Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1836, sida 2

Enligt löfte återkomma vi nu till Operan Don Juans uppförande, sistl. i Söndag, af härvarande Tyska Theatertrupp. Genom de få ord vi härom uti Tisdagsbladet yttrade, hafva vi tydligt nog tillkännagifvit vår öfvertygelse om Herr Sturmer såsom Don Juan. Djershet och oförskämdhet voro visserligen bland hufvuddragen i Don Juans caracter; men den hänförande ledighet. hvarmed han närmade sig föremålen för sina förförelser, och det fina ridderliga galanteri hvarmed han visste att insöfva deras eftertanka, bidrogo hufvudsakligen fill hans eröfringar. De förstnämnde egenskaperne framlyste väl uti Herr Sturmers spel, men förenade med en stelhet, äfven i gång och ställning, som alltid obehagligt inverkar på åskådaren. De senare egenskaperne hos Don Juan. hvilka ensamt äro de som kunna väcka något intresse för denna i öfrigt ohyggliga caracter, förbisågos deremot helt och hället af Herr Sturmer. Då Don Juans spel är det enda som kan gifva intresse för piesen i sceniskt hånseende, verkade det sätt, hvarpå Herr Sturmer utförde sin role, så mycket ofördelaktigare till det helas utgång; och man hade så mycket större skäl till obelåtenhet. Som Herr Sturmers sång ej allenast ieke ersatte hvad uti hans spel felades, utan i stället ännu yttertigare förökte anledningarne till klander; ty utom det att Herr Sturmers ihäliga röst och hans föredrag mera passade för den förstelnade Gästens olycksbådande dödsmaningar, än Don Juans courtiser och kärleksförklaringar, söng Herr Sturmer nästan hela sitt partie för djupt; och när härtill lägges att Herr Wilkes röst var allt för svag för Eeporellos partie, samt att Mamsell Saal uti Elviras partier tidt och ofta skakade åhörarnes hörselorganer med det olyckliga skrik hvaråt hon öfverlemnar sig så fort hon skall i ringaste mohn höja rösten, men hvarförutan hennes sång, såsom vittnande om notfasthet och säkerhet i takt, icke skulle vara obehaglig, hvarföre vi ock råda Mamsell Saal att bortlågga denna ovana, hvilket vid hennes unga år icke bör vara särdeles svårt, kan hvar och en, som hört Don Juan och känner huru stort inflytande exequerandet af desse Sångyartier har på det hela, lätt föreställa sig dettas utgång. Vi iuse allt för väl att den stränghet, hvarmed vi ofvan yttrat 088. icke är angenäm hvarken för de af Sujetterne som klandret drabbar, eller för Herr Heusser som Directör; och då vi met än en gång förut ä vår Theater sett personer uppträda i hnofvudroler. hvartill de varit lika otjenlige som Herr Sturmer. utan att det uppväckt någon strängare recension, vanligen af orsak