icke i en Tidning af det inskränkta omfäng, som den för låsaren nu liggande. Att endast gå halft till verks, anse vi mera skada, än gagna, och detta är också orsaken, hvarföre vi hittills afhållit och troligtvis äfven framdeles komma att afhålla oss från alla egna, oflentliga omdömen om de, å härvarande sceniska skådebana uppträdande, individers större eller mindre skicklighet i den konst, åt hvilken de egnat sina bemödanden och sitt lif. Detta hindrar oss likväl icke ifrån att gifva offentlighet åt den om densamma rådande allmänna opinionen , och det gläder oss innerligen att kunna säga, det denna, hvad Mullerska sällskapet beträffar, är så gynnande, som någonsin någon af dess medlemmar kunnat göra sig en på rätt och billighet grun förhoppning om. Också tyckes sällskapet på allt sätt vinlägga sig om, icke allenast att bibehalla, utan äfven öka den välvilja, med hvilken det, så väl nu som under sitt förra vistande härstådes, blifvit omfattadt. Att detta dess berömvårda bemödande äfven krönats af den mest lysande framgång , bevisas säkrast af det enhälliga och utomordentliga bifall, hvarmed Pariser-pojken för någon tid sedan uppfördes för fullt hus. Herrar Miller och Lange blefvo, efter pjesens slut, inkallade och emottogos vid ridåns uppgående med de mest lifliga bravorop och handklappningar. Denna utmärkelse hade äfven , ehuru icke i alldeles så hög grad; redan en gång förut vederfarits Herr Miller och Dem. Andersen m innehafvande hufvudrolerne i vaudevillen Aprilnarrarne. Dessutom uppföres nästan ingen enda pjes, der ej någon af de spelande personerne, i mer eller mindre mån, erhaller bevis på den tillfredsställelse, hvarmed åskadarne sett den eller den rolen utföras. Så t. ex. skördade Fru Muller och Herr Lange de omisskänneligaste bevis af publikens bevågenhet i sorgspelet Hagbarth och Signe; Herrar Bentzon och Hougaard i de Danske i Paris: Herrar Martini och Pödenphanth i vandevillen Nej; Dem. Wagner i Matrosen; Herr Wildenradt i de begge Grenadiererne, och Dem. Schwirt2, som sångerska, i Kung Salomo och Göran Hattmakare. Fru Pödenphanth som Fru HFernet i Pariserpojken, soutinerar äfven ganska väl sin rol. Deremot var Fru Bigum såsom Fru de Morin alldeles icke på sin plats i denna pjes; men den rol, hon der innehar, lärer äfven endast vara ad interim. Att vi endast erempelris hafva anfört de här ofvan uppräknade pjeser, och representanterne af de i dem förekommande handlande personer, torde vi väl icke behöfva göra läsaren uppmärksam på; ty att på något annat sätt tyda vår framställning , vore icke allenast att förvränga den, utan äfven att begå en orättvisa mot skådespelarepersonalen, och säledes i dubbelt afseende origtigt. — För öfrigt har Miillerska sällskapet en förtjenst, af hvilken högst få dylika ambulatoriska konstnärsföreningar kunna berömma sig, den nemligen, att samtlige dess medlemmar , öfver allt der de vistats, så väl utom som inom fåderneslandet , gjort sig kände för en i moraliskt afseende hedrande och berömvärd vandel, hvilket alltid i längden skall bidraga till, att, hvarest de än färdas fram, tillvinna dem vänner, ej blott af deras konst, utan äfven af deras eget individuella värde. A—LLk— — — —— — —t— —