delar utaf vår Civila och Oriminella Lagstiftning åÅc., met snart sagdt alla de brister. som redan vid Statshvälfnings-Riksdagen högljudt och allmänt. erkändes? Har icke, till mahn för Industrien, vår financiella och ekonomiska Lagstiftning varit underkastad jemna förändringar bade vid och emellan Riksdagarne? Hatva val de högre Embetsmanna-myndigheterne visat sig mer vuxna, ätt ej säga värdiga, sitt kall? och hafva vid befordringar till Statens vigtigaste Embeten, förtjenst, öfvertägsen duglighet, caraetere och talanger vid de flesta tillfällen fatt företrädet framför. det lycksökande fjäsket och den allsmägtiga savorit-rekommendationen för Medelmattan och Carakterslösheten? Hafva under Fredens luga utgifterna för Försvarsrerket blifvit med Iwar Riksdag minskade, eller ökade, och har i allmänhet Styrelsen, i sin hushållning med Statens medel, föregått med exempel att upposkra det pralande, det flärdfulla, för det nyttiga? Sintligen måste icke det oroliga medvetandet. hos: Folket att lefva t. ex. under en Hepresentarionsform, som. Tiden fördömer: och ädbvilken äfven de blin la -te al Ållnsänheten numern inse vara hinderlig för all verklig framgång . astadkomma deuna vantrefnad och missbelatenhet , som mer än allt annat berisar graden af ett Folks moraliska och ekonomiska lycka? Vi bedje vår optimistiske Insändare besvara dessa frågoreller begära svar. på dem af hvilken opartisk Man som helst. Tillätrentyrs skulle han blifva mindre nöjd med svaren. jä ; Vi hafve här, med afsist; icke vidrört andra förhållanden, än dem, hvilhvilka det bordt bero af den ålgifrande personalen att i mer eller. mindre mån omskapa, förändra, eller åtminstone, genom Rikets Seänders ochi vederbörande Embetsverks medverkan, bringa till ett för Landet tillfredsställande resultat — och om detta ej skett. om svaret på de ofvan framställda. fragorna skulle utfalla, för motsatsen, om de vid Riksdagarue af Reg. framlagda Propositioner, för hvilkas. framgång inan mest nitälskat, förnämligast gått ut på ökade anslag och Statens Skuldsättning, om, i följd -f en Reg: Froposition, den i Grundlagen Svenska Folket förunnade Tryckfrihet blifvit genrem den godtyckliga Indragningsmakten. på ett vonstitutiansvidrigt sättsänskrånkt, i om de öfriga Propositionerna i rigtigare financiella och ekonomiska frägor ofta varit till den grad ofullständiga och outredda, att de måst, antingen ömarbetas eller förkastas, sällan atminstone fört till något annat resultat. än önskan af en kommitte, som aldrig blifvit färdig med sitt arbete. om, at de tvenne, under de sista 20 åren, egentligen djupt ingripande, för Samhället nyttiga åtgärder, den ena, eller Nationat-Beräringens införande, varit: en tunka, primitivt tillhörig den höga personlighet, som sjelf erfarit kraften af ett Nationalförsvar — en tanka, för hvars vidare utreckhng i tillämpningen sikräl I så mycket synes återstå att önska — och den andra, Reulisationen, haft sitt I förnämsta stöd hos några, atun. den Rådgifvamle personalen, ställda Enskilda Medborgare af anseende och förmögenhet — om, onktadt varnande exempel och allmänt missnöje, den Rådgifvande personalen, gång efter annan, med ett stoiskt lugn sett personer befordras till vigtiga platser, och få der qvarstanna, oaktadt deras egenskaper gjort dem ingenting mindre, än dertill berättigade, ja oaktadt en och annan af dem, genom sitt handlingssätt, rättvist förlorat både enskild och allmän aktning, till och med af dem, som äro skyldige att åtlyda deras befallui igar — om, säge vi, detta, i ne eller mindre mån, visat sig utgöra en Regerings lyten — och derom lemne vi åt en hvar att undersöka och dömma — då: fråge vi, om det med fog kan fordras, att I Nationen skall vara Böjä med en dylik ministere och för dess goda vis, dess enskild? aktningsvärda egenskaper, ef:arskänka den åtminstone det moraliska ansvaret för de misstag, hvars följder Nationen sålunda fätt ganI I I I I ska tungt vidkännas — vi fråge, om icke denna teckning företer åtskilliga skuggor, hvaraf åtminstone en och annan — vi påstå det tryagt — torde förtjenat ett rum i det lysande Panorama, på hvars bekikning, Insändaren bjudit Dagbladets Allmänhet. Emellertid skall man vara rättvis. Man måste medgifva, att — 1 följd, till en del af det sätt, hvaruppå Grundlagen fördelar och begränsar ministerens befattning, ånnu mer af var Emlxetstnanna-Oppoesition, den enda, som egentligen är för Regeringen farlig, emedan det är den, som alltid mest envist motarbetar nationella reformer och saledes hindrar Reg. att, genom sådane, åt sitt system (ty hvilka personerna äro, hör aldeles icke till detta kapitel) vinna folkets verkliga sympatbi och förtrocndeoch i synnerhet af våra skepresentativa former — en Svensk Ministere har ganska betydliga svårigheter att besegra, om hon skall: kunna framga med planmessighet och krat. Men om bon verkligen ri detta — hvarföre ej med allvar arbeta på att undanrödja dessa hinder 7 Hvarföre i stället kan ke med skyggt misstroende betrakta dem, som vilja vara bebjelyliga vid arbetet, som i samma mån de stegra sina ansprak på ministerens rerksamhet och a henne kräfva stringt ansvar, vilja lemna henne friare händer at befrämja det goda och nyttiga? Om Hon icke vill taga initiativet i sadane fragor, der. första steget, derest det komme från Styrelsen, skulle kunna. visst icke a Svenska Folket, men t lläfventyrs åf någon elig Allians, anse: säsom ett Politiskt revolutionärt steg, med hvad mera deraf följer — hvar öre åtmin-tone icke genom sitt inslytande, sin uppmuntran. ingifva mod ät dem, som arbeta uppå att, från Fylkels sida, frambringa em otvetydig o iniousytt ing i detta fall, utan i stället lata lagföra och pliktfälla tankeyttringarne i denna syftning? — Och uti alla de andra stora Samhälsfrågorna, hvarföre der vara nära nog passiv, i stället för att rastlöst sträfva allt närmare och närmo till det mål, ait hvarje Styrelse i Sverige, som förstar sitt och Folket interesse, måste önska att hinna?