Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1836, sida 2

—— ———— ——— e— — Sm— ä-mi — — — — — — att personalens antal och beskaffenhet då icke tillaåtit något val, sa hade vi, gerna undvikande att såra, äfven nu med mera öfverseende gatt tillväga, om vi icke bestämdt kände att Herr Heusers personal medgifvit rolernes utdelande på ett sätt som undanröjt all skälig anledning till klander. Fru Rath, hvilken, sastän, såsom vi tyckte, icke så vid röst som i Fra Diavolo. hvilket är en naturlig följd af repetitioner och representationer hvarenda dag till klockan 11 in på aftnarne, utförde Donna Annas partie på ett sått som lemnar föga öfrigt att önska, och Herr Nusclus vackra och klangfulla röst var väl egnad åt Don Octavios sångrole, hvarföre äfven dessa båda voro på sin plats. Herr Schmitt har en i allo meta till Leporellos partie passande röst än Herr Wilke; och som Herr Schmitt. ehuru han, efter hvad vi hört sägas, egenteligen är Skådespelare , likvål såsom Värdshusvärden i Fra Diavolo och Mazetto i Don Juan, visat att han, i följd af sin sceniska talent. äfven vetat med fördel tillegna sig den comiska gengren, äro vi öfvertygade att Leporellos role ingenting förlorat om den tilldelats Herr Schmitt, och Herr Wilke eller någon annan af Truppens dertill tjenlige sujetter fatt öfvertaga Mazettos af mindre vigt än Leporellos varande partie. Det såges att Herr Heusser hitväntar ännu en skicklig Sopran-Sångerska, och åt henne kunde öfserlemnaElviras role, som i annat fall borde öfvertagas af Fru Heusser, hvilken, om än hon med åren förlorat något af sin röst, dock sannt uppfattar hvad hon exequerar och således vida bättre än Mamsell Saal skulle fylla Elriras plats, då Zerlinas mindre vigtiga partie fick öfverlemnas åt Mamsell Saal, hvars rätt naiva Spel ock gör herne mera tjenlig för Zerlinas ån Elviras role. Återstår således Don Juans partie, hvilket skulle ötvertagas af Herr Schmuckert. Att han är vuxen den gengre hvaruti Don Juans role bör äterges, visade han såsom Marquis i Fra Diavolo, och att han äger nog styrka uti lägre octaven af sin röst, för att kunna utföra sångpartiet, hafva vi redan hört. Det är icke allenast vår egen, utan åfven mängdens önskan vi uttrycka, då vi föreslå Herr Heusser att ännu en gång uppföra Don Juan med en sådan role-fördelning som den ofvan angifna. Herr Heusser bör besinna, att han har en ovilkorlig förbindelse mot den Publik han vill påräkna. nemligen att tillse att hans representationer blifva så goda som hans tillgångar medgifva, hrarföre han ock med åtanka på denna förbindelse bör utdela rolerne så att hvarje af hans sujetter får den plats han bäst kan bekläda, utan afseende på I de intriger en eller annan vill göra gällande; och kunna vi, i sammanhang härmed, icke underlåta att fästa Herr Heussers uppmärksamhet på den ganska allmänt uttalade opinionen, att Herr Sehmuckert hittills allt för litet blifvit begagnad, hvilken omständighet om den ännu, så länge allt äger nyhetens första retelse, icke minskat Theaterpubliken, åtminstone icke ökat dess belåtenhet. och kan törhända framdeles, om förhållandet kommer att fortsara, hafva ett icke obetydligt, för Herr Heuser icke önskansvärdt, inflytande på recetten. Sistlidne Tisdags gafs Hvita Frun, Komisk Opera af Scribe, med Musiken af Boieldieu. Uti få compositioner igenfinner man en sådan förening af känsla, rikedom i fantasi och sanning i målandet af sjelfva handlingen; och synnerligast finalen i 2:dra Acten. der försäljningen af Slottet Avenel genom Ånction för sig går, vittnar om hvad snillet kan åstadkomma, Men ju bättre en composition är, ju mera störes musikälskarens nöje, då executionen förSstör effecten, hvilket var fallet just under nämmnde final. Dock sådant händer lätt, synnerligast då, såsom här var fallet, hvarken Sängarne voro vane vid hrarandre eller Orchesteranföraren haft tillfälle inhämta deras starkare eller svagare ställen. Den mest maktpåliggande rolen år Georgs, så väl i afseende å sång som I action, och denna utfördes af Herr Rath. Han har af naturen en vacker I tenor-röst med stor etendue, men har vant sig vid att sjunga i gommen. hvilket dels orsakar sräfning å tonen, synnerligast å mellantonerne, och dels: gör föredraget något enformigt, oaktadt all den preeision med hvilken Herr Rath instuderat sine partier, och den säkerhet hvarmed han synes känna ej allenast dem utan äfven de andres. Något utmärkt funno vi icke i Herr Raths spel, hvilket isynnerhet i 3:dje Acten, då genom scenerne i Vapensalen och landtfolkets sång, Georgs barndomsminnen äterväckas, ej var sådant vi väntat. Dock hade man varit belåten, om alla rolerne utförts så som denna, och större delen af Publiken hade säkerligen, mer än nu skett, sästat sig vid Herr Rath, om den icke lärt känna Herr Schmuckert. Herr Skrotzki såsom Gakeston motsvarade åter på långt när icke hvad man rättrisligen kunnat pretendera. Onekligen bar han en i sig sjelf både vidsträckt, stark oeh klangfull basröst, men tyckes deremot aldrig vårdat sig om att förskaffa den nagon bildning, och, hvad värre är, ej ens en någorlunda ren intonation ; och dertill föreföll ätminstone oss Herr Skrotzki mer än förlåtligt osäker uti sitt parti. Vi vilja icke tro att detta sistnämnda härleder sig från negligence å Herr Skrotzkis sida, utan förmoda heldre att han hastigt måst inöfva sin role, i hvilken förmodan vi ock styrkas af Herr Skrotzkis spel, som, ehuru icke stridande emot rolens caracter, likväl visade att han uti densamma icke var hemmastadd. Hans Pupill Annas role spelades af Fru Rath, hvilken beklagligtvis ieke var fullt vid röst och föreföll oss uttröttad af det ständiga stundliga sjungandet allt från hennes hitkomst, och detta så väl som svårigheten att sjelf i ett assemblestycke sjunga rent, då medsängarne detonera, maste vi tillskrifra att Fru Rath äfven söng för lågt på flere ställen, synnerligast i 2:dre Actens finale. Vi säga icke detta för att klandra Fru Rath, ty hon har redan afgifvit de ojäfaktigaste bevis på sin skicklighet såsom Sängerska, utan för att fåsta vederbörandes uppmärksamhet på nödvändigheten att, om ock till saknad för Publiken. lemna Fru Rath någon hvilodag. så mycket heldre som Fru Rath icke tyckes hafva ett så starkt bröst som erfordras för de ansträngningar hon hittills måst underkasta sig; och till Fru Rath sjelf hemställa vi, om hon ieke gerna kunde spara sig något mer än hon gör nti chörerne. Hvarföre, då Herr Schmitt förut, efter hvad vi hört sägas, haft Diksons parti, detta nu blifvit öfverlemnadt åt Herr Koller. förstå vi icke: men möjligen låg uti Herr Kollers sång och spel någonting godt som vi icke kunde uppfatta. Mamsell Saals spel såsom Jenny var berömvärdt, och vi ön