Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1836, sida 2

numera så vanligt att de rivalisera med Tulloch Post-verkets tjenssemän kanude Vederbörande bäst besvara. Vi otro dock, att man vid utnämningen mera liällis sig vik gritadlagens boksvlaf. än vid dess anda x antagit att H:r ox att rättvisa och belöna med en af detta Embetsverks förmoligare sysslor 7? lunda, i anseende till deras förtjenster, på förhand antaga hvilken af dem som dermed belönas? — Nej. Meningarne hafva dock bestämdast uttalat sig för en meriterad tjensteman, som af Tullstyrelsen blifvit uppförd på förslaget, samt för den person, hvilken för närvarande, under vacancen, bestrider der ifrågavarande sysslan. Han är äfven bland de Sökande och lärer inom Tullverket räkna icke mindre än tjugotvå tjensteår. Godt! då kan man äfven taga för säkert att en af dessa blär den lycklige. Men, å propos: hafva inga Militär-personer anmält sig såsom Sökande? Det är om brödstyckena, att det verkligen skulle vara högst frappaut att här finna ett undantag. — Tyvärr är icke detta händelsen här: Flace-Majoren härstådes är äfven en af aspiranterne. Med utsigter? — Det känner man ännu icke; dock påstår man, att han skall vara mycket gynnad at H. Excellens Grefve Brahe. Aj-aj! då går det väl med de andre Medsökandernes törhoppningar om att erhålla sysslan, liksom det stundom plägar gå med Norrlånningarnes om att erhålla rika skördar. — Det skall vu snart visa sig. Och det visade sig äfven snart. Af allmänna papperen känner redaa läsaren resultatet, och det är just detta vi nu skola taga litet närmare i betraktande. På det att likväl ingen med skål måtte säga, att hvad vi här komma att yttra, endast sker af lust att klandra, vilja vi anföra de grunder, till följe af hvilka vi anse denna utnämning icke vara sådan som den borde vara, eller, med andra ord, förnärmande annor mans rätt. l:mo. Uti Sveriges Rikes grundlagar, fastställde af högste Statsmakterne, Konungen och Rikets Ständer, finnes stadgadt (28 8 Regeringsformen), att, sedan Vederbörande med förslag inkommit a de tjenster. på hvilka Kongl. fullmagt erfordras, bör vvid alla befordringar afseende fästas endast å de sökandes förtjenst och skicklighet, men icke på deras börd. Nn frågas? hvad menas på detta ställe med förtjenst? Utan tvifvel: mångärig och oklanderlig tjenstgöring i de embetsvärf, i hvilka befordran sökes. Frågas åter: hvad förstas på samma ställe med skicklighet? Utan tvifvel: en under sadan tjenstgöring ådagalagd förmåga att väl och ordentligt förrätta alla tjenstegåöromalen, samt uppfyllandet af de med dem fösenade pligter. Innehar H:r DPFirgin en ad beskaffad förtjenst och skicklighet? Nej. Har han således aldrig tjenstgjort inom det embetsverk, der han nu vunnit befordran? Nej. klar han då blisfvit befordrad för hårdens skull? Nej: det vore grandlagsvidrigt. Har han nagra hemliga förtjenster att tacka derför? Det kunna vi icke bevisaHvad kan då hafva föranledt Vederbörande, att, med förbigående af såväl den person, Gen.-Fullstyrelsen i underdanighet föreslagit , som flere andra inom Tullverket tjenstgörande och meriterade Sökande, utnämna fr FKirgin till Nederlagsinspektor? Det Nirgins militära förtjenster, ech hans skicklighet såsom officer berättigade l: o:1n atiframser de i Tulltjensten granade, ertålta den då ledigvarande sysslan, och man tyckes på samma gang hafva förutsatt, att med fallmagten fill densamma följde äfven förmagan att den förvalta — en förntsättning, som mumera ieke åär ovanlig i vart kära fädlernesland. 2:dto. Uti cirendaire til bl:ry Districtehefer och samtlige Tullkamrar af d. 3 Jan. 18235, underteknadt af Skjöldebrand i egenskap af Gen.Tull-Direktör och Hirr Billberg och Valertes såsom Departementschefer, yttras mot slutet: Gen.-Tullstyrelsen förväntar att samtlige vederbörande med sorgfällig omtarka och redligt nit uppfylla deras (sina) pligter. mot Konung och Fådernesltand; Och Styre!sen skall å sin sida upnmärksumt dunfatta hrurje tillfälle att rättvisa och belöna förljensten, mödorna och uppoffringer. En rund tid har förflutit sedan detta cirenlaire utfärdades; men som ieke, onktadt ombyten af Gen.-Tull-Pirektörer, något annat emanerat, som upphåft det af 125, bör det väl ännu anses för lika kraftigt och gälkade hvad appmaningen beträffar, och det skulle vara ett högst eget förhållande om icke det vid dess iakttagande fästade öfte äfven fortfore att vara uf samma natur. Så tyckes äfven nuvarande Tullstyretse hafva uppfattat saken. och derföre i underdanighet på förstaget uppfört en inom verket förtjent och skieklig tjonsteman; men al helt andra tankar lär man hafva varit i StatsRadet, der man gaf dementie, icke allenast åt ett af vederbörande Auetoritet till Tulltjenstemäånnen gifvet löfte, utan äfven ät samma Auctoritets underdaniga tillstyrkan, som åsyftade en föguron för samme tjenstemär. Eller är detta förfarande icke ungefär daetsamma som att säga: af alla de tjenstemän inom Tullverket, som anmält sig såsom sökande till den i Götheborg vacanta Nederlagsisspektor-beställningen, finiues ingen, hvilken med så sorgfållig omtanka och redligt nit uppfyllt sina pligter mot Konung eeh Fädernesland som der utom Tullverket varande Tit. Firgin ; ingen, hvars förtjenster, mödor och uppoffringar för detsamma varit större; ingen, som vi med mera skål böra Vomfatta tillfåället Vi åtminstone kunna icke draga annan slutsats af denna förhandling. 3:tio. Slutet af en af Tull-Distriet-Chets-Embetet i Götheborg för några år sedan utfärdad skrifvelse, som handlar om vilkoren för inträde vid någon Tullverkets Contorsafdelning, bar följande ordalydelse: Kunnande livar och en, efter vunnet inträde, företrädesvis påräkna mitt förord till befordran inom Contorsafilelningarne. eller till de högre bevakningstjensterne. i den mån han, jemte flitig praktisk inöfning i Tullärenderna, allvarligen vinnlägger sig om förkafran i föreuämnde och andra fär medborgerlig olldning erforderliga och nyttiga kunskaper.