Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1836, sida 2

1 tt Re — 7 7 rr mi Å— — FRÅN REDAKTIONENS KORRESPONDENT I STOCKHOLM. ER ; Å D. 22 Mars 1836. Hvad som för närvarande mest väcker upscende, år PremierLieutenanten rid Flottan Hir v. Schantes tvist med sina kamrater. Det allmänaste omdömet om denna sak tyckes vara: II:r v. S. är fattig; och hvad kan man vara annat, dåsmau med familj måste lefra på en lön af 900 R:dr hvem kan ens undra, om man, under bekymmer ocfi svårigheter, blifver mindre ordentlig i affärer ? Den, som år skulafri (i ordets båda betydelser), han kaste första stenen! Om mängden är det vid flottan, så är dock icke förhåltandet sådant inom hela krigsmakten, det vet jag: och likräl Lar man icke afhört upsägningar af kamratskap, åtminstone icke förr, än saken gätt till nägra skandalösa ytterliglieter. Huruvida detta skett i förevarande fall; är just frågan; och för att besvara den, säga klir v. S:s motståndare: ban lånade pengarna under egna förhållanden, eller af en man, som icke kände konom personligen, utan blott visste, att han var stadd i ecommendering för kronans räkning. och skledes trodde sig upsylla em sorts skyldighet att med nödiga medel förse ett kronans: fartyg. Ender denna förutsättning skall Conswl nergeman hafva försträckt pengarna, af hvilka också fartygets ehef för dess räkning användt största delenDenna del lärer han (chefen) hafva genast vid hemkomsten återlemnat till kI:r v. S.; och mot deime sednare är nu det värsta gravamen, att han icke äfven genast inbetalte åtminstone den delenDetta är nu; efter allt, hvad jag hört, hela förebråelsen, som egentligen: drabbar EH:r v. S.; och jag tillstar, för min del, art det innebär slanf, oeh att jag, för mannens egen skuld! önskat. att det icke skett ; han skall vara en mycket älskvärd man i allmänna lifset och en ganska skicklig officer; som: sjänat flera år i främmande marine och förvärvat sig ett omgåegesvett och: en bildning, som icke just år alldeles allmän. De, som taga honom i försvar De Re on låta lagsöka gäldenären, så hade heta affä ren ieke blifvit vårr vid i fråga varande fall. säga tämligen högt: I ett land. där pånningetrassel icke är ovanligt hos embetsmän, äfven högt upsatta; där Presidenter göra skandalösa bankrutter: där Erkebiskopar stå under administration: där domare länge qrvardålka ock endast med lagens hela stränghet kunna förmås ätergifva bördesskilsingarsedan: bördesanspråken äre återkallade; där subscriptioPer öpnes för Landslåöfdingar i deras. ekna län: där andra Landshöfdingar mäste i tysthet kamna sitt residence och sina enskilda borgenärer, för att skynda till en riksdag och njwia riksdagsiannnaratten — i ett land. såger jag, där dylikt passerar, och i de flesta fall utan påfåljd, där torde det vara oväntadt, att em lägre embetsman skall göras olycklig, för det hun nagra månader försummat betalandet at en skuld, Som, ekhvad man än må hafva supponerat vid bengarnas försträrkamde, likväl var, åtminstone Till formen, fullkomligt enskild. Pet skandalåsn upscendet i saken kom icke från kI:r v. S., utan från Consuf By hvars förfarande mam icke kan se utan en obehaglig känsla. Om han 7 SUN icke skrifvit till Utrikes Ministern och CommerccCoslegium (hvilka, enligt hvad han, såsom: svensk embetsman, borde veta, icke äro exsceutorer i skuldfovdringsmål), utan vändt sig till H:rr Tottie Artvedsson med anmodan att e än susende andra, hvarpå krigsinaktens anmnuer visa exempel. Äfvjordr torde det säledes vara, att hela upserndet. hela skandalen ie rorn förråttade af HEr v. SChar te. Consuln hade haft en sorts anledning att göra väende, i fall det varit fartygs-ehefen sjelf, som lånat pengarna, och isynnerhet om det skett under upgift, att de erforarades lov att bestrida ulgifier för expeditionen. Men nm vär Ir v. S. icke ehet, icke ens följaktig såsom Sjönficer. utan helt enkelt såsom ordonnanceoffier eller eavaljer (jag mias ej hvilketdera) hos Prinsen af LenehtenbergFör att bedöma de så kallade kanmraterhas npförande. torde det icke vara ur vägen att nagot betrakta de män. som egontligen stätt i spetsen för bersekutionenDen ene lärer i länglign tider icke hatva tjänstgjort vid ilottan, utan fört och: byggt angtart ygy allt sedan angsurtyg först funnos i Srockholm; Många af dem. som känna honom. erinrie sig icke att någonsin hafva sett uniformen på hans kropp: och mun har i allmänhet ansett såsom giftet, att han icke vidare ämuede betatta sig med slofran. petta är väl blott en mupposition: men dylika torde icke alldeles sara att förkasta i ett mål, som egentligen icke hvilar på annat åu suppositioner och månhet om uniformen. Den andre, som: sutt sig i spetsen för hätskiieten. är er ung man, som odan har em furstlig komst opbh värdar ov furstlig förmoganttet. Det väcker KT lil 7.;61n töHAHACIig känsla att sv Om vAL man framträda. för att umndantränena em