Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1837, sida 1

(Insändt.) Då man. sent omsider. kommit på det kapitel, som angår buller, oljud och okynne å öppen gata, tager man sig friheten uppläsa ännu ett stycke af detsamma och fåsta Vederbörandes uppmärksamhet på det oljud, som förösvas af Stadens nattliga tjenstemän. För höflighetens skull vilja vi indela dem i 2:ne klasser, ehwmu båda partierne förorsaka Stadens innevånare mängen sömnlös natt. s Det är. pro primo, brandvakten, som, med sitt skrål, hvilket skall betyda säng, på ett högst obehagligt sätt stör all huslig ro på den tid af dygnet, hvilken. efter gammal god praxis, bör egnas åt hvilan. Dock ej nog med deras, förmodeligen anbefallda, öronen sönderslitande skrål, som på en gång omfattar tid. eld, brand, Gud, Stad och Land, de hafva äfven den oseden att begagna vissa stationer för hvila, äfvensom för sömn. och den som är så olycklig att hafva en trappa eller någon annan lokal, som anstår dem, han kan vara öfvertygad om att ofta, och allt för ofta, trakteras med ett högljudt prat, måbånda äfven gräl, af dessa personer, hvilkas ovilkorliga pligt det är att gemensamt vandra omkring för att, hvad i deras makt står, skydda den allmäna säke rheten. Man frågar — och bör kunna hafva rättighet fråga, hvad