Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1836, sida 3

En hop upsatser om Ryssland hafva begynt spöka i äfven de europeiska tidningar, i hvilka man vant sig att se absolutismens läror updukas. Den märkligaste är den Augsburgska Allgemeine Zeitung, som i de sednaste tiderna underhållit sina läsares upmärksamhet med hvad Europa har att vänta af Ryssland. Både den civiliserade verldens allmäna röst och magternas territorialinteressen hafva updagat nödvändigheten att i bade ord och handling resa sig mot jätten. Men det är lärorikt att se, huru man beter sig därvid. Man erkänner, att ett krig möjligen kan erfordras, för att mota den hotande lavinen; men ett krig om principer — nej bevars, visst icke! Ett krig om materiella interessen, om Portens bestånd. om nycklarna till Bosforen eller till Sundet o. d., det däremot är ganska möjligt. Detta ängsliga nekande förråder just den tydligaste fruktan. O, J kortsynte! om något krig förestår, så blifver det just ett krig om principer, en tolkskamp, icke en kabinettskamp: om någonsin ett princip-krig funnits, så förestår det nu. Men denna sanning år man högst angelägen att bortblanda. Kabinetterne må besluta ett interessekrig; men folken vilja det icke; de törsta efter att utkämpa den stora frågan. som hvälfver sig ingalunda omkring Rysslands segrar på fältet. utan omkring dess segrar i Konungarnas rådkamrar. Man ma numera icke inbilla sig att kunna föra machiner i striden: de äro tänkande varelser, innan andra saltvan är aflossad; de fordra kategoriskt att få veta, hvarföre de strida: om Silistria skall tillhöra Turken eller Ryssen, interesserar dem föga. men så mycket mera om Turkens och Ryssens eller någon annans anda hädanefter skall herska i Europas styrelser. Det är ett vänligt räd att gifva de kriglystna magterna, ; att de icke röra på massorna, om de med dem blott önska spela schack, sasom fordom. om fästningar och sund och jordlappar; ty helt annat kommer ut ur lyckohjulet. ån hvad man tror sig liafva ditlagt. Man frammanar andar, dem man sedermera icke mägtar besvärja till ro. Och detta ser man utan tvifvel; därföre predikar man em interessen. för att sedermera kunna såga, det interessena icke fordra krig. Därtöre insveper man sig i djupsinnighetens lysande mantel och skrifver eu tyska, som till och med en tysk icke kan dechiffrera utan att numrera orden. 0, du eharmanta tyska, du delsska språk för diplomatister, som önska säga, hvad de sjelfve sicke första och ingen kan första! — —————t—t ———— Xr