Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1836, sida 2

(Insändt och betaldt.) Till Kongl Maj:ts och Rikets Ilägl. IIaf-Rålt öfver Skane och Blekmze, har Herr T. D. Krook inlemnat följande skrift: ( Forts.) P)et kande icke feta. att en ransakning. af Sådan beskaffenhet, skulle bära lika beskaffade frukter. I Smtliga utslaget finnes Rådhus-Rätten hafva förkastat atsklilige vittnen, såsom, efter aflagde vittuesmal, tilltalade, ehurn icke vom brott öfvertygade: brvarefter Rådhns-Rätten ieke bättre bibehkallit denna grund, än att de af mig från Målets början tilltalade Kustberakare förklaras för goda vittnen. Jag har i mine sintpöstaenden vid Radhus-Rätten, hvilka i ett tryckt exemplar bifogas, sökt visa de skäl och omständigheter, som tala för sunniagen af det emot Kustbevakarne af mig instämde åtal. Desse skål och om-tälskiglieter. af Rådhus-Rätten icke ens upptagne.mindre vederlagde. åberopar jag ytterligare, med förnyande af mitt deriträn härledda påstaceude. om de tilltalades aläggande, att edligeu värja sig från åtalet. Sävåt i berräfniuzan af saindeken, som i upptagandet af de omständigbeter. RäadiruRätteu velat lägga mig till last, förrader utslaget ett län fran aklagarens och Kustbevakarnes uppkitter. hvilka med en prioriterad trovrärdighet, som torde vara mera sällsynt, än förtjent, gått att uteskata de sanningar, eurige vittaru ivtygatI förnäumda, visserligen icke spegelklora källa har HanIH.-Rateen skatt de bilder al utitt uppförande vid tillfället, hvilka i utslaget framställas: susom,. att jag skal hafva yttrat farhåga för visitationer Lock frepatr gå efter folk ; att jag i-sådant ärende skall hafva utskndt min bodbetjening, och att jag icke skall hafva vidtagit någon kraftig åtgärd till det onkomna fölkets afvisande, förr ån varorna blifvit bortförda. Det var naturligt. att jag, rit de ankomne kustbevakarnes besök och underrättelsen om deras ärende. hvaraf begge delarne på våldsamt sätt antyddes, gjorde mig anI gelägen om skyndsamt avskaffande af vittnenbelst intet, å kustbevakarnes sula. försakrade mig emot misshandfing tilf person och egendom, men allt båIdade mig den vihkaste plundring, sedan kustbevakarne redan på förhand förklarat stämplarac å mina varor vara falska. Jag skyndade, derföre till def, gent emot mitt belägna, hus. för att anmoda Handlanden Åkerblom om dess ÄEHFvAro. mou erhöll af honom, på sätt ban vittnat, ett nekande svar, i anseende hvartill jag föranläts utskieka bud till ardra personer ; och ändamålet af denna bedskiekning, som verkställdes innan Handlanden Stenbergs ankomst, kunde så mycket mindre upphäfvas af hans närvaro. som ett enda vittne var I otillräckligt, och utgangen dessutom nogsamt ådagalagt. att jag, för att fullI ständigt bevisa allat tfbäragelser vid tillfället. snarare haft för få, än för mänea vitturnI.yckligtvis voro, vid Tullbetjenternes ankomst, några personer i 4 saluboden närvaraodehvilka hafva intygat sanningslösheten af kustbevakarnes uppsgifst. att jag skal hafea latit tillkalla folk : och jag skall bjuda till, att äånun ytterligare adagalägga otörskämdheten af denna uppgift, hvilken dock i sansecude till dess ursprung, vida mindre väcker min förundran, än RådhusRåttens försök, att af Fabriksarbetaren Hans Perssons vittnesmål, fastän vederlagdt af Fabrikören Fischer och flere andre vittnens sammanstämmande beI rättelser, skapa ett bevis, icke emot den af Hans Persson omvittnade person, hvars uttryck har på ett fånigt sätt atergifrit. men emot mig, som hvarken I varit närvarande vid eller afvetat deras samtal. Radhus-Rätten säger sig halva granskat målets alla omständigheter i sammanhang. Detta vågar jag bestrida: ty det är uppenbart, att Rådhus-Råtten s jcke Htit sig till betraktande förekomma mer. än ena sidan af saken. uemfisen den, som frarnståller åklagaremakteus vilja Röodhns-Rätten skulle annars sicke. i en laglös opposition emot alla de vittnesmål, som kulltyga mitt bemödande, att, ända ifran folkflockens ankomst. aflägsna den från mitt hus och hindra mina varurs bortförande, hafva antagit det lika så san ingsvidriga, som i laglig väg obestyrkta förbällande, att jag befrämjat detta våld; Radhus-Rätten skalle ieke heller hafva tilllömt kustbevakarue Månsson, Rosengren och Levan en sakknnnighet, den de sjelfve erkänt sig icke ägaatt urskilja de hos mig anhallne varors in-eller utländska beskaffenhet, eller en förmåga, att, utan undersökning, kuuna erfara, hururida de anhållne klädesstyckena oro stämplade eller icke: ickt heller skulle Rådhus-Rätten, då den gatt att ) ömma efter sannolikbeter i ett mål, der Lagen föreskrifvit ett annat bevis( osssätt, hafra vägrat afseende på det af mig fulltygade förhållunde, att jag H