Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1837, sida 2

Den af åklagaren citerade 31 8 KRegeringsformen stadgar att Städernes Borgerskap åtnjute framdeles den råttighet de hitintills innehaft, att till Borgmästare föreslå trenne behörige Mån, då Konungen: en af dem utvålje. — Rättigheten, så väl å Borgerskapets som Konungens sida, dertill motsäges på intet ställe i den aklagade artikeln. Lika litet bestrides derutinnan den, Konungen i 28 8 af samma grundlag ålagde, pligt att endast fästa afseende å de sökandes förtjenst och skicklighet, men icke å deras hörd. Det är endast sättet, hvarpå man, vid pröfningen af de sökandes förtjenst och skicklighet, går till väga, hvilket det i den åklagade artikeln fållda yttrandet afser. Har nu någon, eller några, mot grundlagens anda stridande utnämningar skett, och kan det bevisas, att man, före och vid den ifrågavarande tjenste-tillsättningen, gått till våga på ett sätt som gifvit skälig anledning till misstankar om ett mindre grundlagsenligt förfarande; så är det ju tydligt, att hvad författaren i den aklagatle artikeln om nyssnämnde tjenstetillsättning yttrat är enligt med sanningen; följakteligen icke något brott mot 12 mom. af 3 5 Tryckfrihetsförordningen, och. sasom en ytterligare följd deraf, åklagarens å mig yrkade ansvar efter nyssnämnde lagrum origtigt tillämpadt, hvaraf åter den sista och hufvudsakligaste följden blir: att det, hvad mig beträffar, saknar all den kraft och verkan, som det, i motsatt fall, hade skolat medföra. Låtom oss nu hålla oss till det af åklagaren sjelf åberopade lagrummet i 28 Regeringsformen! Första frågan blir då: skall man, vid tilllämpningen af detsamma, endast hålla sig vid dess bokstaf. eller har det icke Snarare varit lagstiftarens mening, att det borde tillämpas efter den inom den liflösa bokstafs-formen boende andan? ? Da jag nn allt för väl känner den i våra dagar rådande svagheten för allt tormelt och ytligt, samt den likaledes rådande liknöjdheten för allt, som är motsatsen af detsamma; så torde vi först böra undersöka, hvad följden blefve, om man antoge det förra alternativet, neml. att tillämpa denna 8 efter bokstafven. Ordalydelsen år: Konungen fäste, vid alla befordringar, afseekde endast å de sökandes förljenst och skicklighet ; men icke å deras börd. Tager man au detta stadgande stricte efter ordalydelsen, så kan ju Konunsen, i alla de fall, der, för erhållandet af en tjenst, Högstdensammes sanktion erfordras, utan afseende på, huruvida den sökande verkligen innehar de för den ifrågavarande sysslan erforderliga kunskaper och insigter eller ej, efter eget godtfinnande tillerkänna honom densamma derföre, att han i andra, om än aldrig så heterogena, grenar af Rikets tjenst visat sig som en skicklig och förtjent man. Sysslan blir då en belöning, icke för ädagalagd skicklighet inom den branche af statstörvaltningen, der man nu erhallit densamma, utan för andra, inom en annan verkningskrets förvärfvade, förtjenster, hvilka ofta, till följe af sin natur, ieke på något sätt kunna göra sig gällande inom den, som man sist fått sig anvisad. De Embetsverk, inom hvilka en så beskaffad befordran eger rum, blifva då ett slags pensionsanstalter, och såsom sådane tyckas numera verkeligen Tullverket, Postverket och, till en stor del, våra landshöfdingesåten betraktas. Ett sadant förfarande kan dock ingalunda, såsom rakt stridande mot annor mans rätt. hafva varit lagstiftarens mening, utan den måste och kan icke annat ån afse det af åklagaren citerade lagrummet efter dess anda. Då nn detta, såsom varande ett axiom, icke behöfver något bevis för sin sanningsenlighet, och erfarenheten mer än ofta gifvit oss vid handen, att grundlagen, i fråga om tjensters tillsättande, tillämpats efter bokstafren . så torde det i den äklagade artikeln åberopade grundlagsstridiga förfarandet till sitt preteritum vara nogsamt bevisadt. Jag vill dock, för att ytterligare öfvertyga aklagaren om det orättvisa i hans tillvitelse, uppställa följande på pligtlärans och logikens osvikliga grundsatser fotade bevis: Den regel. hvilken inom ett Samhälle skall kunna gälla såsom flag. måste vara allmän, d. r. s. sådan att ingen Enskilt genom dess tillämpning förorättas: är den annorlunda beskaffad. kan den icke anses säsom lag eller rättesnöre för Alla. Tillämpar man det af åklagaren citerade lagrummet efter bokstafven, Så är bevisadt, att det lederar annor mans rätt: följakteligen år det icke allmänt; men en regel, som icke är allmån eller igenom hvars tillämpning den Enskilte förorättas. kan icke vara lag; ty en lag mäste gälla lika för Alla; följakteligen kan icke heller det af åklagaren citerade lagrummet vara lag. Nu är klart, att man, då man såsom lag vill tillämpa en regel, som icke är lag, så handlar man i strid mot den beståndande lagen. Samma förhållande blir det om man såsom grundlag vill tillämpa en regel, som icke är grundlag. Att det af åklagaren citerade lagrummet blifvit tillämpadt sasom grundlag, kan icke bestridas. Nu år bevisadt att det icke är någon lag; det kan icke heller vara någon grundlag; ty äfven den mäste gälla lika för de särskilta contrahenterne, Regenten och folket: äfven den måste vara allmän. Då man nu såsom grundlag vill tillämpa en regel. som icke är någon grundlag, så handlar man i strid mot den beståndande grundlagen, eller, hvad som är detsamma, grundlagsstridigt. Att denna tillämpning blifvit gjord, är bevisadt, följakteligen var detta förfarande grundlagsstridigt. och till följe deraf det i den åklagade artikeln fällda yttrandet derom sanningsenligt; hvarföre 12 mom. af 5 8s Tryckfrihetsförordn ingen i och för detta yttrande ingalunda kan tillämpas. Af allt detta följer således, att man, i frågan om tillämpningen af det af åklagaren åberopade lagrummet, nödvändigt måste hälla sig till den inom bokstafsformen förvarade andemeningen. Denna blir då: att den person, som inom riket utöfvar högsta verkställande makten: vid alla tjenstetillsättningar skall göra afseende på den skicklighet, hvilken den sökande i och för den ifrågavarande tjenstens bestridande innehar samt om han derutinnan eger all den praktiska kännedom, som de med densamma förenade funktioner ovilkorligen fordra. Militärposter böra således endast besättas med militärer, juridiska med jurister, de kollegiala med de inom kollegierna för dem bildade , Postoch Tullverket med de inom dessa verk arbetande embetsoch tjenstemän o. s. v. Det rättsoch grundlagsenliga i detta förfarande kan likaså litet bestridas som det rättsoch grundlagsvidriga i det motsatta: i Efter att sålunda hafva vederlagt första anklagelsepunktens första del, vill jag nu öfvergå till besvarande af dess andra, nemligen den, som rörer sista borgmästare-utnämningen i staden Laholm, hvilken utnämning åklagaren påstår att artikelförsattaren stäåmplat såsom grundlagsstridig. Detta hår ingalunda, erpressis verbis, skedt : men äfven antaget att förhållandet vore Sådant, återstår det dock alltid för åklagaren att bevisa det man vid denna utnämnino fårfarift helt anh hanat orandlaosenlioqqs. VäIl med.