hos hvilka ande saknas — allvar, välvilja, menniskokärlek, karaktersfasthet och en eleverad oegennytta. Sådana menniskor äro sällsynta, men ännu Ållsyntare de fall, då de uppsökas. Så länge politiska dogmer äro ; det exda, som vid embetens tillsättande efterfrågas, och så länge embeten i betraktas endast såsom brödstyc ken; så länge är det förgäfves att hoppas : den ända, utan hvilken alla silantropiska företag aro uvch förblitva odugliga; så länge må nationen stifta de förträfsligaste inrättningar och dotera dem umd millioner — allt skall vara förpäfves. Det ar rätt oförklarligt, hvarföre man sträsvar att få embetsmännens lydnad passif och dem sjelfva godtyckligt afsättliga, och då man icke tänker begagna den diseretiopära makten till beredande af någon friskare kraft. och gang i en-betsmauna-bestyren. I en kraftfull och för det rätta nitisk styrelses hand kan en dylik centralisation uträtta mycket godt; men hvad godt den medfö er, år svårt att inse, i fall icke den uppenbaraste oskicklighet eller försummelse åro tillräckige att motivera ens en suspension, utan den oduglige far fartsara i sin befattning, för att ännu i äårtal afvakta en dom. Be-sa betraktelser tränga sig på hvar och en. som följt en nu pågåaende tvist mellan Nagl. 4llCbanda ech en utan svåI righet igenkänd törfattare i Mineryn. Alichanda synes icke om lecul-styrelsen på Långholmen veta mera, än hvad Ölxerstyreken ölver fängelserna sje af derom uppgifvit, och som varit tillräckligt att grundlägga en anklagelse mot Commendanten; men Allehanda tycker detta äfven vara tillräckligt att föranleda suspension uuder rättegangen. För detta yttrande anfalles Allehanda af Minerva-författaren med en ovanlig bitterhet. De liberale , heter det , vore annars angelägne, att hvar och en skall njuta sina benesicia juris tillgodo, skreke mot godtycke o. s. v.; det vore således ine onseqvent nu att yrka, det Commendanten skulle straffas , innan han dömdes. Utan att ingå i någon egentlig granskning af tvisten, tyckes man dock kunna ex incommunicato döma så mycket, att extra judiciel bestraffning icke blifvit satt i fråga, utan blott embetsutöfningens upphörande under råttegångs-tiden, hvilket icke år någon ting ovanligt, då en amovibel embetsman anklagas för tjenstefel. I detta embete och i denna stund skulle en sådan stränghet varit högeligen af behofvet påkallad, och förmannen hade såkert af ingen menniska blifvit klandrad derför . åtminstone icke af de liberale, hvilka i allmänhet icke synas mig hafva företrädssvis uppträdt såsom försvarare för embetsmäån, utan tvärtom lutat åt stränghet mot dem. Det enda, hvaruti jag sett dem klandra något uti denna väg, har varit då de trott sig märka, att, om det ock ses genom finger med oduglighet och malversationer, finnes dock ett, som aldrig förlätes och ohjelpligen stänger från embeten, nemligen att vara liberal eller blott misstänkt för att tala med en liberal, ja, icke mer än soupgonne Tetre suspecte. Det lönar ännu icke mödan att nämna de punkter, som tillvitas localstyrelsen på Långholmen; de blifya nog i sinom tid kända, Eho som har befäl öfver en hop menniskor, hvilka icke sammanbindas af något annat ån det tillfälliga sammanförandet — skoleungdom, värfvade truppar, arrestanter — han behöfver utmärkta egenskaper: icke egentligt snille eller förvånande talenter, men karaktersfasthet, lugn, strängt begrepp om rättvisa, vaksamhet, framför allt rena händer. Om de, som han skall styra, råka att se — och de äro klarsynta och fyndiga — att han öfverilar sie att han beherskas af lynnen, att han, af oförklarliga orsaker, gynnar en och hatar den andre, att han låter öfverrumpla sig, och framför allt att l han söker vinna verldsliga fördelar genom sin befattning; då är allt hopp I förbi om moraliskt inflytande, och endast de handgripliga materiella medI len återstå, för att skaffa lydnad. Man berättar, att correctionisterne blifvit brukade till enskilda arbeten — icke blott sådana, för hvilka sabrikanter och andre betala inrättningen —: att de funnits, som sält bränvin till fångarna: att vaksamheten varit ( liten eller ingen; att hvarenda fange haft knif, dyrk eller andra instrumenter; att desse icke behöft insmygas på correctionshuset, utan blifvit II der i stort förfärdigade ; att öfverläggningar och komplotter varit ganska I möjliga, m. m. I söndags åtta dagar sedan, då eldsvådan yppat sig i Banco-Commissarien Gyllenereutrvs hus på söder, skickades en Adjutant till Långholmen, för att tillse, huru tillståndet der var: och han lärer