Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1836, sida 2

. sådllÅt må åtverlsemna sig äl utbrottet af sin skadeglådje, emedan det alltid medför obehag att plötsligt ånna sig bedragen i sina förhoppningar, och hans åro, ty värr, at den beskaffenhet, att jag ser mig tvungen taga honom ur sin ljuwa villa derigenom, att Jag erinrar så väl honom. som aklagaren och samtlige Vederbörande, det mina ofvan anförde definitioner på lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar väl äro gållande i allmänhet ; men att de, för att i detta fall (d. v. s. enligt Tryckfribetsförordningen) kunna tillämpas, nödvändigt maste inskränkas inom sitt ofvannämnde eriterium, som tydligen tillkännagifver, att endast de uppgifter: och framställningar: kunna anses såsom stridande mot bemälte förordning, hvilka åsyfta AIIm änhetens förvillande och förledandes, eller genom hvilkas utspridande Allmänheten blitvit förvillad eller förledd. Nu stadgar 2 4 mom. Tryckfrihetsförordningen, att icke Ynågot, som Öfver i denna Lag tillåtliga ämnen i tryck anmärkes, på. minnes, eller eljest grarskningseller reflexions-vis i dagsljuset framlägges, skall kunna , under förevändning att innebära tadel eller klander, såsom straffbart anses, det vill väl med andra ord säga: att icke något, som ej bevisligen efter denna lag befinnes vara straffbart, kan såsom sådant anses och dömas, eller, som det Beter i VII Cap. 33 5 Rättegangsbalken: Käranden åligger att sitt käromal lagligen bevisa, eljest vare Svaranden fri.— Är nu andemeningen af ale citerade uttrycken sådan, och det måste den äfven utan allt tvifvel vara, så följer af allt detta, att endast de uppgifter och framställningar äro stridande mot 12 mom. af 3 8 Fryckfrihetsi förordningen, hvilka uppsätligen sro lögnaktige eller vrängde, och såsom sådane bevisligen åsyfta eller ästadkomma Allmänhetens förvillande och förledande. Ur en sådan synpunkt har åtminstone alltid jag betraktat ofta) nämnde lagrum och jag kommer äfven fortfarande att göra det, tills man berisar mig att jag härutinnan origtigt uppfattat lagstiftarens mening. Enligt den grund för mina åsigter, jag. nn haft åran framställa. skrider jag således till mitt egentliga försvar, rörande de af tillförordnade åklagaren mot mig gjorda påståenden att hafva förbrutit mig mot 38 12 mom. TryckfrihetsförordningenSåsom varande ett brott af sådan beskaffenhet har åklagaren behagat anföra en på första sidan af den ofvannämnde prospekten förekommande rad af följande ordalydelse: 1809 och 1832 äro utan tvifvel märkrärdiga ärtal; men ännu märkvärdigare måste likväl för H:r Prytz det ärsal blifva, då han återfår sin icke försatna, utan förtryckta medborgerliga , rättighet att utgifra en egen Tidning. Näppeligen lär dock ett sådant förhållande inträffa i denna Kungens tid — som man plår sägas Hvad ligger vål i dessa ord, som kan anses lögnaktigt och vrängdt?! Hvad, som kan förvilla och förleda Allmänheten ?! Aklagaren har vål äfven utan tvifvel sjelf funnit, att icke något dylikt deraf kande härledas; hvarföre han sock, för att gifva mera styrka ät sitt påstående, jemfört denna tirad med en annan, som .befinnes längre upp på samma. sida och lyder sålunda? Allmänheten har häraf. tillfälle att inhemta, det en ansvarig Utgifrare, på samma gång han, under lagens. skygd, utan ransakning och dom, blifrit beröfvud sin egendom, åfren blifvit beröfvad en af sind största medborgorliga råttigheter: den att offentligen, i eger tidning, uttala sin mening. Vi skola nu se till antingen det är jag eller mina vedersakare, som beskyllningen för lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar kommer att drabba : Hvar och en, som aldrig så litet följt. med sin tid och reflekterat öfver de förhållanden, hvari en publicist står till det Allmänna, kan icke hafra annat än insett, huru litet afundsvärd dennes lott, i jemförelse med andra, individers, år, och, till följe af 4 8 mom: af vår Tryckfrihetsförordning, måste vara, Det är väl sannt, att det är hans eget val som bestämt honom till detta lesnadsyrke, och man kunde fråga: hivarföre ban just valt. ett, som är förenadt med så många vidrigheter? men besvarandet af en sådan fråga skulle föra mig allt för långt från mitt ämne; jag får således inskränka mig till de reflexioner. som närmast röra detsamma. Så t. ex. kan väl inger rättsinnad menniska neka, att det, som jag på ärligt sätt förvärfvat mig, är min egendom, och att således den, som afhänder mig det jag förvärfvat, äfven beröfvar mig densamma. En Tidning är oftast en Publicists hela egendom; rättigheten att utgifva densamma det, hvarpå ban bygger sitt hela framtida hopp; — nu finner Hof-Canzlern för odt att indraga hans tidning, d. v. s. lägga embargo på hans egendom; nan frågar: hvarföre? man svarar honom icke; han söker att genom Högsta Maktens bemedling få embargon häfd; — man svarar honom: Nej ! och, . hvad ännu värre är, gifver honom tillkänna att ban förverkat sin rätt till besittningen af densamme. Hvarföre? Det fär han aldrig veta. Se der i korthet de procedurer, indragningsmakten tillater sig! Och detta är ej att. under. lagens skygd, utan ransaknving och dom, beröfva en individ i ett constitutionellt samhälle en af sina största medborgerliga rättigheter 7! Nå väl: hvad är det då:? Hvad är en ransak ning? Består den blott i att säga mig: du är brottslig, utan att lagligen undersöka hvari witt brott bestär, utan att höra ett ord till mitt försvar? Hvad är en dom? Bestar den blott i att uttala maktspråket skyldig ! öfver mig, utan att säga mig, hearföre jag dömes såsom sådan ? År detta förhållaiidet, så medger jag gerna, att mina uppgifter och framställningar varit både lögnaktiga och vrängda; förvillat icke allenast Allmänheten, utan äfven nfig sjelf: ty ne. ka kan jag ej, att jag har hyst helt andra tankar om dessa begge törsiandlingar: jag har i min fåvitsko trott, att ransakning var den bröming, som en Domare nödvändigt måste anställa för att vinna de upplysniugar, på hvilka han sedan, enligt lagens föreskrift, kunde grunda sin doms och jag har föreställt mig att domen just var denna lagens grundtillämpniog på en vid vederbörlg domstol utredd sak; aven jag lär härutinnan hafva bedragit mig. ech m an invänder sa äångt att jag mäste skilja Yryrftrihetsförordning:-us före. 2 år A 222 277 a 1 a te — 2 2 2 . fe EAA