Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1837, sida 1

nytta brandrakten gör? Svaret blir, utom all fråga, ingen. Men hvarföre då bibehålla det onyttiga och mindre ändamålsenliga — och hvarföre icke följa med sin tid och göra förbättringar, der sädane äro af behofvet påkallade ? ? i 1 Hufvudstaden har brandvakten blifvit utbytt emot ridande patruller och denna förändring lofordas allmänt. Icke bör andra staden i riket blygas för att efterlikna det som är godt och ägagneligt, då den så sällan underlåter att esterapa det onda och skadeliga. Det vore derföre önskeligt om brandvakten, ju förr ju hellre, afskedades, och en ridande corps, hvars medlemmar man kunde benämna stads-sergeanter, i stället uppsattes. Kostnaden för denna sednare personal kunde svårligen blifva större än för den förra, hvilken är rätt dryg, och nödige hästar vore väl alltid att tillgå af dem, som tillhöra staden. Att Vederbörande med alfvar och värma ville omfatta detta ämne, år rätt mångas lifliga önskan, och man skall alltid hålla den eller dem, som gripa verket an, räkning för hvad som tillgöres. Men om brandvakts-personalen nödvändigt skall bibehållas och, i likhet med mycket annat, stå qvar endast derföre att den är gammal, så förväntar man åtminstone en förändrad instruktion för desse nattvandrare, nemligen sådan, att genom dem oljudet icke förökes, och sådan, att sjungandet eller skrålandet, om det icke helt och bålke kulle kunna indragas, det åtminstone måtte förminskas till endast tidens eller klockslagets nämnande. Pro secundo är det hundar, som i betydelig mån bidraga till störande af nattron och tystnaden. — Det skällande och tjutaude, som alltjemnt höres sedan man gått till hvila, är ett annat ondt, som man äfven önskade se afhjelpt. Omöjligt bör sådant icke blifva, om man med allvar vill afskaffa detsamma. 1 detta fall hänvises till Carlshamns Magistrats kungörelse af är 1836, se Carlshamns Tidning för samma år; och hvad som är tillåtet och görligt å ena stället, borde väl äfven kunna blifva det å ett annat. Förbud borde utfärdas mot alla lösa hundars vistande på gata efter kl. 9 eler 10 aftonen, samt rättighet för dertill antagne personer att, ifrån nämnde tid till kl. 6 på morgonen, fånga alla lösa hundar, som träffas utom hus och dem till polisen, eller anvist ställe, afföra: emot ersättning af 1 A 2 R:dr för hvarje fångad och aflemnad hund. Om hundens ägare sig följande dagen anmäler, bör han återfå sin hund emot erläggandet af den utbetalte ersättningen samt dessutom de böter, hvilka för sädant fall borde stadgas. Anmäler ägaren sig icke den dagen, bör hunden, af dertill förordnad person, bortföras och dödas. En sådan författning, strängt handhafd och rättvist utöfvad, skulle säkerligen leda till ett godt resultat. Det stora antal hundar, som finnes innom staden, är, äfven om dagarne besvärande, vådeligt och för anständigheten sårande. Det skulle derföre vara högst önskvärdt. om en hvar hund-ägare. så mycket som möjligt, hölle sin klenod inom behörige skraukor: åtminstone borde man kunna begåra och förvänta, att sådane blefvo afhållne ifrån alla offentliga ställen, såsom Kyrka, Rådhus, Tullhus, Posthus, Theatrar, Concerter och andra af allmänheten mera besökte platser, och bland dem icke att förglömma Stadens Högvakt, hvarifrån den förbigående oftast ofredas af desse djur, och, i sednare tider, synnerligen djerft af ett, hvilket lärer bafva jemn station på stället, och som, till färg och natur, liknar en räf. Alskare af ordning. Sn — — — —n —