Ammnnnnnnnnnnnnnnnn iiii ii OO 00000 GÖTHEBORG, d. 14 Mars. Från N:o 27 af denna Tidning torde våra läsare erinra sig den i i Halmstad natten till den I:ste dennes timade eldsråda och det sasansfulla öde, som vid detta tillfälle drabbade tvenne af det lilla samhällets medlemmar, Fanjunkaren vid Hallands Kongl infanteribataljon G. Fr. M. Silvander och f. d. Bokhandlaren C. Holmberg. Dock icke nog härmed: icke nog med, att tvenne menniskolif och ett boningshus blefvo offer för de härjande lågorna — äfven en talrik fämilj ser sig. genom den af dem anställda förödelse, på en gång försänkt i ten djupaste sorg och blottad, icke allenast på alla fordna små begvämligheter, utan åfven på alla, för afhjelpandet af lifvets dagliga behof mest oundgängliga, förnödenheter. Husfadren i denna beklagansvärda samiljekrets är f. d. Löjtnanten, n. v. Radmannen AJ Silrander, en gammal, aktningsvrärd man, hvilken redan mer än en gång förut pröfvat lyckans obeständlighet. utan att dock duka under för dess tyngd. Det sista, helt och hållet oväntade. och derföre så mycket mer härda, slaget har dock nästan krossat det mod och den sinnesstyrka, hvarmed han fordom burit sina många och tryckande bekymmer; och hvem kan väl med skäl förundra sig deröfver? Hvem kan väl med skäl förundra sig öfver, om en man, som (till råga på de motgangar och de vidrigheter. han redan förut fått vidkännas) ser en enda natt tillintetgöra frukterne af sina mångåriga mödor, och sitt mest hoppgifrande barn omnkomma i samma flammor. af hvilka de förtårass slutligen med Hjob klagar: Hvi dr ljus gifret de arme, och lif de bedröäfrade hjertan Z Dock han bör ej misströsta. Känne vi våra medborgare rätt. skola de visst icke underlåta att råcka den redlige behåfvande en hjelpsam hand: icke tillåta att Nöden lägger sten på den börda, som Sorgen lastat på hans skullror: icke glömma hvad Stiftaren af vär heliga låra bjuder: Gifver, så skall eder rarda gifvet!:t För ådelmodet. vålgörenheten och menniskokärleken vore hvarje omständligare uppmaning. att vid detta tillsälle utöfva en god handling, öfverflödig : för känslolösheten, liknöjdheten och egenkärleken voreden ånnu öfverflödigare; det torde således vara nog att tillkännagifra det alla, till den olyckliga familjens understöd möjligtvis inflytande. medel skola af Redactionen, i denna tidning, med all samvetsgrannhet redovisas och till deras vidare bestämmelse öfversändas.