kamrat, och det för en förseelse, som, om den ock är en förseelse, likvål upkommit af en orsak, hvarom den mägtige mannen icke har begrepp. Den, som icke har annat bekymmer, än huru han skall kunna använda sina inkomster, huru kan han göra sig en föreställning om de frestelser, dem den är underkastad, som däremot hvar dag har det bekymret, huru hans inkomster skola räcka till? Låt de andra kamraterna, som äro i lika belägenhet med H:r v. S., handskas mee honom; det är parti gal. Men må millionären låta en känsla, som kallas delieatesse, afhålla sig från inblandning i en kamrats penningeaffärer — så snart hans lynne bjuder honom att icke göra det på annat sätt, hvilket kanske fallit en annan in. Hvar och en bör dömas af sina pairer (jemnlikar). Och detta är icke blott en rättighet för den ankkegade; det är lika mycket en pligt för domaren, ja för anklagaren (hälst då den sednare, såsom här, vill upphäfva sig till det förra). Han bör såga till sig sjelf: Åjag vågar ieke bedöma den mannens sak, ty jag har intet begrepp om hans belägenhet och känslor; jag är icke i samma frestelser som han — oel det är icke min förtjänst; jag har alltid punktligt upfyllt mina förbindelser, emedan jag aldrig anat, hvad det vill säga att icke kunna uppfylla dem — och äfven detta är icke min förtjänst. Likasom jag är alldeles oskyldig till den händelser, att jag är rik, likaså oskyldig kan-en annan vara till sin fattigdom. En dylik monolog är ju tänkbar, ehuru föga trolig. — Penna svårighet för den rike att tänka sig in i andras belägenhet, eller ens fatta behofvet ar en dylik tanke, den just innebär förklaringen af skriftens ord. att lika svårt som det är för en kamel att ga igenom ett nålsöga, lika svårt är det för en rik att komma in i Guds rike — detta rike, dår em hög finkänslighet. en förädlad oegennytta och sjelnpoftring ho. Händelsen påminner mig om cm enecdot. som passar förträfsligt. En alldetes dylik casus inträffade: ock de så kallade kamraterne anmälde hos chefen, Amiral: L., att de från en annan stations kamrater fatt upmaning att npsäga tjenstgöring med delinqventenJA, svarade ehesen, det kunnen J göfasmen jag vill blott såga Er en sak: hvarenda ibland Er, hvilken har en förfallen revers ute — och det kan jag lätt nog utspionera — skall jag hjälpa som hastigast ur 0thSen. Det är så mycket, att I veten det. ! Så stadnade saken bland de kamraternw. Men det är icke allestädes. som cheferne tänka så. N 4 Innan jag slutar. brefret, kan jag icke underlåta att beråtta ett samtal. som jag hörde på en källare för några dagar sedan. Två Länsmån från olika härader hade sammanträflat och voro redan inbegripne i samtal, då jag steg in. Nå bror::. sade A., ura mänga meriter har du för i är: — F. i de lurkarma ? stcarade B., de kro så tröga och säga mig midt. i syren; att de bry sig hvarken om mig eller bladet. Jng hur blott. fått. tva; och då svärja redan, att nästa år kan jag ieke öfvertala dem. —Ö A (gnuggande händerna): Skål bror! då år jag lyckligare: jag fiskade tre i ett varp. och det på ett julkalas. Jag hoppas att blifva väl anskrifven hos vederbörande: orderne äro ju stränga, och kronans tjänst gar framför allt. B. såg misslynt at och sade; efter en stunds fundering: Nog f. gick det an, så länge jag blott hade att göra med utmätningar, vägsyner o. d.; men den här politiken rujnerar mig. Hvad skall jag, tatfig sate, kunna göra eller säga, för att recommendera en tidning som innehäller sådana lärda Serier, åt hvilka folket gåäspar sig mun ur led 77 — A.: Ja, ja! nog år det kuriöst. Uen, bror, som sagdt är. orderne äro klara: hvar och en skall skaffa i sin stad; och lyeklig den, som far de flesta!. — Jag förstod icke, hvad karlarne kunde mena ; och ingen piterligare uplysning stod aft vinnar — — — — — AnnonserI Gleerupska Bokhandeln A JW-UVs ÅA mm J BokEhandels