innehållas, fordrar både opartiskheten och rättskänslan, och vi hoppas att bevisen derpå ieke weblifva. För öfrigt låta vi vår insåndares förklaring gälla för hvad den kan. Ordalydelsen deraf är följande: In hoc signo vincis. — Författaren till den i N:o 30 af Götheborgs Nya Handels och Sjöfarts Tidning intagne korresponderande artikel angående bergningen af skeppssolket från den i sjön utanför Marstrand sjunkna Preussiska briggen Bellerophon, förd af skepparen C. R. Schurdt, anhåller att nedanskrifne beriktigande måtte lemnas rum i nämnde Tidning, — hvilken har bland Tidningar den sällsynta egenskapen att nitålska för Sanning och Rätt, — såsom svar å en i Helsingörs Avis influten diatrib, hvilken, utan att bestrida sanningen att lotsarne vid Rörö lotsplats med verklig lifsfara råddat ifrågavarande besättning, hvilken gått förlorad utom deras hjelp. dock synes vilja öfverskugga värdet af en handling, den menniskovännen icke undgår godkänna. Som försattaren icke underrättades om tilldragelsen af bergarne. så fordrar artikeln några obetydliga rättelser, hvilka, utan att förändra det uppgifna förhållandet, nu iakttagas. Den 11 sistl. Mars voro Rörö-lotsarne med deras däckade lotsbåt kryssande i sjön, då de upptäckte ofvanberörde fartyg 3 Tyska mil i West från Hönö styra O.N.O. hån, tills det närmade sig kusten på ungefärligen 13 å 13 mils afstånd, då dess kurs ändrades till N. N.O. Af denna kurs kunde vål