Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1837, sida 2

Försvar för Lotteriet. ä Sedan man numera humit så långt i upplysning och rätta begreppet af yttranderätt att nästan hvarje. från det såkallade oppositionspartiets sidagjord, anmärkning mot Regeringens åtgärder rubriceras med lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar, samt drages till ansvar enligt 12 mom. af 3 Tryckfrihetsförordningen, så kunde ju ett försök att försvara en eller annan af desamma icke vara så oäfret, utan mabända förvärfva försvararen vederbörandes ynnest och bevågenhet, hvilket icke, i en så kritisk tidpunkt som den närvarande, är att frukta. Adjectis adjiciendis låna vi derföre af en onämnd författare nedanstående försvar för lotteriet, hvilket. som hvar man vet, är en så ädel och välgörande inrättning, att ingen, som at själ och hjerta vill sitt fosterlands väl, kan annat än fröjda sig öfver dess tillvaro, önska dess fortfarande och anse dess upphörande af brist på spekulanter såsom af de största olyckor, som någonsin kunde drabba fäderneslandet; ja till och med större än förenandet af Sverige och Norrige under en Konung, hvilket, enligt Svenska Mi-. nerva, )var en förening att gråta åt. Att detta är vårt fulla allvar, torde kunna inhemtas af följande ovedersägliga bevis: I) Lotteriet är den bästa skattinrättning : Bevis: a) Lotteriet rättar sig, såsom hvarje annan dylik, god institution bör göra, efter den skattdragandes förmögenhets-vilkor. Den, som icke har något, slipper att betala, och den, som icke kan contribuera dertill med en riksdaler, får göra det med en tolfskilling. 6) För att lätta bördan för den skattdragande har man ställt så till, att han kan erlägga denna sin contribution när han sjelf så för godt finner, samt på olika tider och sätt: ja han kan till och med, när han tycker sig hafva contribuerat nog, helt och hället upphöra att lemna något skattebidrag. c) För indrifvandet af dessa bidrag behöfver man således icke använda några tvångsmedel, hvilket icke medför en ringa fördel så väl för den skattuppbärande som den skattdragande, och man slipper derigenom alla obehagliga restanser. d) Behöfver man icke för dessa contributioners erläggande i laga tid. göra någon proposition om solidarisk ansvarigliet, och, genom ett möjligen inträffande afslag å densamma. blottställa sig för att få öronen söderslitha af både uggleskrän och annan foglalåt. hvilket åt vederbörande bespar en god portion galla, för att använda vid ett lägligare tillfälle. II) Latteriet befrämjar nåringsdriften: Bevis: a) Få lumporna, förmedelst den stora qvantitet. som årligen af dem ätgår till beredande af papper för lotteriernes behof, en för lumphandlarne högst förmånlig och hastig afsättning : bh) rigtas genom beredandet af detta papper åtskillige pappersfabriker; c) hafva äfren åtskillige officiner sin förijenst af lottsedlarnes tryckning; d) förtjena snickaren och målaren en vacker handstyfrer med förfärdigandet af de för lotterierne erforderlige nummertaflor, och e) fordrar lotterirörelsen en stor tjenstemannapersonal, hvilket åter har ett välsignekerikt inflytande på näringsfliten. alldenstund en mängd individer, som annars, på annat sätt, skulle dela de näringsidkandes förtjenst, nu icke allenast icke göra det, utan, emedan de af de funktioner, som de bestrida, ofta hafva goda inkomster, bidraga till, att, genom beställningar Åc., gifva de näringsidkande mången dylik, som, i annat fall, aldrig kommit att existera. III) Lotteriet befordrar utvecklingen af Fålsörmögenheterna: Bevis: Lykurgus, den store lagstiftaren, förklarade tjnfveriet för ostraffligt, då ijufven var så klok, att han icke lät gripa sig på bar gerning, och det gjorde han för att göra sina landsmån fiffiga och omhugsna. Samma ändamål vinna vi genom lotteriet. Huru mången matmoder får icke en bondlolla i sin tjenst! Visst är väl en sådan der pjes trogen och ärlig; men den förnämsta egenskapen, polituren, se den fattas den! Men såt henne bara begynna på att spela på lotteriet; så blir hon nog polerad. Inom kort skall hon begynna på att grubbla, huru hon, när hon går på torget eller någon apnorstädes för att upphandla något åt sitt herrskap, skall kunna göra sig en och annan skilling på handlenk — och neka kan man icke att detta grubblande så småningom väcker och