Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1835, sida 2

iasningar ur Stockhölma VUågblatt. VI otre ep. alt happ IYCHRO LTA ÅfÅiIgit proselyter; men då vi funnit just artikeln i fråga i Stockhohms Dagblad så mästerligt beriktigad at Dagligt Allehanda för d. 28 October, anser Red. sig, då denna förtjenstsulla tidniug icke härstädes är nog allmänt spridd, böra reprodneera ifrågavarande berikt gande, som igenfinnes nader rubrik: OUCKSA NAGRA POELUTISKA BETRAÄNTELSER. Stockholms Dagblad har. genom en Insändare, företagit sig en ganska omständlig Politisk Revy öfver Fäderneslandets öden, under det förflutna fjerdedels seklet. Arbetet innefattar ett ganska nätt sammandrag af Regeringenvid Riksdagarne afgifna Berättelser om hvad i Rikets Styrelse sig tilldragit, hvilka äro mindre tillgängliga för attmänheten, än Dagbladet, och hvataf Knappast Rikets Ständer, till hvilka de äro adädre-serade-pläga taga någon värmare kännedom, innan de läggas ad arta. Att göra ett hitet repertorium deraf: måste väl saledes anses, säsom en god ide. den der förtjenar både belöning och efterföljd. En och annan liter anmärkning torde likväl tillåtas oss, med alk skyldig vörsdnad för Regeringen och Pagbladsimsåndaren. Innan Förf. skrider till den egentliga berätteken öfver brad i Rikets Styrelse sig tilldragit, förutsänder ian några reflexioner otur egen fatebur, hvari det bland annat heter, att den taffa, sem skall komma att framståällasicke saknar sina skuggar. Detta förhållande synes likväl alldetes lrafva fallit Förf. ur minnet, sedan han börjat teckningen, ty vi kunna åtminstone icke på hams tafla upptäcka någonting annat, än ljuspartier — och. som man vet, äro dessa, i allt för stor massa, ofta mer förbländande än upplysande; ty när -kimvet blir för starkt, ser man ingenting för bara ljus. Åaånus detta ej kan bafva varit vår gode Iusändares händelse ? Besynnerligt år det ejest med Regeringarnes Panegyrister. Likasom fordomdags folken tillskrefvo Konungarne skalden för missvext. pest och alla möjliga ödets emda vexkngar i Landet, samt offrade sina l)rottar, för att derigenom blidka Guelarues vrede. likaså ser man våra dagars Hofoch StatrFörfattare. med föga mer förnaftig urskillving, elmru i motsatt syftning, tillskrifva Regeringarna allt det gode, nyttiga och lyckliga, som inträffar, från och med de mer eller mindre ingripande enshälda bemådandena till förkofran och utveckling af mennisko-och naturkratterna, till ock med goda ärsvexter och en ökat propagation af samhällsmedlemmar. Detta är likväl, enligt var meningett ganska olyckligt misstog, icke blott specielt i någou viss sak, utan äfven i priucipRegeringarne böra nemligen hvarken tro sig vara, eller anses såsom förmyndare för landets InnmvAanare; ty det vissa år. att de, i vår tid, derigenom allt.d mer skada ån gagna. Saledaes kunna vi svarligen finna, att Regeringen bar någon anan egentlig förtjenst af de, i allt fall. relativt till andra länder, högst ringa, förbättringar i var Jernhandtering. vart åkerbruk, vär AngsskötS Å År att hon fe lagt hinder i vägen för desamma — än mindre kunna vi med UJagblads-Unsändaren amtaga. att t ex. Jernkontorets atgärder må anses såsom emanerade från Regeringen. IIennes verkningskrets är Lagarnes och AdministratioEnens, men ingalunda den enskilda Industrians. Om den behö;ver hennes uppummtran så är det egentligast genam förändrade törfattningar. Att i detta fall neka förtjenst at t. ex. Hir Skogman vore lika orättri t. som det i vär tanka år beklagligt, att devna Konangens Minister ieke mer än som skett lyckats göra sina industriella asigter gållandeåä vensoim att Konungens Conselj i detta fall varit sammansatt af så heterogena elementer. att under de 23 är, hvilka afbandlas tränne hvarandra rakt motsatta systemer blifvit tillämpade: Mex om således, a eva sidan, ej kan bestridas, att, i följd af ett liberalare Fulloch Handels-ystemNäringarne förkofrat sig, i synnerhet under de tio sista åren, så bör man ej eller, andra sidan, blunda för den sanning, att det varit från. Rikets Ständer vid 1823 års Riksdag, som det liberala fandelssystemret först framstälkles: att Beg. i sådant hänseende gjort minäre, än Ständerna da hegärde, ja att Reg. icke ens pröfvat R. St:s för 12 år sedan (om Fi ej anissninna oss) afgifne förslag till en förändrad ordning för de äure Näingarne, — hvaraf ocksa. etter vår tanka, töjjer, att fesuttaternaaf dessa atsäcder blifvit mindre vä görande, än de kunnat och bordt blifva. Lägger man härtill, att, atminstone till stor del såsom ett corollarium af Regeringens Anslagspropositioner. Näringarne nödgats i 20 år släpa sig fram; wtam ett stadgadt mynt, så torde vigtskalen å Regeringens sida i detta fall blifva temligen lätt. Förf. hade således icke blott bordt inom sin vackra ram uppteckna, hvad som tilldragit sig i de förhallanden, som törnäämligast. att ej säga uteslutande, berott af den Enakilda associn tionsandan, det Kaskilde interesset för förkofren och bildning. (såsom t. ex., utom hvad vi ofvan nämnt, inrättandet af Angbhbå ars Diligenrer. Kenstoch Industvi-Föreningar, Sparbanker, Wezxelunderrisnings-SEUlOr, dCan.), utan jemväk något litet undersökt. hvad Regerinven uträttat i de fack, der den enskilda omtankan söga elser intet förmår, hvilka utgöra det, om ej enda. atminstone bufrudsakliga föremålet för Regeringens verissaiehet, dor Nationer äger bade behof af och anspråk uppå nåvon verkligt orkrande ledning fråm Regeringens sida. Hvad månne svaret da blitvit? Eller kan törf. citera eu enda stor. genomgripande åtgärd under 2) ars fred och s. k. tycka, hvarigenom: Reg. undanröjt någon af de stora sänhällsbrister. hvaröfver smart sagdt hvarje upplyst man klagat i så många decenuter, och hvilka äro de enda antagliga orsakerne till den omätliga skillpad i progress. son visar sig, när man jemför Sverige med t. ex. det af blod ocr krig sköflale Preussem. det af yttre och inse oroligheter skakade Frankrike. att ei tala om Eugland och Nourd-America.