Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1837, sida 1

vara så otätt, att dagen efter kanterne framlyst: samt slutligen, att Fru Hertzenhjelm ganska ofta klagat, det hon besvärades af råttor, som genast åto upp. den mat hon kunde vilja gömma. Maja Stina Flysing: att hon för fem år sedan varit i Herr Öfversten Hertzenhjelms tjenst en månad och vid jultiden bortflyttat: att Fru Hertzenbjelm, som flere gånger lemnat vittnet inträde i hennes rum, stundom klagat, att hon frös, då vittnet förskaffat henne nägre stickor till eldning, ehuru Herr Öfversten hade strängt förbjudit sitt folk, både ätt elda Fruns rum och att till henne inbära ved: att Fru Hertzenhjelm icke fätt annan, eller bättre mat, än tjenstefolket, och deribland bröd. som varit mycket hardt: att vittnet en gäng, då Fru Hertzenhjelm klagat det hon mådde illa af potates och kålrötter, samt önskade sig till ombyte klimpar och pannkakor, derom underrättat Herr Öfrersten, som svarat, att en galen menniska icke hade några käns slor, utan skulle äta hyad hon finge: äfvensom Herr Öfversten bannat vittnet för det hon skulle hafva gifvit Frun för mycket mat: samt slumligen, att en dag, då Öfrersten utkommit i förstugan och af, der samlad rök funnit, att eläning i Fruns rum blifvit verkställd, Herr Öfpersten alfvar-amt bannat vitthet för det hon ditburit ved, hvilket Herr Öfverstens förfarande före modligen uppretat Frun, emedan hon. instängd i sin kammare, stampat i golfvet och ropat: en rackare bar du varit Hertzenhjelm och en rackare blir du.Zi ; Tillfrågad. på Herr Kronofogden Berastens begäran, om icke för Herr Öfrerstens eget, behof bättre bröd blifvit auskafiadt, svarade vittnet, att till julen för Herr Ofversten bakats kringlor, skorpor och mandeltårta. Herr Öfrersten, som hela tiden förblef sittande. visade allt ifrån undersökningens början en själsstyrka, vid hans höga ålder nog ovanlig, för att ej hallas förhärdelse. och ätskillige Åskådare trodde sig till och med hos Herr Öfversten upptäcka hånlöje vid tillfällen då vittnesmålen vore honom mäst kränkande. Efter slutadt vittnesförhör och någon stunds dertill lemnadt rådrum, afgaf Actor följande slutpåstående: Till Wika Sockens Vällofl. Härads-Råtts Protocoll för d. 14 Mars 1837. Då det, genom på ed afhörda vittnen, blifvit tillräckligen ådagalagdt: 1:o Att Herr Öfrersten och Riddaren A. Hertzenhjelm på ett så högst omenskligt sätt, under en tid af nära 32 år. behandlat sin Fru, att hon kan anses, genom denna behandling. råkat uti sinnessvaghet. 2:o Ått han, under denna långa tid. icke lemnat henne en närmare tillsyn, medelst en tjenlig uppassning och anskaffande af en, hennes stånd och vilkor motsvarande anständig och åtminstone tillräcklig föda, än mindre ett högst påkalladt Läkarebiträde. 3:o Att han bestämdt vågrat eldning uti hennes kammare. äfven under den kallaste årstiden, samt icke på tjenligt sätt sörjt för hennes tillbörliga och nödiga klädsel : samt ; 4:o Att han under sin Frus sista sjukdom icke på något sätt vårdat sig om henne, och att hon derunder saknat tjenlig föda, värme och Läkarebiträde m. m.. finner jag för min del, det han, Herr Öfrersten och Riddaren Hertzenhjelm, genom detta sitt handlingssätt, utan bestämdt uppsåt att dräpalikväl varit groft vållande till sin Frus långsamma assynande och deraf förorsakade död, hvarföre jag påstår, att bemälde Herr Öfrerste måtte anses saker till det ansvar af hel mansbot och uppenbar Kyrkoplikt, som Lagen uti 28 Cap. Missgernings-Balken samt Kongl. Förordningen af den 14 Noremher 1746 för sådant brott bestämmer: hvarförutan jag yrkar. att Herr Öfversten, för sitt oädla och oridderliga förfarande, varder dömd förlustig sitt Adelskap och sin Riddare-värdighet. Dessutom påstår jag, det måtte Herr Ofversten förpligtas att ersätta kostnaden till de uti detta mål afhörda vittnen. med tillsammans femton R:dr 12 sk. samt för Läkarebesigtningen och Likets upptar gande ur grafren 19 R:dr 46 sk. Banco. Strand den 14 Mars 1887. .. J. Bergsten. — — — — — Herr Örrersten. tillfrågad om hvad han hade att vid slutpåståendat anmärka, syntes i början något förvirrad, men förklarade sedan, efter uppläsandet af ett lagstadgande om Domares skyldighet att utan serskild stämning pröfva Reconventions-påståenden. det Herr Öfversten endast ÅFberopade sitt skriftliga anförande : hvarefter Actor och Öfrersten fingo afträda, samt, åter förekallade. underråttades att ransakningen komme att till Kongl Svea HÖR: rätts omedelbara pröfning öfverlemnas. 7: