AE 1d1— MMA Me Lögnaktiga uppgifter och vrångda framställningaremot den åklagade periodens anda innehållas i anklagekepunkten; ty den vill påtvinga en del af den åklagade perioden en syftning, som den, till följe af ordställning och interpunktion, icke utan de spetsfundigaste harklyfverier kan bevisas innehålla. Det uttryck, hvarifrån åklagaren velat härleda den för brottslig ansedda syftningen, står inom. parenthes och Läger rätt och slätt: att det alltid förutsätter allmänt förtroende att blifva kallad till bestridande af en allmäa befattning. Att härutinnan kan ligga något, som är stridande mot 12 mom, å 5 Tryckfrihetsförordningen, är för mig omöjligt att inse; tvertom innehåller det blott och bart en högst vanlig reflexion, hvars offentliggörande tryggas och medgifves så väl af begge de första, som slutet af sista momentet 2 5 nyssnämnde Kongl. förordning: hvaremot åklagaren gjört sig skyldig till brott mot ingressen af 3 8 samma förordning, der det uttryckligen förbjudes. att, hvad tryckfrihetsmål beträffar, i hvilket fall som helst, draga obestämda siuiföljder af uttrycken. Att påstå det något brottsligt ligger derutinnan, att man sagt det Herr Pyhlsson icke sökte utan kallades, och att han till följe derat gick miste om den ifrågavarande tjensten, är, lindrigast sagdt, högst inkonseqvent, i synnerhet som åklagaren sjelf i första perioden af sitt anmärkningsmemorial just anfört hans icke-sökande till denna syssla såsom en af orsakerne hvarföre man, utan att begå någon grundlagsstridighet. vid utnämningen gerna kunde förbigå honom., Det vore ungefär detsamma som att påsta det man beginge ett brott. då man såsom rigtig antoge nagon af åklagarens i detta mål framställde ider. i Att, som åklagaren gjort, vilja tillämpa det, som i denna period blifvit sagdt om Herr Ingemarssons slägtskapsförhällanden och enskilta rekommendationer, på befordringssättet i allmänhet , är en olaglighet: ty det står i uppenbar strid så väl mot I. 2 och 4 mom, af 2 s som den ofvanaberopade ingressen till 3 Tryckfrihetstörordningen, Vidare innehåller den ofvananförde åklagelsepunkten origtiga premisser ; ty åklagaren har utgått från den synpunkt, att artikelförfattaren förnekat H:r Ingemarsson allmänt förtroende, hvilket likväl icke varit fallet: ty i hela den åklagade artikeln finnes ej ett enda ord som ens kan gifva anledning till en sådan förmodan. Åklagaren har äfven ansett det vara ett skäl mer till artikelns fällande efter 12 mom. 3 8S Tryckfrihetsförordningenemedan artikelförfattaren icke bevisat att Herr Ingemarsson är i slägtskap med de maktägande; men alldenstund nu ordet ;maktngande icke finnes i den åklagade perioden , så måtte jag väl icke kunna aläggas att standa till ansvars för vad jag icke förbrutit. Att emedlertid åklagaren byggt sin aklagelse på en falsk grundval, eller, hvad som är detsamma, gjort en origtig premiss, Get är säkert, och det var detta, jag skulle bevisa. Jag nänmde äfven att åklageldepankten innehöll origtiga slutsatser. Då det nu är min princip att bevisa hvad jag säger. så vill jag äfven här, till åklagarens tjenst, följa densamma. Så t.ex.säger aklagaren expresdis vervia, att Herr Ingemarsson hade Herr Landshöfdingeuns recommendations , hvaraf han straxt derpå gör den nåpna slutsats, att Herr Ingemarsson hade allmen och ingalunda enskild recommendation. Det kan man rigtigt såga är att gifva logikan en bastant örfil. Prosit! Väl vet jag att den röst. som man erhåller af ett. helt folk eiler ett helt Samhälle kallas allmän: men det kommer sig deraf att dessa begge ord åro kollektiver. d. v. 8. ord som utmärka ett flertal. Huru emedlertid ordet Landshöfding kan sågas utmärka ett flertal, det är något, som icke jag är i ständ att fatta. Att den ifrågavarande skulle önska det hans röst och hans rekommendation mätte anses sasom den allmänna: derföre bör man icke förtycka honom; men det är likväl icke derföre sagt att förhållandet verkligen är sådant, som han måhända önskar att det. måtte vara. — — Jag vill nu öfvergå till den treuje i ordningen af åklagelsepnnkterue, hvilken har följande ordalydelse: Utfallen emot Herrar Landshöfdingar i allmenhet strida emot 8 mom. 3 8 Tryckfrihets-Lagen. Kan nägot emot någon viss andragas, må sådant skje å vederbörlig ort och där bevisas ; det måste således vara lagstridigt, att obestämdt och utan bevis anfalla hela denna Embetsmanna-corps. Åklagaren gör sig här å nyo skyldig till en lögnaktig uppgift och vrängd framställning-, då han påstår att de så kallade utfallen angå Herrar Landshöfdingar i allmänhet. Blott-på ett enda ställe i hela den åklagade artikeln omtalas landshöfdingarne i allmenhet , men då framställes den frågan : hurudane äro väl i allmänhet desse Embetsmån ? Denna fråga har i artikeln icke blifvit besvarad, och att endast göra den måste väl icke kunna anses för något brott. För att ytterligare öfvertyga åklagaren om sitt i detta afseende gjorda misstag, vill jag ur den åklagade artikeln citera följande tirad: : Utan att, på sätt veckoskriften Freja gjort. utfara i anathemer mot en viss eller alla, kan man dock icke neka. att en och annan innehafvare af våra höfdingesåten långt för detta skulle hafva dukat under för sin inre oförmåga att bibehålla sig på den plats, han erhållit , om ej Landssekreterare och Landskamererare i nödens stund lemnat vederbörande ett kraftigt handtag. Låtom oss endast kasta en blick på några af dessa höfdingesäten och vi skola med en af rättvis förtrytelse blandad förundran se dem innehafvas af mån , som icke en, gång aflagt de kunskapsprof, hvilka anses oundgängliga för en ynglinas första inträde såsom tjensteman inom Rikets Hofrätter, Kollegier eller andra civila verk: af mån som tillbragt största delen af sin tid i barnkammaren, vid skolan , kasernen eller vid Hofvet: af mån som från sin förra verksamhetskrets icke medfört något annat. ån kännedomen af militär-reglementet, hof-ceremonielet. nägra tomma floskler och öfverlästa utanlexor i dess anda. samt minnen af spektakler, baler , präktiga måltider och kurtiser. Så bildade och utrustade skola de nu administrera ett helt län: föra ordet i alla dess kommiteer, direktioner, sundhetsnämnder och större sällskaper , handlägga årender af bade civil, ekonomisk, financiell, exekutiv och politisk natur; vaka öfver tjenstemannaåligganden i alla möjliga rigtningar ; utöfva sitt inflytande på alla slägs tjenstebefattningar och ijensfetillsättningar, som höra till Lands-, Justitie; Landtmäteri-, Jägerioch Medicinal-staterne — med få ord: vara ledarne af en stor del af statens mest maktpåliggande angelägenheter och skaparne af flere tusende individers väl eller ve. Hvad man nu först och främst vid dessa reflexioner, eller, som de af åklagaren benämnas, utfall, har att märka, är det att de endast afse de landshöfdingesäten, hvilka innehafras af sädane mån, som icke erhållit den bildning , hvilken ovilkorligt fordras. för att. som sig bör, kunna handhafra de med dessa platser förenade högst maktpåliggande göromål. De äro såLä O varg 1AA. UAfsälinoar 5 AImmUAH För dat mnJdry