2 — e EEÖ Vi hade hoppafs, att utrymmet i vår tidning då och då skulle medgifva en återblick på de representationer, med hvilka Herr Miller och dess sällskap . på ett så angenämt sätt, trenne gånger i veckan förkorta den skådespelsälskande publikens aftontimmar. Erfarenheten här dock visat, att dessa våra förhoppningar icke, utan med förbigående af andra och för dagen vigtigare åinnen, kunna realiseras: Detta torde väl också i sjelfva verket vara både de konstidkande och deras gynnare likgiltigt; dock skulle vi tro oss icke med skål: kunna beskyllas för egenkärlek, om vi vågade hysa den öfvertygelse, att ett af oss i sceniskt hänseende oflentligen fälldt omdöme till sin kritiska halt vore fullt ut jemngodt med mången handklappning . månget bravo-rop och månget på blotta O2gonblickets kånsla grundadt beröm eller missbilligande af de på skådeplatsen handlande personernes uppsattningsförmåga, mimik, gestikulation och mundtiga föredrag. Enligt vår tanke bör hvar och en, som vill helkas för konstdomare, genomgå det ämne, han vill underkasta sin pröfning. grundligt, eller ock — aldrig befatta sig med något Konstdomarskassp. Det är dock icke nog dermed: icke nog med att nagelfara och perscrutera sitt ämne; man måste äfven vara opartisk, och. för att Åsom sådan kunna uttala sitt omdöme, måste man nödvändigt antaga en med konstens reglor öfverensstämmande norm, hrilken man sedan alltid, utan att någonsin lemna örat ät den ögonblickliga känslans hviskningar, troget bör följa Det år då icke mera individen, utan konsten. söm dömer öfver de inom dess område sig uppenbarande företeelserne. Att en på sådane grunder stödd eritik vore afett högt värde och kunde uträtta mycket godt, är något, som torde blifra ganska svårt, om ej omöjligt, att bestrida : men hvilket utrymme skulle icke recensioner af denna natur fordra! För ett af Hufvudstadens dagtigen otkommande och utrymmesrika blad åro sådane på sin plats; men