En viss Herr Falck tilldrog sig år 1833 stor uppmärksamhet i London, der han uppträdde med sin så kallade naturliga magie å ÅÅeens Basaar. Engelska tidningarne uppgåfvo honom vara en pupill till den namnkunnige chevalier Pinetti , och ansägo att han: fullt ut kunde jemföras med denne sin mästare. Fämnde H:r Falck, som i Stockholm och Landsortertie visat sin skicklighet, har uppehållit sig härstädes någon tid, och kommer oförtöfvadt, då Konungens tillsiänd redan erhållits, att uppträda för Publiken. Vi förutse; att mången tolfskilling kommer att vandra i den fryntliga mannens fickor, och anse oss ej bättre kunna rekommendera honom, ån genom att reproducera följande uppsats ur Stockholms Aftonblad, så lydande: Hr Falk är en liten, artig, välvillig och munter man, så liten och så konstfärdig. att iman skulle vara frestad taga honom för en tomtegubbe, hvilka, som bekant är, enligt gammal folksägen, jemväl hafva något smått med trolleri att beställa. Hr Faik sätter likväl icke sjukdomar på boskapen eller läser fast munnen på gamla käringar; han tyckes endast förvända synen på dem, som göra honom den åran i Hr La Croixs lokal: Vi hafva här icke utrymme att göra redo för alla hans konststycken, bland hvilka åtskilliga äro sådana man ser af alla taskspelare: såsom, att låta en hög risgryn vandra från en bägare till en annan, att låta en person lägga en penning under en hatt och derefter hvarje gång hatten upplyftes förvandla penningen i apelsiner; bullar, ägg m. m.: att återfinna ett uttaget kort i ett ägg, utraldt bland en hel hög sådana på en tallrik m. m. Vi vilja blott redogöra för. ett par, som